Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Svammel

Det blir krav jag inte kan styra, blir så fel att jag bara vill skrika. Men jag håller som vanligt tyst och skriker i mitt huvud så att jag får huvudvärk.
Det är tungandning nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det blir så fel när det blir rätt.
Flyr från varje ögonblick, men jag klarar inte av att stanna. Jag klarar inte av att svara, andas eller vara ärlig. Det blir en livslögn som aldrig tar slut. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ett kaos i mitt huvud, i min själ i hela mig.

Att allt blir fel i min tankeverksamhet är ett faktum, och jag kan inte styra. Jag kan inte andas, jag kan inte förstå eller förlåta mig själv för alla dessa tankar.
Vill inte leva, eller ens andas, vill inte finnas eller existera. Jag vill bara bort, bort, bort, från allt. Men jag vet inte vad jag vill till. Det kanske är värre döden, än livet? Det kanske är tusen gånger värre? Men ändå vill jag försvinna och sluta andas.

Självmordstankar? Nej, jag vill bara inte leva. Det är inte samma sak. Att bli förbannad på sig själv för att man inte följer tankarnas lag är ett ohälsosamt sätt att leva. Men jag kan inte förlåta eller ens förstå mig själv, åtminstone inte just nu. Krampaktiga tag i armar och händer. En kramp som inte går över utan bara fortsätter och fortsätter. Det blir så fel, det blir så rätt. Men jag vill inte, jag vill inte.

Tröstäta för att slippa tankarna för att slippa känna sig jävla värdelös, men det går inte så bra, jag fastnar så lätt.
De säger att jag har blivit bättre nu, att jag kan sätta ord på mina känslor att jag gör framsteg. Men för mig känns allt bara som ett falskt spel. Det känns som att jag lurar dem och mig själv.
Så rädd, livrädd med andra ord. Vill bara bort, bort, från världen från sängen från allt som existerar.
Jag försöker förgäves muntra upp mig själv med glada bilder i min glada blogg, men det hjälper inte särskilt mycket. Jag andas knappt, för jag glömmer det.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Sockerina - 1 okt 12 - 22:37
tack
martobicat - 1 okt 12 - 22:30
Berör! Ta hand om dig Amanda!

Skriven av
Sockerina
1 okt 12 - 22:06
(Har blivit läst 76 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord