Ångest |
Att kliva in genom dörren. Att sätta fötterna på den duvblå
mattan som löper genom hela den vidsträckta hallen. Att med
lätta steg gå uppför den mjukt svängda trappan, minst fyra
man bred. Att öppna dörren till sitt alldeles egna sovrum,
med privat badrum och alla bekvämligheter en flicka behöver.
Det ger henne en sådan fruktansvärd ångest.
Hon skulle trivas mycket bättre i en liten stuga ute på
landet. Med en hemvävd trasmatta på golvet. Med en helt
vanlig trappa. Med ett sovrum som är litet, mysigt och
personligt. Utan all den där överflöden som hon har men
egentligen inte behöver.
Och samtidigt. Vet hon att tusentals barn gråter sig till
sömns, för att sedan drömma om det liv hon har.
Det liv som hon inte tycker om. Det liv som hon föraktar.
Och det ger henne en sådan fruktansvärd ångest.
|
| Kommentarer | | Safir - 18 aug 12 - 20:43 | | Så sant, så sant.. |
|
|
|
