What makes you different - del 9 |
- Egentligen borde jag inte lägga ut en del nu eftersom att jag snart är ikapp och inte har fler delar på lager, men jag känner mig glad idag efter gårdagens vinst med 5-13 så jag lägger ut en ändå. ;)
Och förresten, för er som är intresserade så har jag en playlist till What makes you different (http://open.spotify.com/user/maaliink/playlist/0e DJWVwiuhuf7GCJ79cLrk) där varje låt representerar Victor och Stellas delar (alltså, första låten tillhör prologen, andra låten tillhör Victors del i del ett, andra låten tillhör Stellas del i del ett och så vidare... och som ni säkert förstår finns det ett par låtar där som ni inte har fått en del till ännu, men som jag har på datorn och ska lägga ut en vacker dag, så ni får helt enkelt räkna er fram till den nionde delens låtar ;)) så feel free to listen!
DEL 9
- I am losing my mind
Victor
Det enda jag kunde tänka på var Stella. Stella, Stella, Stella. Hon var inne i mitt huvud, hon fanns i mina tankar, hon satt bredvid mig, jag rörde vid henne, jag kysste henne, hennes hand vilade på mitt lår. Jag ville ha mer men det var ändå någonting som sa ifrån, någonting som hindrade mig från att leda in henne i ett tomt rum.
Något inom mig sa att allt skulle bli förstört då.
Jag sköt henne milt ifrån mig.
”Jag ska bara… fixa en grej.” sa jag, log och reste på mig. ”Jag kommer tillbaka.”
Jag gick ut i köket där jag hittade Oliver.
”Värst vad du ser nöjd ut då.” kommenterade han med ett flin. Jag visste att han visste.
”Jag vet inte vad jag ska göra.” sa jag. ”Jag vill så gärna, men jag vill få henne att förstå att jag vill mer än det. Att jag vill ha henne, men på mer än ett sätt.”
”Prata med henne.” sa Oliver som om det vore den mest självklara saken i hela världen.
Prata? Jag hade aldrig varit bra på att prata. Flirta, visst, men prata? Sen att det var just känslor jag skulle prata om gjorde inte saken bättre direkt. Jag hade aldrig snackat känslor, inte ens med Oliver (förutom på pizzerian tidigare idag) och anledningen till det var för att jag inte hade haft någon anledning till att göra det. Men nu... Tänk om hon inte var intresserad? Tänk om jag snackade med henne, berättade allt och offrade hela mitt rykte och image för en tjej som inte ens var intresserad?
Jag slog undan de tankarna med en gång. Klart hon var intresserad. Annars skulle hon väl inte ha kommit fram idag?
Jag gick till kylen, tog ut en öl och öppnade den. Jag drack upp en tredjedel innan jag bestämde mig för att gå in och snacka med henne nu. Jag kunde inte ha misstolkat hennes känslor, det var helt omöjligt.
Men när jag kom in i vardagsrummet och kollade bort mot soffan satt hon inte kvar. Jag kollade mig förvirrat omkring och försökte få syn på henne men det var helt omöjligt i det hav av folk som befann sig i lägenheten.
Hon hade säkert bara gått iväg för att snacka med sin kompis. Jag hade ju ändå varit borta ett par minuter, klart hon inte ville sitta kvar där själv.
Jag började tränga mig igenom folkmassan som befann sig i vardagsrummet samtidigt som jag letade efter Stella. Hon kanske hade gått ut? Jag bytte håll och började tränga mig bort mot dörröppningen som ledde ut mot hallen – och tvärstannade.
Där ute stod Stella, lutad mot väggen med Albin över sig. Han hade lutat båda händerna mot väggen på varsin sida om Stellas huvud och de såg ut att ha en väldigt lågmäld konversation.
Allt snurrade. Mitt huvud och min kropp var i uppror.
En sida av mig ville gå fram och slå till Albin, få ur min ilska och mina känslor.
Samtidigt ville jag bara gå därifrån. Glömma Stella, glömma allt jag kände och hur jag mådde. Dränka mina sorger i sprit. Sluta prata med henne, sluta sitta bredvid henne på bussen, sluta titta på henne. Jag ville inte ens vara medveten om hennes existens.
I samma stund som jag bestämde mig för det sista alternativet vände Stella blicken mot mig.
Hon klämde sig förbi en förvånad Albin och började gå mot mig men jag vände snabbt om och trängde mig in i folkmassan igen. Jag gömde mig bland alla människor och när jag såg att hon hade gått förbi vände jag och gick tillbaka ut i hallen där Albin fortfarande stod kvar.
Han flinade åt mig när jag kom. ”Fan va fräsch hon är, eller hur?”
