Klassträffen, del 1 |
Lite lång kanske, hoppas ni orkar läsa!
Boston, juli, 2011
När jag hade hittat brevet bland posthögen trodde jag först att det hade kommit fel. Adressen var egentligen till min granne, men det stod mitt namn på det. Jag bestämde mig för att lämna brevet till sist och kollade igenom räkningar, tidningen och reklambladen först. När jag senare satte mig ner för att dricka en kopp kaffe, fingrade jag på brevet, vände det upp och ner och undrade om jag faktiskt skulle öppna det.
- Vad har du där?
Min sambo, Todd, kom in till köket, hällde upp en kopp kaffe åt sig själv och satte sig ner mittemot mig. Det är rätt sällan vi dricker kaffe tillsammans eftersom vi är väldigt upptagna människor.
Todd jobbar för en stor marknadsföringsfirma, och reser ofta runt för att hålla föreläsningar. För tillfället är han faktiskt hemma, men snart väntar ännu en ”turné” där han kommer att vara borta över en vecka.
Jag själv jobbar som talterapeut och har en privat mottagning som kräver mycket uppmärksamhet.
- Vet inte, svarade jag och sörplade i mig kaffet. Det står mitt namn på det, men adressen är fel. Jag är lite osäker på om jag kan öppna det eller inte.
- Får se, sa Todd och räckte över handen. Jag gav honom brevet och han studerade det en stund.
- Tja, du kan väl öppna och se. Det står ju trots allt ditt namn på det, och om det råkar vara fel får du väl lämna över det till grannarna och be om ursäkt över att du öppnat det.
Jag nickade, tog en till klunk kaffe och kämpade med att öppna brevet så snyggt som möjligt. I brevet fanns ett inbjudningskort av något slag.
- Vem fyller år? frågade Todd och log.
Jag ryckte på axlarna, öppnade inbjudningskortet och läste högt ur det:
- ”Hello class of -01! Det börjar bli tio år sedan vi alla gick ut high school och åkte våra egna vägar. Därför tycker vi det börjar bli dags att återförenas på en klassfest!”
- Låter intressant, sa Todd. Fortsätt.
Jag läste vidare.
- ”Festen kommer att gå av stapeln den 18 augusti klockan 19.00, och kommer att hållas i vår kära, gamla skola, Excel High School. Man får förstås ta med sig sin respektive (ifall någon sådan finns!). Sätt på dig din snyggaste partyblåsa och kom och få en rejäl dos av nostalgi! Anmäl dig senast 14.8 till Tiffany eller Erica. Vi ses i vimlet!”
En klassträff! Det lät väldigt spännande, men samtidigt var jag lite rädd för nostalgikänslan som började komma krypande. Vilka gamla sår skulle rivas upp den här gången?
- Du åker väl? frågade Todd och väckte mig ur mina tankar.
Jag ryckte återigen på axlarna och tittade förvånat på honom.
- Vad menar du med ”du”? Tänker inte du komma?
Todd drack den sista klunken från sitt kaffe och steg upp från bordet.
- Jag hade gärna kommit med, men det råkar krocka med min ”turné” till Armherst.
Todd skulle åka till universitetet vi båda hade studerat på (det var också där vi träffades) för att hålla föreläsningar för de som studerade marknadsföring. Han hade sett väldigt mycket fram emot det, och jag förstod med ens att han inte skulle ångra sig angående föreläsningarna. Han skulle med andra ord inte kunna följa med på klassträffen, vilket gjorde mig lite illa till mods.
- Äsch då, sa jag, hivade i mig det sista av mitt kaffe och stoppade tillbaka inbjudningskortet i kuvertet. Det vore inte kul att åka utan dig.
Todd kom fram till mig, lade sina händer på mina axlar och log uppmuntrande.
- Men jag tycker du ska åka i alla fall. Du måste få släppa loss lite, ha lite roligt. När har du egentligen gjort det senast?
Todd hade rätt. Det var längesen jag ens hade varit ute på en restaurang med mina vänner. Ibland hände det att jag och Todd åkte ut för att äta, men bara när vi hade tid, och när vi båda råkade ha passligt. Vilket var rätt sällan.
- Ta ledigt från arbetet, stäng din mottagning ett par dagar över den där helgen, och ha kul! Du kommer knappast ångra dig.
Jag log mot Todd, steg upp från stolen och gav honom en puss på kinden.
- Du vet alltid hur du ska övertala mig, sa jag.
Han besvarade leendet och strök mig över kinden. Sedan kastade han en blick på klockan.
- Ojdå, jag måste nog gå till jobbet nu. Vi ses i eftermiddag.
Han gav mig en snabb puss på munnen och försvann ut från köket. Ett ögonblick senare hörde jag ytterdörren smälla igen.
Jag gick in till sovrummet, kastade av mig morgonrocken och satte på mig lämpliga kläder till arbetet. Den här gången fick det bli svarta, stilrena shorts och en blårandig skjorta. Jag satte upp mitt kastanjebruna hår i en knut i nacken och lade i två små pärlor i vardera öra. Och som alltid öppnade jag den blåa asken i sammet för att sätta på mig halsbandet jag bar varje dag. Halsbandet, som jag hade fått av en mycket kär vän för tio år sedan, precis innan jag skulle flytta från Boston och börja på universitetet i Armherst.
Halsbandet var i silver och föreställde en fjäril. Själva halsbandet i sig var väl inget märkvärdigt, men det betydde ändå väldigt mycket för mig.
Jag gick till badrummet för att sätta på lite mascara, rouge och läppstift och därefter packade jag min väska. Några skvättar parfym senare var jag på väg till jobbet.
Boston, augusti, 2000
- Wow, Cat! Du ser fantastisk ut!
Rachel kom in i hallen, och snurrade runt mig ett par varv.
- Hade du tänkt ragga ikväll eller? frågade hon menande.
Hon och jag skulle på fest ikväll till Lucas från vår klass. Vårt sista år på high school hade precis börjat, och det skulle firas enormt. Rachel och hennes föräldrar hade kommit för att hämta upp mig så jag och Rachel kunde anlända tillsammans till denna väldigt omtalade fest.
Jag fnissade och kastade en blick i hallspegeln. Jag var faktiskt väldigt nöjd med vad jag såg.
Ikväll hade jag satt på mig min favorit jeanskjol, en rosa topp som slutade precis vid naveln och en jeansväst. I öronen hade jag stora ringar och båda armarna pryddes av armband i olika färger. Mitt kastanjebruna hår hade jag låtit vara i flätor över natten, och det böljade sig snyggt nerför mina axlar.
- Kanske det, kanske, svarade jag och kände hur rodnaden spred sig. Det är verkligen inget fel på dig heller! fortsatte jag och studerade henne från topp till tå.
Rachel hade satt upp sitt blonda hår i en spretig knut. På sig hade hon en babyblå tubtopp och ett par svarta, utsvängda jeans. Hon hade också satt stora ringar i öronen och ett halsband som satt åtstramat runt halsen. Hon såg riktigt häftig ut.
- Jag vet, sa hon skämtsamt och slängde in sin väska bredvid hallbordet. Rachel skulle nämligen sova över hos mig ikväll efter festen. Det brukade hon alltid göra, eftersom mina föräldrar är lite mildrare när det kommer till fester. Rachels föräldrar brukar alltid vilja ha hem henne tidigt, men om hon sover över hos mig får hon vara ute betydligt längre. Mina föräldrar bryr sig inte så mycket om regler. ”Bättre att man gör bort sig nu än när man är över trettio” brukar de säga. Dessutom påstår de att jag kommer att tröttna på allt festande och börja bry mig om viktigare saker tids nog. De vill helt enkelt låta mig vara ung, lära mig av mina misstag och bli erfarnare av det jag upplever i livet.
Jag skrattade och fixade till håret en sista gång.
- Är du klar? Mamma väntar på oss ute i bilen.
Jag nickade, ropade hejdå till mina föräldrar och följde med Rachel ut i trappuppgången.
- Josh kommer helt säkert dregla som ett tok efter dig ikväll, sa Rachel när vi småsprang nerför trapporna.
- Tror du det? frågade jag hoppfullt.
- Jag tror inte, jag vet, sa hon.
Jag hoppades hon hade rätt. Om allt skulle gå bra ikväll skulle min önskan säkert gå i uppfyllelse. Jag tror nämligen att jag äntligen börjar få Josh Dewey på fall. Vi har pratat med varandra en hel del under sommaren (han kom ofta förbi caféet där jag jobbade) och när skolan började hade han i princip sökt upp mig varenda rast för att få prata med mig. Han hade till och med frågat om jag skulle på festen ikväll, och tyckte det var häftigt när jag svarade ja.
- Förresten, har du med du vet vad? frågade hon och stannade mitt i trappan.
- Självklart, sa jag och fiskade fram en plunta ur handväskan.
Rachel spärrade upp ögonen och log brett.
- Toppen! Ska vi ta en sup nu innan vi hoppar i bilen?
