HP - Bravery, the kindest word for stupidity. 1 |
Så var man här igen. Fem år sedan jag skrev min första Harry Potter fanfiction här på Dikta. Tåget till Hogwarts - hur många gånger har man nu klivit ombord med sina olika karaktärer? Jag trodde inte att jag skulle göra det igen men tack vare min goda vän Therese får vi nu följa med Remus Lupin på sin näst sista resa. Jag hoppas ni tycker om den och att ni lämnar en kommentar i slutet.
Bonuspoäng till den som kommer på varifrån jag fått inspiration till rubriken (original citatet var för långt för att kunna användas). Trevlig läsning.
Remus speglade sig inne på toaletten på Kings Cross och fingrade på det hemska ärret som nu sträckte sig från vänstra kinden, över näsan och en bit ner på halsen. Han slöt ögonlocken och önskade för hundrade gången att det bara kunde försvinna, att han skulle slippa blickarna och kommentarerna. Han öppnade ögonlocken och märket fanns fortfarande kvar som en påminnelse om vilket monster han var – ifall han någonsin skulle glömma. Han sänkte blicken och lämnade toaletten för att leta upp sina föräldrar och ta sin fullastade koffert.
Mr och Mrs Lupin log när de såg sin sjuttonåriga son och Mrs Lupin rättade till hans röd och guldrandiga slips innan hon försökte platta till hans mörkbruna hår. ”Oroa dig inte, Remus”, sade hon och strök hans ärrade kind. ”Det syns knappt.”
Remus bet sig i läppen för att inte ge henne ett snäsigt svar, självklart skulle de se och självklart skulle de fråga. Mr Lupin, en fåordig man med snälla ögon, klappade honom på axeln och hjälpte till att bära hans koffert genom passagen till perrong 9¾.
Med ett sista leende och ett löfte om att skriva så ofta han kunde mellan skolarbeten klev Remus ombord på tåget och släpade kofferten genom den tomma korridoren.
Kupén han oftast delade med sina vänner var redan upptagen av två tredjeårselever och han undvek deras förfärade blickar när han ursäktade sig och fortsatte vidare till nästa kupé. När han väl fått upp kofferten på bagage hyllan sjönk han ner på sätet och gömde sig bakom en bok – men han var för nervös för att förstå vad han läste och det slutade med att han bara stirrade på bokstäverna i väntan på att resten av marodörerna skulle komma. Deras kommentarer var de han fruktade mest.
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | LisaHoglund - 20 aug 12 - 17:24 | Jättespännande! Intressant inledning, vill veta mer om det här. Älskar personbeskrivningarna av Remus och hans föräldrar :)
Maila när nästa kommer! <3 | Edwin82Therese98 - 20 aug 12 - 13:30- Betyg:  | Men nu började jag ju gråta av den första texten bara ju. ):
"Remus Lupin på sin näst sista resa." Jag tänker direkt på att detta kanske är den sista Harry Potter fanfiction som jag får läsa från dig och så kommer tårarna. ._.
Jag längtar efter en fortsättning. :D |
|
|
|
