Inlåst i cellen klockan är fem
Tankarna sprids jag vill bara hem
Bankar på dörren och vill komma ut
Tänker och känner att livet är slut
Sitter på marken och golvet är kallt
Dörren är stål och gjord av metall
Skriker på hjälp men finns ingen som hör
Ingen som bryr sig även om jag dör
Hukar mig på knä och jag ber till Gud
Dåligt som jag mår vill jag bara de tar slut
Vet inte vad som händer men min kropp skakar
Så mycket så att jag ur drömmen vaknar
Jag ser in i väggen lättat jag blir
Trött som jag är försöker jag somna en gång till!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Linda_90 - 6 mar 16 - 01:53- Betyg:  |
Du skriver med känsla och inlevelse i varenda mening i dikten
riktigt bra skrivet! |
| Tissel - 20 maj 15 - 15:15- Betyg: |
| Wow! jag är mållös.. Verkligen starkt skildrat! |
