En människa precis som alla andra |
En skoluppgift... tänkte att någon kanske tycker likadant?
En människa precis som alla andra
Förra veckan såg jag en dokumentär om förintelsen. Både bilder
och berättarröst förklarade tydligt hur människor på olika
brutala sätt blivit mördade. Jag satt som förlamad, stirrade
tyst på skärmen och kunde inte ens blunda då kameran zoomade
in på en utav bilderna och visade hur offrens kroppar
bokstavligen bestod av bara skinn och ben. Det var fruktansvärt.
Vidrigt. Jag hade ont i magen och mådde illa i flera timmar
efteråt. Filmen fick mig dock inte bara att må dåligt, den
fick mig att tänka till också.
Vad driver en människa till att planera och genomföra så
sjuka handlingar? Varför vill man utrota ett helt folkslag,
vad har judarna gjort för ont? Hur kommer det sig att så
många människor bara låter det fortsätta, jag menar, varför
gjordes inget för att hindra förintelsen?
Det värsta är ändå alla de avtryck som finns kvar. Förintelsen
tog slut för 65 år sedan, men vad betyder det? De få som
överlevde alla förintelse- och koncentrationslägren får leva
med minnena. Kanske är det till och med ännu värre? De minns
skräcken, lukterna, smakerna, känslan av att snart är det
min tur, snart är det jag.
Jag har alltid haft svårt för människor som bara är elaka
för att de njuter av det själva. Folk som dödar för dödandets
skull eller säger något nedsättande för att de själva får
bättre självkänsla av det. Okej, jag tänker inte påstå att
jag är Guds bästa barn – för det är långt ifrån sant – men
jag accepterar inte utfrysning, mobbning eller liknande.
Jag är en sådan där irriterande glad typ, äckligt positiv
och hittar alltid något fint hos någon, även om det tar lite
längre tid att hitta något hos vissa. Jag önskar bara att
fler kunde tänka i samma banor, och inte fastna i fördomar.
För visst är det lite så vi tänker? Även om vi inte direkt
gasar ihjäl varandra idag så har vi fortfarande fördomar,
både om religioner och olika ”raser”. ”Nej men gud, han har
en sån där jude-mössa, vad knäppt!” ”Alltså, de där tanterna
är ju konstiga, vi är ju faktiskt i Sverige nu, och då ser
det bara knäppt ut med slöjor!” Men varför är det knäppt?
Jag har ett kors runt halsen 24/7, och inte är jag mer
annorlunda än alla andra bara för det. Fast med allt detta
grupperande som sker i dagens samhälle förstår jag er. Vi
sorterar romer hit, muslimer dit och judar där borta.
Men varför ska vi alltid jämföras? Varför ska vi alltid
sorteras in i olika grupper? Vet du? Jag är varken svart,
orange, rosa, grön eller ens vit – jag är människa. En
människa med kött, ben, skinn, ögon och sånt där som precis
alla har. Jag andas luft, äter mat och fungerar precis som
alla andra. Alla är lika mycket värda.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 24 sep 12 - 23:41- Betyg:  | Jättefin "krönika" eller essä (vet inte riktigt vad jag ska kalla det, haha). Håller verkligen med! Det är fina och kloka tankar du delar med dig av och jag tycker att du sätter dem i en bra ordning, dvs. att texten har en bra uppbyggnad. Början och slutet knyts ihop fint.
Det enda jag störde mig på var uttrycket "24/7", jag skulle ha skrivit "jag har ett kors runt halsen dygnet runt" eller liknande - annars låter det lite talspråkligt :-) Men i övrigt - en gripande och berörande text! |
|
|
|
