Arga tankar nedskrivna i ett word dokument. |
I may look calm.
But in my head I have killed u three times.
I ett worddokument, med en fruktansvärt irriterande rödlinje högst upp så skriver jag. Bara skriver.
Kan du tänka dig att bara hålla käften?
Ärligt talat. Det skulle göra världen så fruktansvärt mycket bättre.
Jag gråter inte. Jag är så arg att jag inte ens gråter.
Jag slår snart någon. Jag exploderar snart.
Jag vill inte. Jag har alltid varit lilla lugna emma. Med litet e, för jag har aldrig gjort någon större uppståndelse.
Har inte varit den tjejen som lagt ut bilder på mig själv i bara bikini så fort solen skiner, bara för att alla killar, som inte har något liv, och faktiskt sitter vid datorn en solig dag, ska kunna dregla.
Men sedan har det hänt visst.
Men jag följer inte det senaste modet. Vet inte ens vad som egentligen är inne just nu.
Jag är mig själv.
Så jävla lätt att säga.
Men din jävla gröna linje, jag skriver jävla hur många gånger jag vill.
Jävla word.
Jag skulle egentligen inte vilja slå dig. Bara skada dig menatalt. Genom verbala slag.
Det tar mer skada.
”Ditt jävla lilla luder, är du uppfostrad av vargar eller?”
Tycker inte om ordet luder.
Tänker på Björn Rosenströms låt.
Tycker inte om den låten. Endast för att de sjunger luder i den.
Vill inte använda ordet fitta.
Fanskap låter bättre.
För det är exakt vad ni är.
”Fick körkortet idag, men du måste följa med och tanka för jag har ingen aning om hur man gör.”
Frustrerad.
Hade det varit någon annan hade jag knappt brytt mig.
Men du ska inte ha körkort. Du kan inte köra bil.
Jag vet till och med vad högerregeln är. Det borde du också göra – du som har körkort.
Dö.
Starkt.
Men ibland så önskar jag nästan det.
Fegis.
Så jävla feg. Så jävla dum.
”Säker på att dina föräldrar inte är syskon?”
HAHA, gud vad jag skulle vilja säga så.
Jag vill kunna explodera. Jag vill att de ska göra något när jag är med. Att säga nått till mig.
Kalla mig subba. Kalla mig hora. Kalla mig fitta.
Snälla. Gör. Det. Så. Jag. Får. Explodera.
Jag vill slå och sparka, jag vill skrika och döda.
Samtidigt vill jag vara den lugna personen som bara tar tag dig i ett strypgrepp runt halsen och lyfter upp dig. Emot skåpen.
Trycker dig hårt där emot.
Och frågar sakta och försiktigt ”Vad fan kallade du mig?”
Det är då jag hoppas att jag får se dina små livrädda ögon. Det skulle vara drömriket för mig.
Då hade jag skrattat så där elakt som de gör i filmer.
”Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad,
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så av gammal vana”
Kan jag inte bli lite mer som de då?
Jag. Vill. Kunna. Explodera.
För ni kan aldrig bli som mig.
Jag dricker aldrig för mycket. Skulle aldrig kunna vara otrogen. Skulle aldrig ens tänka tanken att dricka exakt varje helg, och då hela helgen.
Jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att behandla människor med o respekt och rena djävulskap.
Fnitter. Jag hatar fnitter.
Nästa som fnittrar som skrattar när jag pratar åker på en rak höger.
Vriden. Verbal. Höger.
Vet inte ens vilken politik det är.
Men den ska vara stark.
Jag är högerhänt. Så de kändes logiskt.
”Är du uppfostrad av vargar eller?”
För till och med deras ungar har respekt för äldre.
Jag behöver prata om det. Endast för att själv kunna förstå det. För att själv sedan kan kunna hantera det och förstå vad jag gjorde för misstag.
Deras misstag är för stora för att jag ens skulle kunna göra.
Jag vill bara skrika och gapa.
Stampa och vifta med nävarna.
Skulle göra vad som helst för att få slåss på riktigt.
Jag kunde inte motstå att slå extra hårt när du höll i kudden på gympan.
Tänker inte ens be om ursäkt.
”Och som ni lekte när ni var barn
Och du stod givakt med din rygg rak och tog fyrahundra slag”
Jag blev aldrig arg. Bara lite smått irriterad som sedan gick över.
Men på den senaste tiden har jag kastat bestick, rakt upp i taket.
Börjat smälla i dörrar igen – som om jag var 10 år.
Börjat vara allmänt dryg.
Orkar inte sitta och prata om hur din pojkvän är så söt ihop med hamstrarna.
Bryr mig inte.
Sätter hellre in musik i öronen och försvinner en stund.
För att sedan komma tillbaka och inse att jag sitter själv på bussplatsen och inte fatta vad fan jag håller på med.
Imorgon smäller det.
Jag behöver cigaretter imorgon.
Men jag har slutat.
Men just imorgon.
För imorgon ska jag explodera.
Som fan.
Bara smälla av.
Det ska bara säga pang och sedan ska du ligga i ett hörn med en bruten näsa och ett krossat pannben.
Skicka mig vart fan du vill.
Men de förtjänar de egentligen.
”Men du ska väl ändå inte sjunka ner på deras nivå”.
”Jo för det är det enda sättet de förstår. Du pratar inte med ett barn som du pratar med en vuxen.”
”Hur gammal är du egentligen?”
”Äldre än dig i alla fall.
”Bete dig som de då”
”Det gör jag”
”Förstår. När alla dina vänner är mellan 1-3 år yngre än dig”.
”Har väl inte med vilka man umgås med?”
”Jo. För det är ingen i din egen ålder som vill umgås med dig.”
Älskar när man själv diskuterar med sig själv uppe i huvudet.
Nej, jag är inte det minsta schizofren.
|
| Kommentarer | | TH-Lower - 20 sep 12 - 19:35 | | Älskar den, sjukt grym! | | Sockerina - 4 sep 12 - 19:07 | gillar den på nåt sätt...
det är så ärligt |
|
|
|
