Hans röst |
(Häll te över dig)
Tekoppen skakar i min hand, äppelmyntan vaggar till av dom plötsligt oroliga rörelserna.
(Häll det över dig. Gör det!)
Jag ställer koppen på bordet oh fattar tag om pappas hand.
(Du tror att du kan lita på honom? Du kan bara lita på mig.)
Ögonen tåras och det stressande ljudet runt omkring av människor blir högre. Sorlet av prat blir mer påfrestande. Jag vill skrika, välta stolar och slåss. Springa därifrån.
(Stick gaffeln i dig. Skada dig med kniven. Titta på dina ärr, det är inte så att du skulle vara värd mer.)
Händerna skakar, håret hamnar i ansiktet och glasögonen glider längre ner på näsan.
- Jag går på toa, mumlar jag och till min förskräckelse men också lättnad följer Sofia med. Inne i toalettbåset hör jag Simon igen.
(Dunka huvudet i väggen. Jag vet allt om vem som var ansvarig för Siris död.)
Jag dunkar huvudet mot väggen om och om igen. Kan inte sluta, pannan ömmar. Dom dova ljuden bara fortsätter. Jag slutar gråta. Jag låser upp, tvättar händerna och tittar i spegeln. Ser ingen Sara. Ser en unga man med hånflin och lite blod rinnande nerför pannan.
(Vi båda vet att det är jag som har makten.)
|
|
|
|