Hade han inte sagt någonting hade jag nog kunnat behärska mig. Men hans ord fick det att koka över inom mig och innan jag visste ordet av hade jag slagit till honom så hårt jag kunde rakt över käkbenet. Albin sjönk ihop i en hög av svordomar på golvet. Snabbt drog jag på mig mina ytterkläder och skyndade ut ur lägenheten.
En tjej hade aldrig fått mig att känna på det här sättet. Jag hade aldrig känt såhär förut. När jag hade sett Stella och Albin ihop kändes det som att någonting inuti mig gick sönder. Jag hade blivit arg, ledsen och besviken, allt på samma gång. Jag kände henne inte ens. Det hade känts mer okej om jag hade reagerat såhär om jag hade sett Amanda stå och strula med någon annan, för henne hade jag ändå umgåtts med i två års tid och varit tillsammans med, men inte ens under vår tid ihop hade jag känt såhär – inte ens den gången då jag hade kommit på henne med en annan kille. Visst, jag hade slagit sönder honom och gjort slut med henne men jag hade aldrig känt mig sviken på det sättet som jag gjorde nu. Jag hade inte direkt blivit ledsen över det faktum att Amanda höll på med en annan.
Men det var annorlunda med Stella.
Jag förbannade mina känslor och hoppade på bussen som förmodligen var den sista för kvällen.
- Your lips say that you love, your eyes say that you hate
Stella
”Kom igen, en liten kyss bara…” mumlade Albin mot mitt öra.
”Nej.” svarade jag och la handen på hans bröstkorg för att putta bort honom men han tog det snarare som en invit och jag kände hur hans mun sökte sig mot min. ”Jag vill inte.” upprepade jag.
Albin hade kommit in i vardagsrummet där jag hade suttit och väntat på Victor. Han hade sagt att han ville prata om en sak och dragit med mig ut i hallen och innan jag visste ordet av hade han tryckt upp mig mot väggen och ställt sig med sina armar på varsin sida om mig.
”Varför inte?” frågade han. ”Är det Victor? Oroa dig inte i så fall, för han lär inte ha något emot det. Han brukar bara använda brudar en, kanske två gånger och sedan dumpar han dem. Faktiskt så gjorde jag dig en tjänst nu som kom och räddade dig från att…”
Jag slutade lyssna på honom och vände bort blicken mot dörröppningen – och fick syn på Victor. Hans ögon var lika iskalla som vanligt men för tillfället såg de (hur det nu var möjligt) ännu kallare ut.
Snabbt trängde jag mig förbi Albin och började gå mot Victor men han försvann in i vardagsrummet. Jag skyndade mig efter men när jag kom in i rummet som var fullproppat med människor insåg jag att det skulle bli helt omöjligt att hitta honom.
Jag trängde mig igenom folkmassan och lyckades hitta ut till köket. Han var inte där, men det var däremot Elin, Johan och Oliver. Jag gick fram till dem.
”Har ni sett Victor?” frågade jag.
”Nä, senast jag såg honom var han med dig.” sa Johan och flinade.
Jag kollade på Elin som skakade på huvudet och vände sedan min blick mot Oliver. Han kollade på mig med en blick som jag inte riktigt kunde tyda och skakade sedan på huvudet han också.
Efter att ha letat igenom hela lägenheten (som inte var särskilt stor) utan resultat sjönk jag ner på golvet. Jag lutade mig mot en vägg och slöt ögonen.
Varför betedde han sig så konstigt? Han hade verkligen verkat upprörd vid synen av mig och Albin och jag kunde inte förstå varför. För det första gjorde vi ju ingenting, det måste han ju ha sett. För det andra så var väl han känd för att inte bry sig? Han var väl van vid att se gamla ragg med andra, så många som han hade varit med…
Men det var verkligen som att han hade brytt sig – och det måste betyda att jag var mer än bara ett ragg, mer än en engångsgrej.
”Ey, vart tog du vägen?” frågade en röst.
Jag tittade upp och fick syn på Albin som stod hängandes över mig. Då jag inte brydde mig om att svara satte han sig ner på huk framför mig och jag la märke till att hans vänstra kind var aningen röd. Han la en hand på mitt lår som jag knuffade bort.
”Du kan ju inte bara dra sådär…” sluddrade han och försökte få ögonkontakt men jag vägrade att möta hans blick. Jag försökte resa mig upp men han höll mig kvar på golvet.
”Släpp mig.” sa jag och gjorde ett nytt försök men han släppte mig inte.
”Alltså, bry dig inte om Victor.” sa han. ”Han-”
”Jag bryr mig inte om Victor!” fräste jag med tårar i ögonen.
