Döm aldrig boken efter omslaget kap 1 [Karl] |
Läs kapitel 1 [Susanne] först! länken: http://dikta.se/dikter.php?verk=467045
________ ________________________-
Kapitel 1
Karl
Ibland önskar jag att min syster var handikappad på riktigt. Misstolka mig rätt nu men det är faktiskt rätt irriterande att hela tiden få frågor likt
”Vad är det för fel på din syster?” som att jag skulle veta. Jag kan väl inte veta varför Lisen måste vara så jävla unik? Varför min syster som föddes helt normal med namnet Charlotta, plötsligt vid fyra års ålder fått för sig att hon var Lisen. Allt sedan mamma läste sagor för oss och den där förbannade boken om Lisen som inte kunde sova lästes upp hela tiden.
Då tyckte båda mina föräldrar att det var så sött med Charlotta som trodde att hon var Lisen. Skall jag vara ärlig tror jag att förvandlingen från Charlotta till Lisen började redan första gången och mamma lekte att Charlotta var Lisen. Jag tänkte inte skylla på mamma men nu när jag berättar det här förstår jag ju också att det låter som att det är hennes fel. Det är det inte. Det är inte pappas fel heller. Jag tror det är en kombination av uppmuntrande och något fel på Lisen.
Allvarligt talat, jag vet inte hur många psykologer hon har pratat med genom åren – med början på min mamma. Inte för att mamma är en riktigt psykolog, bara lärare inom psykologi. Jag vet dock ingen som är så insatt i detta psykologiska fenomen som Lisen verkar lida av dock som mamma.
Hon började prata med Lisen redan i första klass då fröknarna börjat uppmärksamma att Lisen kastat äpplen på de andra klasskamraterna efter att någon i deras läsebok gjort det på några. De hade inte hunnit så långt i boken så att de berättade att de var fel att kasta äpplen på dem, det enda jag vet är att Lisen varit galen och skrikit och gråtit i vild panik när lärarna fått lyfta in henne i klassrummet. Jag var sjuk den här dagen, annars hade det varit jag som fått ta hand om henne.
Hur mamma lyckades få Lisen lugn den gången vet jag faktiskt inte. Jag vet bara att efter 12 timmars skrik i vårt rum kom mamma ut med näsblod och ett stolt leende på läpparna om att det var över.
Innan detta var Lisen normal. Hon hade inte visat något konstigt alls, förutom att vilja bli kallad Lisen då. Givetvis gjorde hennes namnbyte att jag inte kunde kalla mig Kalle. Kalle och Lisen, vilken kombination. Istället förblev jag Karl den duktiga. Efter det med läsboken började mamma prata med Lisen om att man inte får vara elak, även om folk i böcker är det. Lisen hade väl nickat och inte brytt sig mer förrän det blev läggdags och de hade läst Snövit. Den natten låg Lisen och skrek för att hon inte ville att mamma skulle mörda henne med ett förgiftat äpple.
Det var första gången som det var jag som räddade Lisen från hennes mardrömmar. Efter att ha legat i timmar i hennes säng efter sagan så tog jag upp Lisen kan inte sova och hackade mig igenom den för Lisen. Jag gjorde samma sak som jag sett mamma göra när vi var små och lade bollen i hennes säng. När jag kom till sidan som Lisen inte kunde sova så sade min syster precis samma ord, fast hon kallade mig istället.
”Karl, jag kan inte sova för jag får inte plats i sängen!”. Jag hade nästan börjat skratta. Jag hade lyckats med det som varken mamma eller pappa lyckats med, jag hade tystat Lisen med hennes egen historia.
Varför jag plötsligt blivit så lättad är faktiskt inte så egoistiskt som det verkar. Visst ville jag sova men jag var faktiskt stolt också. Jag, den som alla skuffade undan då Lisen var så konstig första gången lyckades stoppa hennes andra utbrott!
Tyvärr ändrade jag åsikt rätt snabbt. Att ha en konstig syster gör att folk i skolan säger väldigt mycket som inte alltid en sjuåring borde få höra. Att säga att jag inte kände henne var en omöjlighet. Han och Lisen var spegelbilder till varandra, förutom att hon hade längre lockar än vad han hade. Han hade inte heller hjärta att skjuta henne ifrån sig utan istället för att vara tillsammans med sina kamrater, valde jag som sjuåring att sitta bredvid hans syster som fortfarande inte förstått varför folk kollade snett på henne, som att hon inte ens visste vad hon gjort.
Jag säger inte att jag önskar att min syster var handikappad på riktigt, jag säger bara att det hade varit så mycket lättare att faktiskt få en diagnos på henne så att man slapp vara brodern med den knäppa systern.
|
| Kommentarer | | LisaHoglund - 13 sep 12 - 14:27 | | Bra med en annan synvinkel på det hela, ska bli spännande att se hur det går när deras motsättningar och olikheter slås ihop! En sak jag tänkte på var att du i näst sista stycket började skriva "han" istället för "jag", men det är kanske bara slarvfel :) Störde inte jättemycket och jag tycker att historien är jättespännande! Maila när nästa kommer. |
|
|
|