Sagt och gjort. Brännvinet brände starkt i halsen, men vi bara fnissade och sprang nerför de sista trappstegen.
- Hej Catherine! sa Rachels mamma när vi hoppade in i bilen.
- Hej mrs Johnson! Tack för att du kör oss ikväll. Det var verkligen snällt.
Mrs Johnson skakade avvärjande med handen.
- Äh, det är väl inget. Det är klart ni ska få ha lite roligt, såna duktiga flickor som ni!
Jag och Rachel utbytte en blick, men vi bara log änglalikt tillbaka till hennes mamma.
När vi kom fram till Lucas hus kunde vi höra hur musiken spelade därinne. Vi ringde på, och Lucas öppnade dörren. I handen hade han ett glas med bål, och han log brett mot oss.
- Tjena brudar, kom in!
Vi steg in och gick genast in till vardagsrummet. Lucas föräldrar hade det bra ställt, och hade ett stort hus lite i utkanten av stan på ett rätt lugnt ställe. De var bortresta över helgen, vilket passade perfekt för Lucas som såg en chans att hålla en fest. Området han bodde på lämpade sig dessutom för fester också, eftersom granngårdarna inte låg alltför nära.
Lucas ledde oss genast till bålen, hällde upp två glas och räckte dem över till oss.
- Det är bara att ta för sig, sa han. Chips finns också för den som är lite småhungrig. Nu festar vi loss!
Vi skålade med Lucas, drack ett par klunkar och jag och Rachel satte oss ner i soffan.
- Det här ser ut att bli en bra fest! sa Rachel och tittade sig omkring. Några stod redan och dansade mitt på golvet, andra höll på att förbereda en omgång beer-pong, det skrattades och pratades högt för att överrösta musiken... Det såg helt enkelt ut att bli helt toppen.
Jag nickade, skålade skrattande med Rachel och drack ännu en klunk av bålen. Det var då jag kände hur någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och mötte ett par mörkbruna ögon.
Josh stod bakom soffan och lutade sig emot mig.
- Hej! sa han glatt. Får jag slå mig ner?
Han nickade menande mot platsen som var ledig bredvid mig. Mitt hjärta tog ett skutt och jag kände hur kinderna hettade när jag nickade och makade på mig lite för att han skulle få plats.
- Bra fest, eller hur? sa han och höll upp sitt glas för att skåla. Jag skålade och nickade ännu en gång.
- Vi kom precis, men jag känner på mig att det kommer bli en toppenkväll! svarade jag glatt.
- Samma här, sa Josh och log.
Vi drack lite under tystnad, innan Josh tog till orda.
- Vad du är snygg ikväll, sa han, nickade mot min klädsel och log snett. Hjärtat tog ännu ett skutt, och jag kände mig alldeles varm i kroppen.
- Du också, sa jag och log blygt tillbaka.
Det var han verkligen. Det svarta håret hade han dragit igenom med gelé, och på sig hade han en röd t-skjorta med en grön skjorta ovanpå och svarta jeans. Under kragen på t-skjortan kunde jag skymta ett halsband med mörkbruna träpärlor.
- Åh, Nine Days! utbrast han plötsligt och jag förstod till en början ingenting. Sedan insåg jag att han syftade på musiken.
- Kom, nu måste vi dansa! sa han, tog min hand och drog upp mig ur soffan så jag nästan tänkte få mitt glas över mig. Han log urskuldande men jag bara skrattade till svar.
Ur högtalarna vrålade Nine days – Absolutely (story of a girl), och det var inte bara jag och Josh som gillade låten och hade kommit upp på dansgolvet. Nästan alla på hela festen avbröt det de höll på med för att dansa en stund.
Jag blev till först lite nervös. Hur ska man dansa med en kille till en sådan här låt? Jag och Rachel brukar mest stå och hoppa, vicka på rumpan och slå med händerna i luften, men skulle jag våga släppa loss med Josh?
Jag hade inte behövt oroa mig. Josh var så naturlig där han dansade att jag lätt rycktes med in i rytmen, och det tog inte länge förrän vi båda stod och dansade loss med händerna i luften, vickandes på rumpan och hoppandes på stället.
-This is the story of a girl! sjöng vi med och leendet täckte hela mitt ansikte.
När nästa låt spelades, Christina Aguilera – Come on over, kände jag ett par händer på mina axlar och jag snurrade runt. Rachel log glatt mot mig och vi började dansa med varandra.
- Jag kommer strax, viskade Josh i mitt öra, log mot Rachel och försvann från dansgolvet.
- Han gillar dig definitivt! sa Rachel åt mig när han försvann inom hörhåll.
- Tror du det? frågade jag och slängde lite mer huvudet i takt till musiken.
- Jag tror inte, jag vet! svarade hon. Come on over, come on over baby!
- Come on over, come on over baby! sjöng jag glatt tillbaka.
Vi dansade en bra stund till innan vi till sist kastade ner oss i soffan, helt utmattade. Vi nästan svepte ett helt glas med bål för att släcka törsten som hade uppstått mellan allt flåsande.
- Dansat loss ordentligt nu?
Josh satte sig ner bredvid mig i soffan och flinade.
Jag skrattade och nickade.
- Jag känner mig helt slutkörd, men det gör absolut inget!
Josh skrattade till svar.
- Ska vi gå ut och ta lite frisk luft? frågade han.
Jag drack upp den sista klunken från glaset och nickade.
- Jo, det skulle jag nog vara i behov av.
Jag bad Rachel vakta min plats i soffan, tog Joshs utsträckta hand och följde med ut till bakgården.
Vi satte oss ner på en bänk och bara andades ut en stund. Jag vände mitt huvud uppåt och tittade på stjärnorna på himlen. Kvällen var sval och skön, inte alls för kall trots att vi snart skulle gå in i september. Det hade varit en relativt varm sommar faktiskt, speciellt augusti.
- Vilken vacker kväll, va?
Josh väckte mig ur mina tankar. Jag vände mig mot honom och mötte hans underbara blick.
Det var hans ögon som jag först hade förälskat mig i. Ända sedan vi började high school för fyra år sedan och jag såg honom för första gången, har mitt hjärta alltid bultat hårt för honom. Mörkbruna ögon, kolsvart hår, höga kindben, ett leende av guld... Rena drömmen. Då vågade jag inte göra så mycket åt saken, och vi förblev bara klasskompisar. Förra året, när fester blev aktuella och vi träffades där, började vi prata mera och mera med varandra. Under sommaren hade vi kommit varandra väldigt nära. Vi pratade om våra framtidplaner, om vår favoritmusik (han gillade också Creed!) och om livet här i Boston. Han var en helt underbar person, inte som de andra killarna, och jag hoppades verkligen att han tyckte det samma om mig. Jag ville inte ens tänka på hur förkrossad jag skulle bli ifall han bara ville förbli vän med mig.
- Ja... svarade jag svävande.
Vi satt fortfarande och tittade på varandra. Jag kunde inte slita min blick från honom, och han gjorde det inte heller. Istället böjde han sig framåt. Så nära, att jag kunde känna hans andedräkt mot min kind.
- Precis som du, sa han innan våra läppar möttes i en underbar, mjuk kyss. Mitt hjärta gjorde volter i bröstet på mig, och jag kände hur handflatorna började klibba. Men i övrigt var det en härlig upplevelse. Jag hade alltid trott att ”sväva på rosa moln” bara var någonting man brukade säga, men det kändes verkligen som om jag svävade där uppe. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, men en kyss kan ju inte vara förevigt heller.
Han smekte min kind och log ett varmt leende mot mig.
- Jag gillar dig, Cat, sa han med en mjuk, len röst.
Jag rös av välbehag.
- Och jag gillar dig, Josh, sa jag och besvarade hans leende.
- Bra, svarade han och vi kysstes igen.
Den här gången behöll han sin hand runt min nacke, och jag lade min runt hans. Kyssen varade också längre den här gången, och nu svävade jag ännu högre upp bland de rosa molnen. Långt ifrån hördes ljudet från Bostons vilda trafik och musiken från huset, men ljudet störde mig inte alls. Det liksom blandades ihop och förvandlades till en härlig kärleksmelodi.
- Kom, sa Josh och drog mig upp från bänken. Jag tror bestämt de spelar lugnare låtar nu, och jag vill dansa tryckare med mig.
Jag följde med Josh in tillbaka till huset, och där stod mycket riktigt många andra med armarna runt varandra och dansade i takt till Lonestars Amazed.
Vi ställde oss mitt bland de andra, Josh lade sina armar runt min midja och jag lade mina runt hans hals. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och drog in den underbara doften från hans rakvatten. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
.
|
| Kommentarer | | BaraLillaPella - 21 aug 12 - 12:10 | | Bra ;) Ska läsa dom andra delarna nu! | | MyBlackBird - 19 aug 12 - 20:05 | | Tank att ha styckindelningar, då det inte blir så jobbigt att läsa. Bra skrivet och intressant! |
|
|
|