”Albin, släpp henne.” Jag kollade upp för att se vem den obekanta rösten tillhörde och fick till min förvåning syn på Oliver.
Albin såg också förvånad ut när han fick syn på sin kompis. Han släppte taget om mig och reste sig sakta. Han gick fram till Oliver och sa någonting som jag inte kunde höra. Oliver svarade genom att höja ett ögonbryn. Albin fnös, slog ut med armarna och sa: ”Whatever.” så pass högt att jag kunde höra det och sedan försvann han in i köket.
Oliver gick fram till mig och räckte fram sin hand. Tveksamt tog jag den och lät honom hjälpa mig upp.
”Tack…” sa jag – men jag visste inte riktigt vad jag tackade för.
”Inga problem.” sa han. ”Har du hittat Victor än?” frågade han. Jag skakade på huvudet. ”Då är han nog inte kvar. Han brukar vara rätt lätt att hitta annars – särskilt om man befinner sig i en lägenhet som består av typ tre rum.” Han skrattade till och det fick mig att dra på munnen. ”Stella var det, va?” fortsatte han. Jag nickade. Han stoppade ner handen i fickan och räckte sedan fram en liten bit papperslapp till mig. Förvirrat tog emot lappen. ”Vi ses.” sa han med ett leende och försvann iväg.
När han hade gått tittade jag på lappen. Ett mobilnummer var nerklottrat där på och jag var säker på att det tillhörde Victor.
Den helgen gick rätt snabbt. Jag hade fått en vänförfrågan från Albin Hansson som jag hade nekat på Facebook (vad trodde han egentligen?) och jag hade haft så pass mycket läxor att göra att jag inte riktigt hade haft tid att tänka på Victor. Dessutom hade jag sett till så att Elin, Bella, Hanna och Johanna sov över hos mig en natt också (mamma och Per befann sig ju i Spanien) och då hann jag verkligen inte tänka på honom.
Lappen med telefonnumret låg i en skrivbordslåda i mitt rum.
Så småningom blev det måndag och jag var mer nervös än vad jag någonsin hade varit.
Tanken på att träffa Victor var inte direkt lockande men samtidigt ville jag träffa honom. Prata med honom. Förklara. Säga att ingenting hade hänt för att jag inte var intresserad av Albin överhuvudtaget, utan att jag var intresserad av honom, av Victor.
Det ville jag säga, men det skulle jag aldrig våga. Att öppet erkänna att jag var intresserad av Victor Landh, ja, det var ju bara att drömma om.
Jag hade, återigen, funderat på att bara försöka glömma honom. Allt skulle bli så mycket lättare då, men något som var mindre lätt var just att glömma honom. Jag hade försökt, förra veckan när han hade sin undvika-Stella-period så hade jag verkligen försökt, men det hade inte gått särskilt bra.
Jag behövde dock inte oroa mig för att prata med Victor för han befann sig inte på bussen varken till eller från skolan på måndagen. Han var inte heller där på varken tisdagen, onsdagen eller torsdagen och när han inte heller dök upp på fredagen undrade jag vart han höll hus. Jag såg honom inte heller i matsalen trots att hela hans gäng satt där så jag antog att han inte var i skolan överhuvudtaget vilket gjorde mig besviken på något sett.
Jag visste att jag kunde höra av mig till honom om jag ville. Lappen låg och väntade på mig hemma i rummet, lappen med telefonnumret. Det skulle vara så lätt att skicka iväg ett sms till honom, be om att få prata.
Men samtidigt inte.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 9 okt 12 - 10:09- Betyg:  | härligt :D gillar betydligt mer :D
vill gärna ha mail :) | | TH-Lower - 4 okt 12 - 00:21 | | Aww.. du är så grym! Mejla nästa. :) | | Notchii - 30 sep 12 - 16:21- Betyg: | | Dom är ju så söta xD Mejla nästa :P | | johannaljung - 30 sep 12 - 12:26- Betyg: | | asbra! fortsätt maila när nästa kommer :) | | Atrociouschild - 30 sep 12 - 12:11- Betyg: | | hoppas de löser sig! maila nästa | | mizzkitty - 29 sep 12 - 19:47 | Åh, så grymt bra. Victor borde ha sett att Stella inte
försökte kyssa Albin utan puttat bort honom. Hoppas verkligen
att allt löser sig mellan Stella och Victor för dom passar
verkligen bra ihop :D. Och jag hoppas att du ser till så
att allt löser sig. Hör gärna av dig när en till del
ligger ute :D. | | JessicaKarlsson - 29 sep 12 - 19:11 | | åh braa! :D |
|
|
|
