Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Att bli förälskad i fel person 38~nu eller aldrig~

Ej rättad eller arbetad. En del kvar! Några frågor, sista chansen att få svar
--

”Saloro, tack vare hans misstankar började jag att fundera”, sade jag och stod där jag stod. ”Hade han inte reagerat hade jag blint gjort dig en tjänst. Men du glömde tänka, du gjorde ett misstag inte han.” Saloro suckade åt mig och pekade mot mig.
”Som du vill. Ta slut på henne”, ropade han till sina män, de höjde sina vapen och siktade. Sköt för full rulle. Jag bara blundade och deras vapen tystnade, Saloro började prata och jag skrattade. Hans blick sade allt, han var skräckslagen av sin syn. Kablar i en skyddsbarriär runt mig, då kablarna sjönk ner till marken såg jag vårt nya sällskap. Flera ungdomar runt omkring oss. Saloro snurrade runt, männen släppte sina vapen.
”Som jag sade, jag började fundera och några här känner du säker redan. Men de andra, när jag visade dem så blev de inte så glada. En positiv sak med demonerna, de tar hand om sina egna. En kallelse, magnetismen Saloro, magnetismen. Dragning. Minns du?” Han skakade förbluffat på huvudet över synen. ”Magnetismen jag har, är intressant. Eftersom jag kan kalla på andra demoner, visst det tog tid innan jag fattade hur man gör. Men du ser.” Jag vände mig om och klättrade upp på stenbordet, snurrade hukandes runt och slog ut vakterna som i en våg. De hamnade på marken en bit bort. Raija sneglade misstänksamt på mig. Jag reste på mig. ”Du ville ha flera demoner, och här har du dem.” Jag hoppade ner och gick fram till honom. ”Var försiktig vad du önskar dig.” Jag vände mig om och släppte lös Raija först. Några händer grabbade tag i mig och jag snurrade runt. Ett skott mellan mig och Clayton träffade stenbordet. Jag skakade på huvudet. ”Inte okej”, sade jag och pekade på Saloro.
”Jag ska ta slut på ditt li-dan-de …” Ha röst försvann då han såg min blick, min hand hade jag riktigt mot honom.
”Thia …” Jag släppte honom med blicken och vände mig mot min syster. ”Jag förstår inte.” Jag log.
”Han ville åt er, dig, dem. Jag vet vad jag gjorde, men jag hade inget val om det skulle fungera. Jag skulle aldrig sälja er till dessa män. Ett pentagram behöver en beskyddare, om inte pentagrammet finns så behövs inte beskyddaren. Att låta er gå igenom den processen kunde jag lika väl skjutit mig själv”, förklarade jag. Hon rynkade pannan.
”Vad skulle inte fungera?”
”Han skulle aldrig låta mig vara ifred om jag inte var kall mot er, jag skulle aldrig kunna få information jag behövde. ”
”Vad för information?” Jag log svagt.
”Allt möjligt, om länken, om kallelsen, om demonerna.” Hon nickade. ”Jag förväntar mig inte att ni ska förlåta mig för det jag gjorde.” Raija skakade på huvudet. Zaida kom fram.
”Om någon frågar, nekar jag, men du är mer än förlåten. Tack vare dig är vi fortfarande vid livet. Hade du inte gjort som du gjort hade han kanske dödat oss på fläcken.” Tapio skrattade med Karim.
”Men Zaida, är du tacksam”, frågade Tapio och fortsatte att skratta med sin bror. Zaria harklade sig.
”Men hallå, dem då?” frågade hon och pekade på sällskapet. Jag vände mig om och log.
”Jo juste det. Har jag helt glömt.” Jag drog med mig kablarna. ”Saloro, ditt letande slutar här. Inga fler experiment. Inga fler demoner. Det är över. Byggnaden är bort och om jag får syn på någon av er så lovar jag att ni inte ens hinner blinka innan era ljus slocknar.” Männen svalde och backade. ”Känn er iakttagna, för vid varje hörn, varje skugga övervaka demonerna er. Ni kommer inte ens tänka tanken, innan de ta ert liv. Vi är inte grymma, vi skyddar oss själva och om ni hotar oss så tvingarna ni oss att ta ett liv. Kan ni leva med er själva, att ni dödar barn? Utan demonen så dör vi långsamt, plågsamt. Demonen är rena giftet, det ta död på oss men det är också det som håller oss vid liv. Det enda aom håller oss vid livet. Demonen räddade oss och är vår undergång.” Och med dessa ord lämnade vi männen bakom oss.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Rica-san - 25 sep 12 - 01:37
Bra! Mejla nästa. Synd att den tar slut:(
mizzkitty - 24 sep 12 - 14:44- Betyg:
Bra del, kanske lite stavfel här och där. Men annars var
den riktig bra :D.

Skriven av
MyBlackBird
24 sep 12 - 11:30
(Har blivit läst 96 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord