På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

What makes you different - del 8

DEL 8

- För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut
Victor

Jag hade aldrig känt såhär förut. Jag visste inte vad jag skulle göra, vart jag skulle ta vägen, vad jag skulle säga. Skulle jag anförtro mig åt någon? Skulle jag hålla mina tankar för mig själv? Skulle jag satsa eller dra mig undan? Jag visste att jag inte skulle klara av den här osäkerheten Stella innebar, osäkerheten över vad jag skulle göra. Jag var tvungen att bestämma mig nu, men jag visste inte om jag skulle snacka med någon om det eller inte.

På fredagseftermiddagen då Oliver och jag återigen befann oss på pizzerian för att käka inför festen senare höll jag nästan på att kvävas av alla tankar. Jag tänkte att jag kanske kunde säga lite, men inte allt.
”Har du någonsin känt att du liksom… vill göra någonting, men inte borde?” frågade jag efter ett tag och ångrade mig nästan med en gång.
Oliver kollade upp från pizzan. ”Vad då menar du?”
Jag försökte komma på något som kunde ta mig ur situationen jag hade satt mig själv i utan resultat.
”Ja, men alltså…” började jag. Oliver gav mig en undrande blick.
Jag försökte komma på något smart att säga, något som inte alls hade med det riktiga problemet att göra men det verkade vara helt omöjligt. Olivers undrande blick var fastklistrad på mig och jag visste att jag kunde inte ljuga för honom, inte den här gången.
”Jag tror jag typ... börjar gilla en tjej...” mumlade jag och tittade ner i pizzan. Jag kunde inte ens gissa mig till hur Oliver skulle reagera.
”Någon gång ska väl vara den första.” Jag kollade upp och såg att han log ett snett leende mot mig. ”Vem är det?”
Det var frågan jag fruktade. Jag visste att Albin hade snackat en hel del om Stella den senaste tiden och jag var inte säker på hur Oliver skulle ställa sig till det men, trots det, svarade jag ärligt.
”Stella?” upprepade han. ”Samma Stella som Albin…?” Jag nickade. ”Oj då. Trodde aldrig att ni två skulle bli intresserade av samma tjej…”
Jag kunde inte låta bli att bli aningen irriterad. ”Jag la fan märke till henne först.” sa jag och kände mig som en tjurig tioåring.
”Jaså?”
”Ja. Det var flera veckor sedan!”
”Och varför har du inte sagt något?” frågade Oliver.
”För att… jag blev osäker.” medgav jag. ”Hon är… annorlunda. Speciell. Jag tänkte att hon bara skulle vara en i mängden först, du vet. En engångsgrej. Och jag fick nästan till det med henne hemma hos Amanda, men sen drog hon och efter det har jag inte kunnat sluta tänka på henne. Jag trodde först att det berodde på att jag inte fick henne, att jag blev upphetsad av typ jakten du vet. Jag ville bevisa för henne att hon inte skulle vinna, att jag alltid fick som jag ville i slutändan men sen nu, rätt nyligen faktiskt, insåg jag att jag inte alls tänkte i de banorna längre. Och när Albin började snacka om henne där igår... Jag vet inte vad som hände med mig men jag kände mig helkonstig efter det.” Jag tystnade, insåg att jag hade sagt för mycket men Olivers blick uppmanade mig att fortsätta. ”Jag har velat fram och tillbaka nu ett tag, ena sekunden bestämmer jag mig för att satsa på henne och inte bry mig om vad alla andra skulle säga, och i andra sekunden inser jag att det aldrig skulle fungera och bestämmer mig för att släppa henne, bara låtsas som att hon inte är där liksom men det går inte. Jag kan inte sluta tänka på henne!”
Jag tystnade ännu en gång och väntade på en reaktion från Oliver. Även han var tyst ett tag, kollade bara på mig med kisande ögon som om han satt och funderade på något.
”Och vad känner hon?” frågade han tillslut.
Jag suckade. ”Jag vet inte.” svarade jag.
Jag visste att jag hade kunnat dra den långa storyn, berätta allt från Amandas fest till kvällen då jag hade följt henne hem men jag orkade inte och jag hade redan sagt mer än vad jag hade tänkt säga från början.
”Okej, men du gillar henne?”
Jag kollade upp på honom. ”Jag vet inte. Kanske. Jag tror det.”
”Det var många svar där.” sa Oliver med ett skratt.
”Ja men jag vet inte. Jag kan ju inte sluta tänka på henne...”
”Det brukar vara ett tecken på att man är intresserad.”
Jag grimaserade. ”Jag vet, men ändå.”
”Men seriöst, Victor. Om du känner att det är något så tycker jag att du ska satsa.”
Jag tittade på honom. ”Seriöst?”
”Ja.” svarade Oliver.
”Men fatta vad alla skulle snacka… och Albin…”
”Skit i dem.” sa Oliver. ”De har väl ingenting med ditt liv att göra. Och Albin har väl inte direkt förtur på henne bara för att han är den som har snackat om henne, eller hur?” Jag skakade på huvudet. ”Precis. Det är vad hon känner som räknas. Skicka ett sms till henne och fråga om hon inte ska med på festen ikväll, så kan du ju snacka med henne då.” föreslog Oliver.
Jag mötte hans blick. ”Jag har inte ens hennes nummer.”
Oliver kollade på mig. ”Har du inte ens hennes nummer? Shit, jag tror att du har fallit ganska ordentligt för den här bruden.”
”Skoja inte.” mumlade jag och tryckte in en bit kall pizza i munnen.

