HP - Bravery, the kindest word for stupidity. 2 |
Här kommer då den första längre delen, jag hoppas ni gillar den och fortsätter att kommentera - än så länge klurar jag på vad jag vill ha ut av den här historien så om ni vill komma med förslag så är det mycket välkommet, hittills har jag ett par saker som jag skulle vilja prova.. med mycket bråk och spända relationer. Och jag ursäktar att det inte finns apostrofer - dikta vill inte skicka in den här när jag använder dem. Trevlig läsning.
Tjugo minuter innan tåget skulle avgå öppnades dörren och två unga män klev in, släpandes på sina väskor. ”Där ser du, Peter, vissa ändras aldrig”, sade James och skrattade när han såg hur Remus satt försjunken i sin bok. Peter log bara och försökte förgäves lyfta upp sin koffert på bagage hyllan. Remus sneglade på dem över bokkanten och såg hur James först lyfte upp sin väska innan han hjälpte deras kortare vän. ”Har du haft ett bra lov, Remus?” Han log och bet sig i läppen, fortfarande ovillig att sänka boken. ”Mh-hm”, svarade han lite avlägset och vände blad utan att ha läst klart sidan. ”Ni då?”
Peter ryckte bara på axlarna och satte bredvid honom medan James spred ut sig på sätena mitt emot. ”Jag och Sirius åkte upp till Loch Ness, pappa känner en av trollkarlarna som tar hand om sjöodjuret. Det var riktigt häftigt – visste du att den bara kommer upp till ytan om man lyckas hålla rätt tonart under en längre tid? Den ska tydligen vara väldigt musikalisk.”
”Så därför var James här tvungen att sitta på en av bryggorna och sjunga i ett par timmar”, sade Sirius Black, en svarthårig kille som precis klev in genom dörrarna med ett brett leende. ”Ner med boken, gamle gosse, så att jag får ta mig en titt på vårt favoritodjur.”
Remus pressade ihop läpparna och greppet kring boken hårdnade, han ville inte. Men så suckade han och lade ifrån sig boken på bordet bredvid honom, blicken hade för länge sedan fallit till golvet och han behövde inte se deras ansikten för att ta in deras reaktion, det räckte gott och väl med de plötsliga andetagen.
”Oj, oj, oj”, sade James och satte sig upp på sätet, vilade armbågarna på knäna och lät blicken följa märket i vännens ansikte. Ett leende spred sig över hans läppar. ”Stiligt, Remus! Du ser ju nästan farlig ut.” Remus slöt ögonlocken och skakade på huvudet, det var inte förrän någon följde märket med fingret som han öppnade dem igen och såg upp på Sirius som även han log brett. ”Det klär dig, Moony”, sade han och rufsade till vännens hår innan han sjönk ner bredvid James och placerade fötterna på sätet. Peter klappade Remus hand lite tafatt, som ett försök att trösta honom, och återgick sedan till att vingla med benen.
Remus höjde på ögonbrynen, han hade väntat sig äcklade kommentarer, förfärade skrik, ja – allt annat än detta… lugn. Han öppnade munnen för att fråga ifall de verkligen sett hur hemsk han såg ut men James hann före. ”Lilys hår har blivit säkert en decimeter längre”, sade han med ett leende och sköt upp glasögonen högre upp på näsan. ”Jag såg henne tillsammans med Gloria och Jules i Diagongränden förra veckan.”
”Påminn mig om att skriva ner det i mina papper om Lily Evans när vi kommer till slottet”, sade Sirius och lutade huvudet mot James axel. ”Jag har snart information nog att skriva hennes livsbiografi.” James himlade med ögonen och gav honom ett tjyvnyp som fick vännen att skrika högt. Remus skrattade och skakade på huvudet åt deras fånigheter. Peter sade någonting men Remus var för upptagen med sina egna tankar för att höra vad det var och han var tvungen att be honom upprepa det han sagt innan han förstod att han frågade om Remus ville följa med och leta efter godisvagnen.
Remus log och lade ifrån sig boken innan han reste sig från sätet. ”Ska ni andra med?”
Sirius och James skakade bägge på huvudet men bad dem köpa någonting till dem medan de ändå var i farten. Peter och han log bara och lämnade kupen.
De hittade godisvagnen och den runda kvinnan ett par kupeer längre bort och Remus leende försvann när han märkte hur kvinnans blick fastnade vid ärret i hans ansikte medan han pratade.
Peter såg hur vännen skiftade obekvämt där han stod och ryckte kvinnan i ärmen för att fråga henne om några nya godissorter. Först när de ljusa ögonen vände koncentrationen från hans ansikte till godisvagnen kunde Remus slappna av och han sände Peter ett tacksamt leende. ”Är det okej om jag går i förväg?” Frågade han med blicken på eleverna längre ner i korridoren, han var inte redo för fler konstiga blickar. Peter nickade och Remus vände på klacken för att skynda sig tillbaka till marodörerna med godiset i famnen. Han såg inte den ljushåriga flickan förrän han plötsligt gick in i henne.
”Ursäkta, jag såg er inte, oj-”, flickan, från hufflepuff att döma av klädnaden, sköt upp glasögonen högre upp på näsan och lät blicken fara över Remus ansikte. ”Får du lite mer färg i ansiktet så syns inte märket lika tydligt – inte för att det gör något, jag tycker det klär dig.”
Remus log försiktigt och flackade med blicken, osäker på vad han skulle säga. ”Tack”, sade han sedan och rättade till klädnaden.
”Jag är Mari-Lii”, sade hon med ett leende och flyttade boken hon läste från ena handen till den andra så att hon kunde hälsa ordentligt. ”Jag ska börja mitt fjärde år.”
Remus kunde inte låta bli att snegla på boken hon bar på och hans leende växte sig bredare, såg mer genuint ut, när han noterade att det var en av hans egna favoriter. ”Remus Lupin, sjätte året.” De skakade varandras händer innan de sade adjö och Remus såg hur Mari-Lii fortsatte nedåt korridoren innan han försvann in i kupen.
”Och vem pratade du med då, Moony?” Frågade Sirius med ett leende där han halvlåg på det som tidigare varit Remus säte. Den brunhåriga killen skakade bara på huvudet och slängde en ask med bertie botts mot honom. ”Inte för att vara sådan men… glasögon?” Han och James skrattade och Remus öppnade munnen för att säga någonting när James plötsligt tystnade och sparkade till Sirius i sidan. ”Vänta nu, jag har glasögon. Vad är det för fel med det?”
Sirius höjde händerna som för att visa att han inte menade någonting illa och tog en näve bönor innan han skickade över asken till James. ”Du klär jätte bra i glasögon, käre vän, det var inte det jag menade – vad jag menade var..”
”Spelar det någon roll om hon har glasögon eller inte?” Frågade Remus med höjda ögonbryn och satte sig på Sirius fötter. ”Låt oss säga att jag skulle vara intresserad av henne, om jag nu skulle vara som dig Sirius och falla för varje person som bär kjol-”
”Där inräknat de många män vi såg med kilt uppe i Skottland”, sade James med ett skratt och Sirius lipade åt honom. Remus skakade än en gång på huvudet och snodde åt sig ett par bönor innan han fortsatte. ”I alla fall – det jag menar är att jag inte kan döma folk efter hur de är eller ser ut när ni vet hur jag är. Vad jag är.” De bägge vännerna sneglade på varandra och den tryckande tystnaden bröts inte förrän Peter klev in genom dörrarna med än mer godis i famnen.
Resten av resan satt Remus för sig själv i ett av kupens hörn och läste om de sidor han tidigare bara skummat igenom. Stämningen mellan dem blev lite lättare allt eftersom tiden gick men Remus var fortfarande väldigt fåordig när tåget rullade in på stationen och det var dags att bära ut väskorna till vagnarna som stod och väntade på dem uppe i backen. Han kunde höra hur Sirius och James småskrattade när Mari-Lii vinkade åt honom innan hon försvann in i en av vagnarna med sina kompisar och Remus sände dem en mörk blick innan han drog med sig Peter in i en annan vagn.
”Varför sitter vi inte med Padfoot och Prongs?” Frågade den kortare killen och stack ut huvudet ur ett av fönstren för att se hur Sirius och James hoppade in i en av vagnarna där några ur James quidditchlag satt.
”Du kan gå till dem om du vill”, muttrade Remus och återvände till sin bok. ”Det är lugnt.”
Peter satte sig till rätta i sätet och skakade på huvudet, istället fortsatte han att äta på godiset han sparat och vagnen de satt i började röra sig, en av minst hundra vagnar som slingrade sig fram genom Hogsmeed upp till det stora slottet. Den sista biten lade Remus ifrån sig boken och beundrade den storslagna stenbyggnaden tillsammans med Peter, leendena på deras läppar var lika hänförda som de varit för sex år sedan när de satt i båtarna till Hogwarts.
”Jag hoppas det här året blir bättre än förra”, viskade Peter och vilade hakan mot fönsterbrädet. Remus log och lade armen kring sin kompis. ”Det blir det nog, Peter. Vänta bara.”
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | chulia - 20 nov 12 - 18:03- Betyg:  | | åh vad jag har saknat dem <3 | | SingingAries - 22 aug 12 - 15:04- Betyg: | | JAG BLIR SÅ LYCKLIG!!!!!! Du har börjat skriva igen. JAAA Jag kan knappt fatt det. Förstår du hur mycket jag har saknat att kunna logga in här och läsa hpff av dig, speciellt när det handlar om marodörerna. Jag längtar verkligen efter att få veta mer om det här. Vill gärna veta mer om vad som händer med Mari-Lii och de andra. detta blir intressant. | | LisaHoglund - 21 aug 12 - 00:08- Betyg: | För det första gillar jag hur du målar upp stämningen mellan killarna och deras vänskap. Det är väldigt spännande att det blir lite stel ibland när de pratar om hans tillstånd och det känns som om det kommer att spela en stor roll senare.
Sedan är jag självklart intresserad av Mari-Lii och vad som kommer att hända mellan henne och Remus! Vem är hon? Hon verkar vara en intressant karaktär. Ärret i ansiktet är spännande - vännerna tycks veta att han är varulv och ärret (det var väl ett ärr?) verkar nytt... hm, vad är det som har hänt?
Detta är bara lite tankar, kanske är kul att veta vad man tänker om berättelsen, brukar jag tycka i alla fall :) Nu till åsikterna: Som jag nämnde ovan: många spännande trådar efter bara två kapitel, bra jobbat! Fin skildring av vänskapen och snygga miljöbeskrivningar. Maila när nästa kommer, jag är definitivt fast! | | Edwin82Therese98 - 20 aug 12 - 21:59- Betyg: | Oh, men går Remus sjätte året, fick för mig att det var sjunde i förra kapitlet. Never mind... Det är så otroligt synd om Remus och jag vill bara slänga mig i hans famn och säga hur mycket jag älskar honom och säga att det är okej, att alla skulle älska honom om de kände honom.. :_:
Förövrigt så är du min favoritmarodörskrivare. Alltså den bästa på att skriva Marodör fanfics av de personer jag känner. I love the Marauders! *fangirl, fangirl, fangirl* :3 <3 |
|
|
|
