What makes you different - del 6 |
- Slänger upp del sex nu innan jag sticker iväg till Linköping för en träningsmatch. Hoppas på lite kommentarer när jag kommer hem ikväll... ;) Ha en bra fredag!
DEL 6
- Thought it would be easy, now it is getting critical
Victor
Jag tvingade i mig en macka innan jag drog på mig mina skor och min jacka och lämnade lägenheten. Första lektionen började egentligen om tio minuter men om jag skulle ha gått på den hade jag varit tvungen att ta en buss som hade kommit fram till skolan en halvtimme innan den lektionen började och det orkade jag inte så då var det bättre att dyka upp till andra lektionen.
Dessutom visste jag att Stella åkte med den här bussen på onsdagar. Jag hade sett till att inte åka med samma buss som henne de två senaste dagarna för att ”få henne att sakna mig” lite, men innerst inne var det jag som hade saknat henne.
Jag slog bort tanken. Jag – sakna en brud? Inte en chans.
Jag försökte undvika det värsta slasket på vägen till busshållsplatsen och lyckades någorlunda bra ända tills jag släppte koncentrationen på det för ett ögonblick. Då klev jag rakt ner i en stor blandning av snö och vatten och jag kände hur vätskan trängde igenom skon och in till strumpan. Jag svor högt.
När jag tittade upp fick jag syn på Stella som precis hade kommit ut från korsningen. Jag ropade hennes namn och hon vände sig om. Jag började gå fram till henne och till min förvåning väntade hon in mig.
”Hej.” sa jag med ett leende. Hon var röd om kinderna, men om det var av kylan eller för att hon var generad visste jag inte.
”Hej.” sa hon.
Nu var det meningen att jag skulle säga något flirtigt som skulle få hennes kinder att bli ännu rödare, men det stod helt still i huvudet på mig. När jag hade fått syn på henne hade jag inte kunnat hejda mig, jag var tvungen att ropa hennes namn. Men nu när jag väl stod här och hade min chans att säga något som kanske skulle få henne att vilja ha mig lite mer så hade jag fått tunghäfta – något jag aldrig hade fått med en tjej förut.
”Trevligt väder vi har.” klämde jag fram till sist.
”Jo…” svarade hon dröjande och tog ett stort kliv över en likadan slaskpöl som jag nyss hade satt min fot i.
Och tystnad.
Varken hon eller jag sa någonting mer förrän vi kom på bussen. När hon hade satt sig på sin vanliga plats och jag på platsen bredvid kom jag plötsligt på någonting jag kunde snacka om.
”Vad ska du göra på fredag?” frågade jag.
Hon kollade hastigt på mig innan hon svarade att hon inte riktigt visste.
”Jag känner en kille som heter Felix, han ska ha fest då. Lust att dra dit?”
”Jag vet inte.” svarade hon efter ett tag.
”Men kom igen, hans fester är dösköna.” försökte jag. ”Han är asschysst. Och du kan ju ta med någon kompis också, om du vill.”
”Vi får se.” sa hon.
Jag vände blicken framåt och log. Något inom mig sa att hon skulle komma, jag kände det på mig, och det skulle vara ett utmärkt tillfälle för mig att ta vad jag ville ha från henne och sedan bara glömma henne. Aldrig mer tänka på henne, inte sitta bredvid henne på bussen mer, inte ens snacka med henne – för allt det här jag höll på med nu var ju bara för att bygga upp ett (falskt) förtroende mellan oss för hennes skull så att hon skulle tro att hon kunde lita på mig, att jag inte skulle lämna henne sen för att ta en ny tjej vilket jag givetvis skulle.
Eller, skulle jag det?
Jag rynkade på pannan åt mina egna tankar. Eller, skulle jag det? Klart jag skulle, det gjorde jag ju alltid. Varför skulle jag vilja något mer med Stella?
För att hon är speciell.
Jag skakde knappt märkbart på huvudet. Speciell? Knappast.
Jag triktade koncentrationen framåt istället och försökte att inte tänka mer på Stella då mina tankar tydligen hade spårat ur totalt.
”Är det okej om man bjuder med folk hem till Felix på fredag eller?” frågade Albin senare under mattelektionen.
Felix var min och Olivers polare. Johan och Albin kände honom inte egentligen men eftersom att vi två gjorde det betedde de sig som att han var deras kompis också.
Jag nickade. ”Visst.”
”Men försök att inte bjuda in överdrivet många.” sa Oliver. ”Han har en rätt liten lägenhet.” Han vände sig mot mig. ”Ska vi käka på Toms idag eller?”
Jag nickade. Hellre Toms hamburgare och pommes än skolans oätliga lasagne.
”Får jag be Victor och Oliver att vara tysta?” sa vår mattelärare Gunnar högt med ett irriterat tonfall.
”Be kan du ju alltid göra.” sa jag och några spridda skratt hördes i klassrummet.
Jag misstänkte vad Gunnar skulle göra härnäst (han var inte direkt känd för att ha något vidare tålamod) och mycket riktigt…
”Ut.” sa Gunnar kort. ”Gå ut härifrån.”Jag reste på mig, samlade ihop mina böcker och började gå bort mot dörren då jag hörde Gunnar säga: ”Du också, Oliver.”
Jag vände mig om och väntade in Oliver som flinade mot mig.
”Snyggt jobbat.” sa Oliver. ”Nu får vi längre lunch.”
”Jag vet.” svarade jag. Vi började gå längs med korridoren mot våra skåp. När vi svängde runt hörnet fick jag syn på ett bekant ansikte lite längre bort som var på väg mot vårt håll.
Stella.
Panik.
Vad skulle jag göra?
Om jag helt plötsligt hälsade på en random tjej skulle Oliver börja undra och om jag då helt plötsligt skulle börja berätta om henne skulle han fatta att det var det jag inte hade berättat på pizzerian i måndags och jag visste inte riktigt hur han skulle reagera på det. Och eftersom att jag inte riktigt hade fått till det med Stella än och därmed var tvungen att ta till mina raggningsmetoder utanför festerna (vilket jag aldrig hade gjort förr) skulle han definitivt tro att det var något mer mellan henne och mig och det var det ju inte. Absolut inte.
Så jag bestämde mig för att låtsas som att jag inte hade sett henne.
Oliver pratade på och jag fäste blicken på honom, la mig i samtalet med så stor entusiasm att det hade varit omöjligt för mig att ha fått syn på henne. Jag pratade på och när hon hade passerat vände jag på huvudet och tittade på henne. Hon vände sig inte om och jag kunde inte låta bli att känna ett litet stick av dåligt samvete inom mig.
Hade det varit så farligt att bara hälsa?
- If I knew then what I know now, things would be different
Stella
”Helvete, jag glömde pennan.” sa jag. ”Ni kan gå i förväg, jag kommer sedan.” Elin, Hanna, Bella och Johanna nickade och fortsatte uppför trappan medan jag vände om och skyndade tillbaka till skåpen.
Jag tänkte tillbaka på imorse, då Victor hade ropat mitt namn. Jag hade förstått att det var han och blivit helt röd i ansiktet men han tycktes inte märka det – eller så trodde han väl att det var av kylan.
Och när han hade frågat mig om fredag… Jag ville inget hellre än att säga ja. Tanken på att kyssa honom igen fick mig att le ett fånigt leende, ett fånigt men också motvilligt leende.
Men jag hade tänkt på allt det här igår, på hela Victor-grejen och insett att det inte var värt det. Skulle jag låta honom få sin vilja igenom och uppleva en kort tid av lycka, för att sedan få mitt hjärta krossat helgen efter då jag såg honom strula med någon annan? Nej, det var absolut inte värt det. Det var inget särskilt med mig heller, så tanken på ett förhållande med honom var också helt omöjlig. Ett förhållande med Victor Landh... Jag förstod inte ens att jag tänkte tanken. Trodde jag att jag på något sätt skulle kunna förändra honom eller? Få honom att bli en bra kille? Aldrig. Jag hade blivit helt knäpp som ens tänkte i de här banorna.
Jag suckade samtidigt som jag öppnade mitt skåp och tog fram pennan. En hastig blick på klockan fick mig att inse att jag var tvungen att öka takten om jag ville hinna till lektionen i tid. Jag hängde på låset och började gå samtidigt som jag la böckerna tillrätta i famnen.
Ljudet av röster fick mig att titta upp och mitt hjärta slog ett extra slag.
Victor.
Färgen steg i ansiktet och jag kände mig som en förälskad liten barnunge – men det var ju kanske å andra sidan vad jag var. Min blick fladdrade mellan honom och golvet, visste inte riktigt vart jag skulle kolla. När han (och hans blonda kompis, Oliver hette han nog) började närma sig tittade jag upp, rakt in i hans ansikte och väntade på att han skulle vända blicken mot mig för att hälsa.
Men det gjorde han inte.
Istället gick han med blicken fastklistrad på Oliver. Det såg nästan tillgjort ut, så mycket kollade man inte på någon bara för att den pratade. När vi passerade varandra gjorde jag ett sista försök till att fånga hans blick med utan resultat. Jag tvingade mig själv att inte vända mig om och titta på honom och fortsatte med ett raskt tempo till klassrummet.
Mitt humör sjönk precis till botten.
Jag gick omkring som i en bubbla hela dagen efter det. Inte en sån där rosa romantisk liten bubbla utan en grå och tråkig bubbla. Jag lyssnade inte på mina kompisars samtal, hängde inte med på lektionerna och stod bara hela stilla under idrottslektionen, trots att vi spelade basket som jag i vanliga fall brukade tycka var kul.
Varför kom han och satte sig bredvid mig på bussen, varför brydde han sig ens om att prata med mig om han inte kunde hälsa på mig sedan? Han gick med en kompis, okej om han hade gått med hela sitt gäng men nu var det en person det gällde. Var det så svårt att säga hej till någon man tillbringade ungefär fyrtio minuter om dagen med till och från skolan?
Ja, om man hette Victor Landh var det svårt.
För Victor Landh hade ett rykte att tänka på. Tänk om han helt plötsligt skulle börja hälsa på alla sina gamla ragg, då skulle han ju få hälsa på halva skolan. Det var ju helt otänkbart att någon skulle se en sympatisk och känslosam sida av honom.
Jag fnös högt, vilket gjorde att jag fick en del blickar. Lyckligtvis avslutade vår spanskalärare lektionen då och jag samlade snabbt ihop mina böcker och skyndade mig bort till skåpen för att hinna med bussen som gick vid 16:05.
”Vi ses imorgon.” mumlade jag till Johanna som hade skåpet bredvid mig och började gå mot entrédörrarna.
När jag hade kommit på bussen och satt mig på min vanliga plats slängde jag upp väskan på sätet bredvid som om jag höll platsen åt någon. En minut senare klev Victor på bussen. Jag tittade på honom med både avsmak och lust på samma gång och vände bort blicken då han sökte efter min blick. Jag såg i ögonvrån hur han började gå mot mig och jag kände hur hela min kropp spändes.
När han sträckte fram handen för att flytta på min väska slog jag ut med armen över den för att visa att den skulle ligga kvar där den låg. Han kollade på mig med höjda ögonbryn och jag vände demonstrativt ut blicken genom fönstret.
Jag kunde se framför mig i huvudet hur han log roat åt mitt beteende och i ögonvrån såg jag att han istället gick och satte sig på platsen där bak där han hade suttit första gången jag klev ombord på den här bussen.
Bussresan gick förvånansvärt långsamt då inte Victor satt bredvid mig. Inte för att han brukade vara något roligt sällskap men att bara sitta helt själv och glo ut genom rutan var inte direkt det roligaste man kunde göra.