- Every time we come this close my heart skips a beat
Stella

Jag hade inte en aning om vem vi var på väg till, men jag la inte ner särskilt mycket tid till att ta reda på det heller. Det enda jag ville veta var om Victor skulle vara där men det kunde jag ju givetvis inte fråga Elin. Skulle jag fråga henne om det skulle hon tro att jag tyckte om honom eller något – och även om jag kanske var lite intresserad var jag inte villig att erkänna det inför andra, inte än.
Jag hade inte kunnat sluta tänka på gårdagens händelser. Jag låg vaken större delen av natten och i skolan idag hade jag inte varit närvarande alls. Allt jag kunde tänka på var Victor, Victor som hade visat upp en helt annan sida av sig själv igår och som nu förhoppningsvis skulle befinna sig på samma fest som jag själv.

Festen hölls i en lägenhet. Det var en enorm lättnad att komma in i den varma hallen efter att ha gått ute i den kyliga novemberluften i nästan en halvtimme. Jag drog av mig jackan och skorna, tryckte in sakerna på en hylla för att slippa leta omkring på golvet när jag skulle hem sedan och följde efter Elin in i lägenheten. Jag visste att hon var på jakt efter Johan och jag gick ett par steg bakom henne, hoppades att Victor skulle vara med honom.
Jag kände igenom honom på flera meters avstånd, trots det halvtaskiga ljuset och de många människorna som gick förbi. Jag såg hans långa profil ett par meter framför mig, det mörka håret hängde ner i ögonen. Han hade på sig ett par ljusa slappa jeans och en svart skjorta som fick honom att se ännu slankare ut. I handen höll han ett glas med en mörk vätska i.
Tusen fjärilar började motvilligt fladdra omkring i min mage.
Elin drog med mig fram till Johan och dem andra killarna. Jag vågade inte möta Victors blick med en gång, men när Elin slängde sig om halsen på Johan kunde jag inte låta bli att titta upp.
Hans isblå ögon kollade rakt på mig, såg rakt in i mig så som jag hade tyckt att de hade gjort på den förra festen vi hade varit på och han hade ett snett leende på läpparna. Jag log nervöst tillbaka och började fingra på mina hårtoppar.
”Hej!” Jag ville att det skulle vara Victor som sa hej. Jag ville verkligen det – men det var det inte. Istället var det Albin, killen som tyckte att jag såg bra ut, han som jag hade pratat med lite smått på festen där jag hade träffat Victor första gången och som jag hade gått in i häromdagen, som sa det. Han lät glad, entusiastisk och aningen full.
”Hej.” svarade jag och log lite snabbt innan jag vände blicken mot Victor igen men han stod och pratade lågt med den andre blonda killen i deras gäng, Oliver hette han nog om jag inte mindes helt fel.
”Jag heter Albin.” presenterade han sig.
”Jo, jag vet…” svarade jag.
Han flinade. ”Får jag bjuda dig på någonting att dricka?” Jag kastade en snabb blick på Victor, konstaterade att han inte hade tänkt prata med mig inom dem närmsta minuterna och riktade sedan uppmärksamheten mot Albin.
”Visst.” svarade jag och följde med honom ut i köket.
Han drog ut en öl ur kylskåpet, en likadan som han själv hade i handen, och räckte över den till mig. Jag öppnade den snabbt och tog en stor klunk och svalde ner den beska smaken.
”Jag måste bara säga att du är jävligt snygg.” sa Albin efter ett tag.
Jag höll nästan på att sätta drickan i halsen. Förvånat vände jag upp blicken mot honom.
”Öh… tack, antar jag…?” sa jag osäkert och ångrade mig genast. Tack?
Han log. ”Jag säger bara sanningen.”
”Nämen tja, hur är läget?” En kille som jag inte hade en aning om vem det var kom fram och dunkade Albin i ryggen. De två började föra en livlig diskussion och jag tog tillfället i akt och smet därifrån.
Jag styrde stegen mot soffan där Victor nyss hade befunnit sig med de andra och han var kvar men till skillnad mot förut så satt han i den nu. De andra hade försvunnit så han var ensam och platsen bredvid honom var tom. Han satt med glaset i högerhanden och stirrade blint framför sig som om han tänkte på någonting och inte var medveten om allt ljud och folk runtomkring honom.
När jag satte mig ner bredvid honom ryckte han till och vände sedan blicken mot mig.
”Hej.” sa jag. Han höjde på huvudet lite lätt och tog en stor klunk av drickan han hade i glaset. Jag väntade på att han skulle säga någonting men det gjorde han inte. Istället satt vi där bredvid varandra helt tysta men efter ett tag blev tystnaden outhärdlig.
”Du är inte så social idag eller?” sa jag.
”Jag har mycket att tänka på.” svarade han med ett leende.
”Som vad?” frågade jag.
”Livet…” Han la huvudet lite på sned. ”Hur jag ska göra…” Han makade sig lite närmre. ”…med vissa saker…”
”Vad för saker?” frågade jag, trots att jag nästan var säker på att jag visste vad han skulle svara. Jag kollade upp i hans isblå ögon som inte utstrålade någonting annat än värme. Jag kunde känna hur min puls skenade iväg. Mitt hjärta slog minst dubbelt så snabbt än vad det brukade.
”Dig, till exempel.” svarade han.
Innan jag visste ordet av hade jag kastat mig över honom. Mina läppar trycktes mot hans och trots att jag visste att det var fel kunde jag inte låta bli att känna mig så lycklig. Victor besvarade mina kyssar, fingrade på min midja med ena handen och placerade den andra i min nacke.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

chulia - 19 nov 12 - 14:53

AGAGUA <3

Fiiiaaas - 28 sep 12 - 15:15- Betyg: