Som ett knytnävsslag i magen. Nej. Värre. En hård spark, rakt
i ansiktet. Så känns det.
"Vi ska göra allt vi kan för att hjälpa dig"
Men redan nu vet hon, innan de ens har börjat, att alla deras
försök kommer att misslyckas. För hon är så trasig och sliten.
Inte ens magi kan lappa ihop de bitar av henne som fortfarande
är någorlunda livsdugliga.
"Omge dig med vänner och familj, du behöver dem"
Nej, det är tvärt om. Det är hennes vänner och familj som
behöver henne. För det är hon som en dag kommer att försvinna.
Försvinna före alla de andra, alldeles för tidigt i livet.
"Det är okej att vara rädd, att vara arg, och att gråta"
Inga problem. Hon skakar redan, både av rädsla och ilska.
Samtidigt som hon känner för att bryta ihop vill hon också
flyga på dem allihop och bara slå. Klösa. Sparka. Bitas.
Förgöra. Och sedan gråta. Gråta ska hon göra tills det inte
längre finns några tårar kvar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
LisaHoglund - 24 sep 12 - 23:45- Betyg:  |
| Håller med nedanstående om att det är en mycket bra skildring av hur många tonåringar känner det - och hur det kan kännas när man känner att man är bortom hjälp. Tycker om varvningen mellan citaten och flickans/kvinnans tankar. Mest av allt gillar jag gestaltningen i sista stycket av vad hon känner för att göra. Den kändes verkligen. Du är bra på att beröra! |
| angel321 - 22 sep 12 - 12:26 |
| Mycket känslosamt och berörande!! |
| Safir - 21 sep 12 - 20:43 |
| Jag skulle säga att du lyckats fånga många tonåringars inre på ett vackert sätt. =) |
| martobicat - 21 sep 12 - 20:39 |
| Du berör! Bra skrivet! |