Vad som gjorde mig mest irriterad var min reaktion tidigare under dagen, och hur jag betedde mig nu. Jag hade ju bestämt mig för att lägga Victor åt sidan, sluta tänka på honom på det sättet – men ändå reagerade jag som jag gjorde och jag hatade det. Jag visste ju hur han var egentligen, så varför förväntade jag mig att han skulle vara annorlunda mot mig?
Under dem tjugo minuterna det tog tills jag (vi) skulle kliva av satt jag och funderade på hur jag skulle göra när vi väl skulle av. Han skulle säkerligen försöka ta sällskap som han alltid gjorde, men det var det sista jag ville. Jag ville få honom att fatta att jag inte var intresserad av någon kille som inte ens kunde hälsa då man mötte honom, jag ville få honom att förstå att jag inte var intresserad överhuvudtaget.
Men hur mycket jag än tänkte kunde jag inte komma på någon annan lösning än att helt enkelt ignorera honom; låta honom gå upp bredvid mig men inte svara på hans frågor. Bara låtsas som om att han inte var där.
När bussen rullade in på hållplatsen tittade jag inte på honom för en sekund. Jag klev av och började gå i ett raskt tempo, väntade på att han skulle komma upp bredvid mig och ställa någon fråga i stil med: ”Vad var det där om?” eller ”Är du sur på mig?” och sedan ge mig ett charmigt leende
Men han kom aldrig.
Jag tvingade mig själv för andra gången den här dagen att inte vända mig om, men när jag kom fram till korsningen kunde jag inte låta bli att snegla bakåt och såg då att han gick ett par meter bakom mig, precis så som han hade gjort första gången jag klev av bussen för ett par veckor sedan när ingen av oss hade en aning om vem den andre var.
”Jag hade tänkt åka och handla om någon timme. Ska du med?” frågade Per när jag kom innanför dörren.
”Nä.” svarade jag och drog av mig skorna.
”Okej. Är det någonting särskilt du vill att jag ska köpa hem tills vi åker? Något i matväg? Det rör sig ju ändå om nästan två veckor.”
”Inte vad jag kommer på nu.” svarade jag och hängde upp jackan på kroken.
Per suckade, gav mig ett kort ”Okej.” som svar och försvann sedan in i köket.
Jag gick upp på mitt rum och tog tag i plugget. Jag orkade inte tänka på någonting annat.
På torsdagsmorgonen dagen efter upprepade jag gårdagens procedur – jag klev på bussen, satte mig på fönsterplatsen och slängde upp väskan på sätet bredvid. När Victor klev på ägnade han mig inte ens en blick, han gjorde inget försök till att sätta sig bredvid mig utan gick bara bak till sin plats.
Jag kunde inte låta bli att känna mig lite sorgsen.
Även om det här var vad mitt förnuft sa var bra så värkte det i mitt hjärta. Jag ville ju prata med honom. Jag ville ju sitta bredvid honom. Jag ville ju känna hans lukt och titta in i hans isblå ögon.
Men nu hade förnuftet fått som det ville. Jag hade blivit ett gammalt ragg i Victors ögon, en tjej inte var värd att ödsla någon tid på och som han säkerligen aldrig skulle prata med igen för att han redan hade använt mig en gång.
Jag tvingade tillbaka tårarna som trängde upp i ögonen och kollade ut genom rutan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JessicaKarlsson - 9 sep 12 - 21:52 | | braa del som vanligt! :) längtar till nästa del :D | johannaljung - 9 sep 12 - 17:03- Betyg:  | | sjukt bra!! Skicka gärna ett meddelande när du lagt ut nästa del! :) | | Bluesky94 - 9 sep 12 - 16:38 | | Åh, vill ju veta fortsättningen. Mejlar du när nästa del kommer? :) | | Tinaah - 9 sep 12 - 16:23- Betyg: | | Braaaaaa :) maila när nästa del kommer! |
|
|
|
