Med eller utan blomsterklänning - kort oneshot |
Kommer jag att känna igen dig när du förändras? Kommer du fortfarande vara samma person? Jag kommer att sakna dina skrattgropar du får i kinderna och dina målade naglar på dina pianofingrar. Men jag respekterar dina förväntansfulla val, de du har gått och tänkt på hur länge som helst. För tillskillnad från vissa andra kommer jag alltid stå vid din sida, hur dumt du än beter dig.
Vi var födda ur samma snäckskal, burna ur havets armar och vi kommer dö i samma bädd, sida vid sida. Vi blev hopsydda via kroppslig telepati och har ännu inte spräckts av hat och förakt. För tillsammans är vi annorlunda, sticker ut ur mängden. Men vi står emot slagord för tillsammans är vi starka.
Ditt långa, rödorangea hår klipps av och dina kjolar byts ut mot tuffa hängselbyxor. Jag tänker förändringen som en evig maskerad. Man frågar sig vem du är under masken och du svarar med ditt namn; inte en påhittad figur för du är du nu. Äntligen är du dig själv.
Dina havsblåa ögon vänds mot mig, du sliter dig från ditt läsande där du ligger på mage i din säng. Länge studerar du mitt ansikte. Jag möter dina frågande kristallögon men säger ingenting, du gör samma sak; tittar under tystnad. Jag kan minnas att jag varit rädd för den fysiska förändringen men du sa alltid till mig att psykiskt var du fortfarande samma. Du kommer alltid vara samma. Med eller utan blomsterklänning.
Och då förstår jag min före detta rädsla, varför jag helt plötsligt tappat kontroll i din närhet och fallit ner i en darrande hög. Jag förstår mitt ovetande och min längtan efter något jag aldrig haft eller kanske aldrig kommer att få. Jag önskar mig vara lika modig som du, lika perfekt och likadan. Jag önskar mig också våga vara den jag är och inte den jag inte är. Som nu. Jag är kvar i min bubbla, redo för att spricka.
När du ler mot mig, när du förstår, så ler jag tillbaka. Då vi var födda ur samma snäckskal, burna ur havets armar, hopsydda av kroppslig telepati så vet du. Du förstår. Livet känns helt plötsligt inte lika hopplöst längre. För jag har ju dig vid min sida. Och min osäkerhet kan äntlig suddas bort. Det här är jag, med eller utan blomsterklänning.
|
| Kommentarer | | rainin - 23 sep 12 - 19:06 | | Vacker |
|
|
|
