Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

kraschen

– Emilie! ropade min manager Ola. Jag svarade inte utan vred på mig och kollade på klockan. Den vara bara 7.30. Han ropade igen, men den här gången med en kraftigare röst. Jag kravlade mig ur sängen och satte på mig morgonrocken.
När jag kom ut till köket räckte han mig pappret.
– Vad är det här? frågade jag medan jag läste med halvöppna ögon.
– Det är crosstävling idag, det har du väl inte glömt? sa Ola.
Under tiden som jag försökte kvickna till kom jag ihåg tävlingen som jag längtat efter.
– Tänk att det är idag sa jag och log.
– Du måste vara klar till klockan 9.00 för då åker vi. Jag har ställt crossen i släpvagnen, så du behöver bara göra dig i ordning sa Ola och log så där gulligt som han alltid brukar göra.
– Okej sa jag och gick till sovrummet.

Jag gick fram till bilden på mig och min pappa, där jag sitter på en motocrossen för första gången. Mina föräldrar omkom i en flygolycka. De reste mycket och Ola tog ofta hand om mig. Jag fick reda på att de var döda, när jag precis hade fyllt 7år. Det var då Ola lät mig bo hos honom.
Jag la min ner på sängen och försökte slappna av, någonting oroade mig. Jag hade en olustig känsla i kroppen.
Tänk om jag gör bort mig på tävlingen. Sluta! tänkte jag för mig själv, så här blir jag alltid innan en tävling. Jag blundade hårt, men besvärades utav ett konstigt ljud som kom från trädgården. Jag kollade ut genom fönstret och såg att min röda cykel att välts omkull. Jag kom på att jag måste göra mig i ordning och skyndade mig in i badrummet. Jag kammade håret och satt på mig crosskläderna som låg slängda över golvet. Jag gick ut till hallen med tunga steg. Ola räckte mig jackan innan vi gick ut till bilen. Ola sa inte så mycket under bilkörningen utan koncentrerade sig på körningen. Jag tänkte att det var lika bra, eftersom jag inte hade något att säga. Jag blundade och gjorde ett försök till att sova, men det gick inte. Jag hade återigen den där olustiga känslan av att något var fel.

Efter en timmes körning stannade Ola bilen och klev ur. Jag satt fortfarande kvar, men det dröjde inte länge förrän Ola öppnade min dörr. Jag klev ur och möttes utav ett helt hav av människor. Jag visste att jag är en bra förare, men den här dagen var jag mer nervös än vanligt. Jag var rädd för att göra bort mig. Ola rullade ut crossen och sa åt mig att göra mig i ordning, eftersom tävlingen började om 15 minuter. Jag kände hjärtat slå hårdare medan jag satte på mig hjälmen och skydden. Jag sa till Ola att jag behövde värma upp crossen.
Han muttrade något som jag inte kunde uppfatta. Jag satte mig på motocrossen och körde runt. När jag stannade vid Ola sa han att det var dags för start.
Jag körde fram till mållinjen och kände mig plötsligt väldigt taggad. Jag gasade lite lätt. En domare gav tecken för start. Han räckte upp händerna och så var vi igång. Jag tog täten. Jag körde bättre än de andra. Det märktes att de var nybörjare. När jag hade kört halva banan låg jag fortfarande i ledande position. Jag gasade ytterligare för att kunna göra något snyggt i hoppet, som låg framför mig. Väl framme gjorde jag en backflip och lyckades. Snart når jag mål tänkte jag och gasade på. Den svåraste och sista kurvan återstod. Jag nådde kurvan i hög hasighet. Jag hann inte bromsa innan jag fick sladd och kraschade med staketet. Jag låg där utan att kunna röra mig. Jag var rädd, så rädd att jag glömde bort att andas. Människor kom springande och samlades omkring mig.
Jag ville röra mig men jag kunde inte. Det sista jag hörde innan det svartnade var Olas röst. Han sa något men jag kunde inte uppfatta det.

Plötsligt vaknar jag av att Ola står vid min säng och ruskar mig.
– Emilie, vakna! Det är dags för tävling ler Ola.
Han går snabbt ut ur mitt rum och jag sätter mig upp i sängen.
Det var konstigt, väldigt konstigt. Jag kunde röra mig och hade inga skador. Ingenting är brutet.
Det här var konstigt, mumlade jag medan jag gick in i badrummet för att hämta morgonrocken.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ofin - 29 aug 12 - 19:56- Betyg:
Den va superbra, jag hade gärna velat ha en fortsättning :)
solnea - 28 aug 12 - 21:27
Den var bra

Skriven av
kramiz2
28 aug 12 - 19:50
(Har blivit läst 75 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord