Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

What makes you different - del 3

DEL 3

- There is something about you
Victor

Jag hade verkligen trott att jag skulle få min vilja igenom igår kväll, att jag skulle få henne och att jag sedan skulle kunna bocka av henne från min to do-list, men uppenbarligen var hon mer svårfångad än vad jag hade trott.
Jag förstod dock inte vad det var som hade gått snett.
Vi hade legat där och jag hade känt hur upphetsad hon var. Inte ett spår av ånger eller ens en tanke på att gå därifrån. Sedan, precis efter att jag hade nämnt att Johan Andersson var min polare… Då hade hon bara rest sig upp och gått därifrån.
Var hon på g med Johan kanske? Eller var det ett av hans gamla ex? Det kunde ju förklara saken i så fall. Men så vitt jag visste så hade Johan aldrig varit tillsammans med någon Stella, och om han hade varit det skulle jag ha lagt märke till henne – hon var som sagt speciell... vardaglig, men intressant.
Hon kanske aldrig hade gjort det förut och blev rädd eller osäker eller något? Den tanken var rätt rimlig, men jag kunde inte låta bli att tänka på varför hon stack just efter att jag hade nämnt Johan? Jag hade inte ens gjort någonting som antydde på att vi skulle ha sex (eller rättare sagt; jag hade antytt det hela kvällen men hon hade ändå inte backat) och strula verkade hon ju inte ha några större problem med.
Om inte…
Hon kanske inte hade förstått vem jag var?
Jag slog bort tanken. Det var omöjligt. Alla visste vem jag var. Kände de inte igen mig till utseendet så kände dem till mig på rösten eller mitt sätt att vara eller på något annat vis. Det var alltid något som avslöjade att jag var Victor Landh. Dessutom, hon visste ju att jag hette Victor. Det i kombination med mitt utseende var avslöjande nog.
Men jag kunde inte låta bli att tänka att kanske var det så ändå. Kanske hade hon inte insett det förrän i den stunden.
Jag klickade upp internet, loggade in på Facebook och skrev in Stella i sökrutan. Det kom upp fyra stycken som jag hade gemensamma vänner med men jag kände igen henne på profilbilden.
Stella Erlandsson.
Jag klickade på henne.
Hon bar ett vanligt vitt linne på profilbilden. Hennes bruna hår som nådde ner till brösten blåste omkring runt hennes huvud och hon hade ett par solglasögon på sig så jag kunde inte se hennes ögon. Hon log in mot kameran och stod lutad mot en tegelvägg.
Resten av hennes bilder gick inte att se och loggen var inte heller tillgänglig så jag fortsatte att kolla på profilbilden. Jag skulle ha henne, punkt slut.

De första lektionerna flöt på som vanligt på måndagsmorgonen. Jag ägnade ingen vidare uppmärksamhet åt vare sig läraren eller undervisningen utan satt mest och snackade med Oliver om i fredags och vem som hade fest nu i helgen.
Lunchen åt vi tillsammans med Johan och Albin som vanligt, enda skillnaden från förra måndagen var att Amanda och Patricia gjorde oss sällskap också.
”Så, vad tyckte ni om i fredags?” frågade Amanda och la ner gaffeln på brickan. Hon tittade på mig.
”Helt okej.” svarade Johan och Albin nickade instämmande.
”Victor.” sa hon. ”Vad tyckte du?”
Jag ryckte på axlarna. ”Det funkade.”
”Just det, hittade du någon förresten?” frågade Johan mig.
Jag flinade. ”Det gör jag väl alltid?”
Amanda kollade på mig och det var uppenbart vilken känsla som låg bakom de där sminkade ögonen; avundsjuka.
”Vem blev det den här gången då?”
”Tror du att jag kommer ihåg hennes namn eller?” sa jag och de andra skrattade högt.
Jag hade redan listat ut att den här frågan skulle komma och bestämt mig för att låtsas som att jag inte hade en aning om vem tjejen var. Jag hade två skäl till det;
För det första visste jag inte vilken koppling hon hade till Johan, om hon nu hade någon. Jag ville inte råka försäga mig och riskera att förstöra någonting mellan honom och mig.
För det andra visste jag ju egentligen inte vem hon var mer än att hon hette Stella Erlandsson och gick första året på samhäll. Jag kom inte ens ihåg hälften av alla brudar som jag hade haft sex med, än mindre vad de hette så det skulle ju inte vara så konstigt om jag inte kom ihåg namnet på helgens tjej – däremot vore det konstigt om jag gjorde det. Då skulle de andra säkert börja undra.
Johan och Albin fortsatte att prata på om festen med Amanda och Patricia men jag la mig inte i konversationen mer då jag hade annat att tänka på.

När skoldagen var slut ställde jag mig bakom en husvägg som låg nära hållplatsen och väntade på att Stella skulle dyka upp. Jag ville inte riskera att hon vände och tog den senare bussen då hon fick syn på mig; många tjejer brukade nämligen göra det, undvika mig alltså.
Ett par minuter innan bussen anlände kom hon ut från skolan och jag såg att hon kollade runt omkring sig flera gånger under tiden då hon väntade på bussen som om hon förväntade sig att någon skulle vara där – eller hoppades att personen inte var det.
Lagom då bussen kom gick jag fram från mitt gömställe och började gå dit. Jag klev på bussen och försäkrade mig om att Stella satt på samma plats som vanligt innan jag styrde stegen dit och slog mig ner bredvid henne.
Hon gav mig en skygg blick innan hon besvärat tryckte sig närmre rutan som om hon ville ha så mycket mellanrum mellan oss som möjligt.
”Lite komiskt att det var samma fest vi skulle på va?” sa jag efter en stund och flinade.
”Eller hur.” sa hon utan att slita blicken från rutan. Det gick inte att undgå ironin i det hon sa.
”Ja, jag tycker det i alla fall.” sa jag utan att bry mig om hennes ironiska tonfall. Jag lutade mig närmre henne, så nära att jag kunde känna en svag doft av hennes parfym som luktade vanilj. ”Jag skulle gärna göra om det igen.” sa jag lågt.
Hon vände snabbt blicken mot mig igen och kollade på mig med en förvåning i blicken. Jag log snett mot henne, förväntade mig att jag skulle se något i hennes blick som tydde på att hon också ville göra om det men hon skakade bara knappt märkbart på huvudet innan hon ännu en gång riktade blicken ut genom rutan.
Jag lutade mig tillbaka och flinade för mig själv. Att hon inte förstod att hennes envishet bara fick mig att vilja ha henne ännu mer.

- I hate everything about you
Stella

Jag hatade känslorna som vällde upp inom mig.
Jag hatade killen som satt bredvid mig. Jag hatade hans egoistiska och respektlösa sätt att vara, självförtroendet som bara lyste om honom och att han inte verkade skämmas för någonting.
Något jag hatade ännu mer var att han gjorde mig helt matt bara genom att kolla på mig.
Jag kollade ut genom bussrutan hela vägen hem. I tjugo minuter satt jag där och hatade mig själv för alla känslor killen bredvid mig väckte och när vi kom fram till hållplatsen där båda två (olyckligtvis) skulle av trängde jag mig förbi honom innan han ens han resa sig upp. Jag gick med så snabba steg att jag hoppades att han inte skulle hinna ifatt mig ens om han sprang och som tur var försökte han inte.

Två timmar senare ropade min mamma ner mig för middag. Hon och Per hade varit och hämtat kinamat som vi nu satt och åt vid det nyligen uppmonterade bordet.
”Vi har inte hunnit prata någonting sedan i onsdags!” klagade min mamma. ”Vart var det du var i fredags… på fest, va?” Jag nickade.
Per kollade upp från sin kartong med stekta nudlar och kyckling. ”Fest?” upprepade han.
”Ja.” svarade jag.
”Men när kom du hem egentligen?” undrade min mamma. ”Jag satt uppe, men jag måste ha somnat…”
”Jag sa ju att du inte behövde sitta uppe mamma.” suckade jag. ”Klockan var väl strax efter ett eller något.” Jag såg hur Per bekymrat rynkade pannan. ”Jag hade sällskap med Elin så det var lugnt.” la jag till. Även om det var en lögn så visste ju inte mamma och Per det och att veta att jag hade haft sällskap med mina kompisar hem gjorde henne säkert säkrare.
”Jaha. Men vad bra då.” sa hon och lät nöjdare. ”Kan du hjälpa mig med att ställa in alla böcker i bokhyllorna sedan tror du?”
Jag skakade på huvudet. ”Läxor.”
”Jaha. Ja, då ska jag inte uppehålla dig.” sa hon och riktade koncentrationen mot maten igen.

Till skillnad från förra veckan befann sig Victor på bussen varenda dag den här veckan, både på dit- och hemvägen – och han hade tydligen tagit för vana att sätta sig bredvid mig varenda gång också, samt att gå bredvid mig hela vägen tills vi skulle skiljas åt när vi klev av bussen på eftermiddagarna.
Jag försökte låtsas att han inte var där genom att titta ut på bilarna och husen som fladdrade förbi med hörlurarna i öronen och han gjorde inga direkta försök till att prata med mig heller, bara satt där och kollade på mig lite då och då – förutom på fredagseftermiddagen.
Jag hade fått sluta tidigare och skulle ta ettbussen hem och det skulle tydligen han också. (ibland fick jag för mig att han åkte hem och till skolan samtidigt som mig bara just därför att jag åkte då. Jag menar, hur stor var sannolikheten att vi började och slutade samtidigt varenda dag, till och med då jag fick sluta tidigare?) Som vanligt kom han och satte sig bredvid mig utan att säga eller göra någonting.
Dagen till ära hade det börjat snöa. Ett tunt lager vit snö låg över marken och medan jag satt på bussen började det igen – och det var inga små flingor heller. Jag suckade och tittade ner på mina strumpbyxbeklädda ben.
Efter halva bussresan drog Victor plötsligt ur ena hörluren ur mitt öra. Jag vände mig irriterat mot honom.
”Du har väldigt bra musiksmak måste jag säga.” sa han.
”Va?” sa jag.
”Jag har suttit och lyssnat på din musik nu hela veckan, det har hörts ut.” förklarade han.
Jag kollade på honom utan att säga något, visste inte vad jag skulle säga.
Vad detta verkligen Victor Landh? Alla sa att han var ett stort svin när det kom till tjejer, att han utnyttjade dem och inte ens kom ihåg vad de hette dagen efter. Men han som satt bredvid mig verkade inte vara sådan. Självsäker, ja, men ett svin? Nej, det kunde jag inte påstå. Han verkade vara som vilken kille som helst (med extremt bra självförtroende) som bara försökte få en tjej intresserad.
Bussen stannade in och vi reste på oss. När vi kom ut från bussen började jag gå och Victor slöt upp bredvid mig som han hade gjort de senaste dagarna.
När vi kom till korsningen svängde jag av åt höger men stoppades av att han tog tag i min handled. Samtidigt som jag vände på mitt huvud för att säga åt honom att släppa mig drog han mig intill sig och tryckte sina läppar mot mina. Hans hand vilade fortfarande om min handled och han drog mig ännu närmre samtidigt som han särade på sina läppar.
Jag puttade honom ifrån mig med en sådan kraft att jag själv blev förvånad.
”Vad håller du på med?!”
Han flinade. ”Vadå?” sa han.
”Du kan ju inte bara…” började jag, men visste inte vad mer jag skulle säga.
”Det är ju knappast så att vi inte har gjort det förut…” sa han och flinade.
Jag blängde till på honom, snodde runt och började gå i rask takt.
Jag förstod mig inte på honom och jag förstod mig inte på mig själv heller. Det enda jag borde känna inför honom var avsmak, vilket jag kände till en viss del på grund av alla saker jag hade hört och visste om honom, men det var ändå en del av mig som blev exalterad när han satte sig bredvid mig på bussen, en del som fick mig att vilja lära känna honom. Kunde han verkligen vara så hemsk som alla sa?
Jag slog bort tankarna ur huvudet och hade lust att slå till mig själv. Klart han var så hemsk, det var bara det att han hade mig i sitt grepp nu så som han hade haft alla andra tjejer innan mig och de liksom jag hade säkert bara svårt att motstå hans intensiva blick – och så fort han hade fått vad han ville ha skulle han dumpa mig, precis som han hade gjort med alla andra tjejer och då som först skulle jag förstå vilket svin han var.
Men jag skulle inte låta mig luras. Jag skulle aldrig ge efter för honom, jag vägrade att bli en av dem tjejerna. Inte en chans.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Bluesky94 - 23 aug 12 - 19:55
Brabrabra! Mejlar du nästa del? :)
Notchii - 18 aug 12 - 19:50- Betyg:
Riktigt bra :) Han verkar så omogen, och hon som kommer försöka göra allt för att inte falla för honom kommer hon ju misslyckas med xD Mejla nästa ^^
JessicaKarlsson - 17 aug 12 - 18:27- Betyg:
Bra, som vanligt. Blev så glad när du hade börjat med en novell :)
Ska bli intressant och se hur det här kommer gå haha!
mizzkitty - 17 aug 12 - 00:38- Betyg:
riktigt bra del :), hör av dig när en till del ligger
uppe :).
Tinaah - 17 aug 12 - 00:26- Betyg:
Bra! :D du får gärna mejla när nästa del kommer!

Skriven av
SilverAndCold
16 aug 12 - 23:06
(Har blivit läst 169 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord