Dom sår och jag skördar. |
Så världen gick vidare men du satt kvar i ett underligt skimmer av dimma och damm. Hjärnan jobbade inte längre. Du bara satt där och lät dig täckas av damm. Precis som insekter gräver sig in i kadaver. Men insekterna har en mening, en plikt. Du har bara tappat bort värdet av livet i kampen mot demonerna. Jag hade fått dig att ge upp allt för mig. Till och med livet. Bara för att jag var på besök. Jag hade lurat dig att jag var din enda vän och din räddare. Att du bara kunde lita på mig, din bästa vän. Jag är din största fiende. Ha vänner nära, men fiender närmare. Något sånt verkar människans liv gå ut på. Att kämpa från födseln till tiden du drar ditt sista andetag och blir ett tomt skal. Ett lik. Jag hjälper dom lite på traven bara. Jag är anledningen till att tusentals människor tar livet av sig varje år. Jag lever på deras val, på deras död.
|
|
|
|
