Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Pappa ser du mig?

Hjärtat säger ja, men hjärnan säger nej. Lyssna på ditt hjärta. Dom var fina meningar. Något innehållsfullt och nu är det bara tomma ord.

The Cardigans Erase/Rewind spelar om och om igen någonstans i bakhuvudet. ”Erase and rewind cause I’ve been changing my mind.”

Jag har lutat ryggen mot en stolpe. Människor irrar runt som arbetsmyror inför vintern. Men det är bara sommar. Badkläder på rea ska hittas. Folk ska träffas, tågresor bokas. Shoppa sommarkläder, äta mjukglass och träffa sin sommarflirt. Jag förstår inte hur dom orkar. Det är helt otroligt. Jag bara sitter där på asfalten och stirrar på passerande människor bakom mina bruna solglasögon. Människor är bra underliga. Du sa att du aldrig skulle bli som dom. Jag tyckte du kunde dra åt helvete. Du som sa att du höll alla löften. Att jag var viktigast för dig.
När du säger hur viktig jag är för dig nu är undertonen så uppenbar. Du skulle kunna hänga en skylt runt halsen. ”Jag är en lögnare”. Det är så uppenbart. När ska du inse att jag vet. Jag vet att du vet vad mamma gjorde. Ändå satt du bara där fast du hade all makt i världen. Brännmärken från cigaretter, ärr, blåmärken, sår och alla skador. Du var aldrig oskyldig. Så när ska du inse som pappa att förlåt och en kram aldrig kommer räcka. Även om du gör det om och om igen. Du lät henne förvandla mig till sin trasdocka, till sitt svarta får.
När ska du inse att det fanns en anledning till att jag aldrig släppte in dig i min lägenhet efter att jag hade flyttat? När ska du inse att du gav mig panikångestattacker som kunde vara i timmar. Att jag bara låg på hallgolvet och skrek tills någon av grannarna kom över och lugnade ner mig. Mina grannar Monika och Stefan var mer föräldrar till mig än vad du någonsin var.
Jag sitter och väntar på att du ska skynda förbi med den bruna skinnportföljen i ena handen och mobilen låst till örat med hjälp av den andra handen. Jag vill bara se hur du har förändrats. Vem du var och vem du är nu. Jag vill inte prata med dig. Bara se dig från avstånd.

I alla år försökte du aldrig på riktigt att gottgöra mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
solnea - 6 sep 12 - 13:14
Alltså seriöst, jag ryser SÅ jäkla bra.

Skriven av
blackgirl
6 sep 12 - 12:30
(Har blivit läst 94 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord