Försöker andas i takt till Top Model |
Jag försöker andas, men det går inte bra. Bröstkorgen liksom trycks ihop och jag måste kippa efter luft jag inte får. Smärtan vid sidan av revbenen är svår att glömma bort, den finns där hela tiden och det känns som att jag ska spy.
Ser ner på mina naglar, de jag förstärkte själv med gelé igår, men det har redan lossnat, nu har jag halvdana naglar med sprickor i gelén. Och jag försöker le. Men leendet blir till en grimars som inte går att tyda. Det blir kokhett i rummet och luften blir tung och tjock och går knappt att få ner i lungorna. Varje andetag smärtar och jag försöker förgäves andas i takt till pratet på TV:n, Top Model som jag redan har sett hundratals gånger. Men lugnet infinner sig inte.
Jag vill fota likadana bilder som de, jag vill vara fotografen som fotar dem, men vet att jag aldrig kommer nå dit. Inte så som det är nu i alla fall.
Väntar förgäves på att MSN symbolen ska börja hoppa, men det förblir tyst, så tyst. Och jag önskar återigen att jag hade sminkat mig idag.
Borde tvätta håret, borde, borde, borde, men det blir inta av, för då kommer jag falla. Det kommer bli fel. När luften inte går att få in i lungorna och texten blir rörig.
Det knackar på dörren och personalen kommer in med de små rosa tabletterna, två stycken den här gången och jag sväljer snabbt ner dem hallonsoda och inväntar det kommande lugnet.
|
|
|
|
