Klassträffen, del 2 |
Kom ihåg att kommentera, det är min drivkraft!
Boston, juli 2011
När jag fick tid över på jobbet innan nästa klient skulle anlända, fingrade jag på inbjudan till klassträffen som jag hade packat med mig till jobbet. Skulle jag gå på festen? Vem skulle jag träffa där? Kanske min bästa vän i high school, Rachel?
Henne hade jag inte träffat på evigheter kändes det som. Visserligen bodde hon ännu i Boston, men jag slapp aldrig att ringa till henne och bestämma träff. Jag saknade henne verkligen jättemycket. Hon och jag hade varit helt oskiljbara i high school, och vi hade lovat varandra att aldrig tappa kontakten. Så mycket man lovar, så lite man håller...
Jag fick en stark lust att ringa henne, så jag sökte upp hennes nummer i katalogen, slog det och väntade ett par signaler.
- Hej, det är Rachel! hördes en glad röst i andra änden av luren.
Mina ögon tårades en aning, och jag blinkade ett par gånger för att inte börja gråta.
- Hej Rachel, det är Cat! sa jag med aningen skakig röst.
Det blev tyst en stund i luren.
- Åh, Cat! utbrast hon och jag hörde hur hennes röst också var lite ostabil.
- Det var inte igår... sa jag och fick riktigt skärpa mig för att hålla rösten i skick. Det här var ju svårare än jag trodde. Alltför många minnen och känslor bubblade upp i kroppen, och det blev ju helt enkelt för mycket.
- Verkligen inte! Vad har du för dig nuförtiden? Har du fortfarande din privata mottagning?
- Ja, och det går faktiskt väldigt bra, svarade jag. Problemet är bara att jag har väldigt lite fritid. Det är som att passa upp ett barn!
Rachel skrattade, och med ens började det kännas lättare. Jag slappnade av, gråten i halsen försvann och det kändes precis som i high school igen.
Vi pratade på hur länge som helst om allt möjligt. Det visade sig att Rachel precis hade gjort slut med sin pojkvän och nu hade hon flyttat in hos sina föräldrar i jakt på en ny lya. Lägenheten hon hade delat med sitt ex hade hon inte råd med längre om hon skulle vara tvungen att betala hyran helt själv.
Hon var fortfarande lärare på en lågstadieskola, och hon trivdes verkligen med sitt jobb.
- Barnen är verkligen härliga när de riktigt vill, sa hon och skrattade. Jag längtar själv efter att få egna barn, men de planerarna åkte i stöpet nu när det tog slut med Rick.
- Äh, det finns andra män därute som längtar efter att få bilda familj med dig, Rachel, sa jag tröstande, fast jag kunde höra på henne att hon egentligen inte var ledsen över Rick.
- Ja, det finns det väl, sa hon och suckade. Fast just nu orkar jag inte riktigt tänka på män. Jag tänker vara singel nu en stund för att hitta mig själv igen, om du förstår vad jag menar.
- Jag förstår precis, sa jag och fingrade på telefonsladden.
- Du, fick du inbjudan till klassfesten? fortsatte jag och grävde fram min egen inbjudan.
- Jo, och vad kul det låter! Du tänker väl åka? Jag vill i alla fall, och vi kunde ju gå tillsammans då! Om du inte ska med Todd förstås...
Jag skrattade. Rachel var precis sig lik. Pladdrade på i raserfart.
- Todd kan tyvärr inte följa med på grund av sitt jobb, men jag gillar verkligen idén på att gå dit tillsammans med dig! svarade jag.
- Åh, så kul!
Vi pratade på en stund till innan jag var tvungen att lägga på. Vi kom överrens om att åka på klassträffen och äta lunch tillsammans imorgon för att planera hur vi ska göra.
Det knackade på dörren och in kom min nästa klient, Amanda, med sin mamma.
- Hejsan Amanda! sa jag glatt och ställde mig upp för att ge henne en varm kram. Är du redo för idag?
Amanda var en av mina favoritklienter. Hon hade downs syndrom men var mycket smart och otroligt gullig. Dessutom gjorde hon stora framsteg.
Hon log brett mot mig och nickade.
- Då så.
.
|
| Kommentarer | | BaraLillaPella - 21 aug 12 - 12:13 | | Jättebra!! Vill veta hur det går på klassträffen!! |
|
|
|
