Im only gonna break your heart - två |
Sååå, då kommer då nästa del, som utlovat! :) Jag tror inte det kommer upp någon del imorgon dock då jag har saker planerade under dagen, men på söndag kan det finnas en lucka. Jag håller på för fullt och lägger upp delar så fort de blir färdiga.
Tusen tack för alla kommentarer på förra delen, jag har verkligen försökt jobba på att inte byta tempus i den här delen, det är en av mina stora svagheter.
Dessutom ska jag försöka utveckla karaktärerna mer, men jag lovar att det kommer mer sånt i nästkommande delar. Kram på er alla och kommentera gärna! :)
~~~~
Jag vaknar av att regnet smattrar på rutan. Jag suckar djupt och dyker ner med huvudet under täcket igen. Typiskt att det ska till att ösregna när det äntligen blivit helg! Helt plötsligt vibrerar mobilen på skrivbordet och jag suckar igen, vem är det nu som vill något? Men till slut sätter jag mig upp i sängen och med täcket virat runt mig hasar jag mig fram till skrivbordet och rycker åt mig mobiltelefonen.
Eh... Hej... Jag typ, snodde ditt nummer när du var på toa igår. Slå inte ihjäl mig va? :3 Lust att göra något idag? Alfons
Jag skrattar till för mig själv, jasså den busen har snott mitt nummer. Kan jag ana att en viss Alfons är intresserad av mig möjligen? Jag går tillbaka till sängen och sätter mig ner med en stor gäspning. Vill jag hitta på något med Alfons idag? Jag tänker på din blonda kalufs framför mig, på de vackra isblåa ögonen som jag drunknar i och på de lite fylliga ack så kyssvänliga läpparna där din piercing sitter som en liten aptitretare. Jag kommer på mig själv med att le. Klart jag vill träffa Alfons! Jag knappar snabbt in ett svar på mobilen.
Din skruttunge! Klart vi hittar på något 8D Vad hade du tänkt dig?
Jag lägger mobilen på nattduksbordet och kliver upp och börjar att rota i garderoben. Den är överfull av kläder, men just idag verkar jag inte hitta någonting som jag vill ha på mig. Jag börjar dra och slita i massa kläder och slänger ut dem på golvet bakom mig. Till slut bestämmer jag mig för att ta på mig ett par röda stuprörsjeans. Jag hoppar i dem och fortsätter mitt sökande. Med en suck drar jag fram ett svart brottarlinne och en svart och röd palestinasjal. Drar på mig kläderna och tittar ut genom fönstret igen, regnet står som spön i backen och det smattrar högt mot fönstret. Jag hör knappt telefonen som vibrerar men ser hur skärmen lyser upp.
Med tanke på vilket väder det är... stan? :o
Jag ler fånigt mot den lilla upplysta skärmen.
Låter superbra, tar 106:an 12.36 cya! :>
Sen stoppar jag mobiltelefonen i fickan och ser på mig själv i spegeln. Jag tar ihop mitt långa röda hår och snurrar ihop det till en boll högt upp på huvudet och fäster fast det med en hårsnodd. Sedan letar jag reda på ett par svarta ballerinaskor som ligger halvt gömda i botten på garderoben innan jag går iväg mot köket för att göra mig en smörgås.
Jag brer mig en smörgås och lägger på två ostskivor, tar den i handen och äter den i farten samtidigt som jag letar fram min mascara och min kajal och gör mina ögon mjukt inringade i svart. När jag har ätit upp min smörgås borstar jag tänderna och tittar mig i spegeln lite för många gånger för att bara gå ut och träffa en vän, vilket är vad jag försöker övertyga mig själv om att jag ska göra. Klockan slår 12.25 och det är dags att gå ut till bussen och jag hugger mitt svarta paraply med spetskanter längst ner i farten och börjar gå mot hållplatsen. Min hud knottrar sig av de kyliga vindarna men jag biter ihop käkarna och fortsätter gå. Det är sommar nu, och på sommaren ska man ha linne oavsett temeratur!
~
Jag hinner stå i fyra minuter och huttra på hållplatsen eftersom att bussen givetvis är lite sen. Men till slut kommer den och jag fäller ihop paraplyet och går in, betalar min biljett och börjar spana in i bussen efter din blonda kalufs. Ungefär i mitten på bussen får jag syn på dig och du ler brett mot mig och vinkar om jag inte hade sett dig än. Det platinablonda håret står åt alla håll och som vanligt så sitter du och leker med piercingen i underläppen. Jag märker ganska snart att det är något annorlunda med dig idag, men jag kan inte komma på vad. Jag tittar dig och på den svarta läderjackan som hänger öppen över en blå och svart skjorta. Min blick möter din och jag känner hur en fjäril fladdrar till i magen i några sekunder innan jag plattar till den och inser vad som är annorlunda med dig idag. Dina ögon är inringade i svart. Och du har nog aldrig varit vackrare än nu.
Du flyttade in till det innersta sätet så att jag skulle kunna sätta mig bredvid. Och jag gled tyst ner bredvid dig och fäste snabbt blicken någonstans utanför det smutsiga bussfönstret.
"Fryser inte du Disa?" Jag tittar mot dig och ser att du sitter och tittar oroligt på mig. Jag ler.
"Att frysa är en värdslig sak, är det sommar så ska man ha linne, oavsett temperatur!" Du skrattade lite tyst och blickar ut genom fönstret.
"Det är verkligen riktigt skitväder!" Muttrar du. Men jag märker knappt vattnet och smutsen som rinner i strida strömmar nedför fönstret. Jag är så fokuserad på dina ögon.
"Har någon sagt till dig att du har vackra ögon Alfons?" Jag rycker till när jag hör min egen röst. Det där hade jag ju inte tänkt säga rakt ut... Du vrider snabbt på huvudet så luggen glider ur ditt ansikte och du tittar förvånat på mig.
"Nej det tror jag inte..." Säger du tvekande. Jag sätter till mig på det slitna nersuttna sätet och blickar rakt frammåt i bussen. Ler för mig själv.
"Då är det väl på tiden. Du har vackra ögon." Jag ser i ögonvrån hur du ler brett mot mig och jag kände till min förtret hur några fjärilar fladdrar till i magen igen. Men jag ignorerar dem.
~
Vi hoppar av bussen och jag skyndar mig att fälla upp mitt paraply. Du ställer dig tätt intill mig och ser lite blygt på mig. Men jag tar bara armkrok med dig under paraplyet och vi börjar leta efter ett mysigt café där vi kan slå oss ner. Till slut kommer vi fram till en skylt där det står "Café pannan" och vi kan inte låta bli att fnittra åt den dåliga ordvitsen men bestämmer oss ändå för att gå in.
Du beställer en kopp svart och en stor kanelbulle, jag har inte lärt mig att tycka om kaffe än så jag beställer en kopp darjeeling te till min stora kanelbulle istället. Vi letar reda på ett mysigt bord för två som står lite för sig själv i ett hörn. Den ljusrosa duken som ligger på bordet ser hemvirkad ut och stolarna och bordet har ett naturligt slitage av att ha varit med ett tag. Mitt på duken står en ljuslykta i glas och hela stället känns mysigt och hemtrevligt. Vi sätter oss ner.
"Usch, jag vill ju ha sol!" Muttrar jag lite halvt irriterat samtidigt som jag betraktar regnet som rinner längs gatan och smattrar mot rutan. Jag såg hur du tittade roat på mig.
"Seriöst! Jag vill ha ljus och värme när det är sommar. Det blir ju så kallt när det regnar också..." Du skakade på huvudet och tittade fundersamt på mig med huvudet lite på sned.
"Jag sa ju att du borde ha tagit mer kläder på dig Disa!" Jag flinar bara mot dig.
"Vadå, är du min morsa eller? Jag tar på mig vad jag tycker är snyggt!" Så blinkar jag till med ena ögat mot dig och ser hur du granskar din kanelbulle och tittar lite på mig under lugg.
"Jag sa aldrig att du inte var snygg..." Mumlar du tyst och mitt hjärta hoppade över ett slag i bröstkorgen igen. Du är så söt! Men jag kunde inte komma på något vettigt att svara på det, så jag följde ditt exempel och började äta på min bulle i stället. Vi tuggar i tystnad. Men inte i en sån konstig tystnad som brukar uppstå när två personer som inte känner varandra så väl har slut på saker att tala om. Nej, en sådan tystnad som uppstår när man kännt någon länge, och det inte alltid är nödvändigt att prata. Det känns som att jag har kännt dig länge, och jag trivs i ditt sällskap.
Vi har suttit på cafét ganska länge nu, och klockan börjar närma sig fyra. Det känns som att jag håller på börja lära känna dig nu. Hittills har jag inte hittat något negativt alls, men jag antar att även du har dina mörka hemligheter. Det har vi alla. Jag hoppas att jag en dag kan bli den du delar dina mörka hemligheter med Alfons. Och jag hoppas att jag en dag kan bringa modet, och samla ihop krafterna för att dela mina egna.
Nästan utan att säga något reser vi oss upp för att gå, när vi öppnar dörren för att gå ut verkar vädret om möjligt ha blivit ännu värre än när vi kom. Du kommer in nära mig och tar armkrok med mig. Huden knottrar sig när några kalla isvindar smyger sig fram längs gator och gränder. Du tittar plågat på mig men jag skakar bara på huvudet, biter ihop käkarna för att inte skaka tänder och fortsätter gå. Till slut stannar du och står och tittar på mig.
"Disa, nu får du ta min läderjacka, du fryser ju som en hund!" Du ser strängt på mig men jag skakar bara på huvudet.
"Jo Disa!" Du låter bestämd och börjar kränga av dig jackan under paraplyet och räcker den till mig och jag muttrar tyst men ger upp och smiter in i din läderjacka som är alldeles för stor på min lilla kropp. Jag ler lite åt värmen och jag ser att du är nöjd.
"Tack..." Mumlar jag och sen fortsätter vi i tystnad att gå mot busshållplatsen. Vi behöver inte vänta länge innan den kommer och vi kliver in i värmen. På väg hem sitter vi i tystnad, som för att smälta allt vi hunnit prata om under dagen. Jag kurar ihop mig i din stora jacka och drar in doften. Den luktar Alfons, och jag kommer på mig själv med att le fånigt.
"Jag ska av på nästa" Säger jag tyst och fingrar lite på ärmen av din läderjacka.
"Jag vet det." Säger du och skrattar till lite. Jag känner hur jag rodnar, så klart du vet. Så börjar jag ta av mig jackan men känner en varm hand på min arm.
"Nej nej, ha kvar den du. Du behöver den mer än mig, och så lätt ska du inte bli av med mig. Om du behåller jackan så måste vi ju ses igen så du kan lämna tillbaka den." Jag fnittrar bara.
"Om du insisterar så..." Du tittar lite strängt på mig.
"Det gör jag!" Jag ler lite blygt och ger dig en lätt kram innan jag går mot dörrarna. Samtidigt som jag kliver av bussen ut i regnet som faktiskt har avtagit lite så kastar jag en sista blick bakåt på dig och vinkar.
Det var då jag såg det. Såg det jag helst inte ville se. Förälskelsen lyste redan i dina ögon när du log varmt mot mig och vinkade tillbaka. Snälla, inte på en fin pojke som du!
Im only gonna break break your break break your heart.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | TH-Lower - 20 sep 12 - 19:29 | Nice. :)
Mejla nästa. | mizzkitty - 16 sep 12 - 17:51- Betyg:  | Riktigt jävla gullig del :D, helt toppen bra. Fortsätt
sådär. | | Select - 14 sep 12 - 18:58 | | Aw, så sött! :) Tempuset var bättre i den här delen, men det finns fortfarande några byten lite här och där. Fast oroa dig inte, den är lika bra ändå! Men för guds skull, låt henne inte krossa ett hjärta till... Inte hans hjärta. :( |
|
|
|
