What makes you different - del 2 |
DEL 2
- The world is mine
Victor
Jag såg på henne att hon var osäker. Skulle hon stanna, trots att det var trettio meter kvar till hållplatsen? Skulle hon vända om? Eller skulle hon gå fram och ställa sig, trots att jag satt här?
Jag betraktade henne där hon stod och kunde inte låta bli att bli en aning förvånad då hon sakta började gå mot mig. Hon stannade ett par meter ifrån bänken där jag satt och jag kunde inte låta bli att flina för mig själv.
När bussen kom inom synhåll fimpade jag cigaretten och ställde mig upp. Då bussen stannade skyndade hon sig in, visade snabbt upp sitt busskort och gick och satte sig. Jag hade knappt hunnit kliva på förrän hon hade satt sig ner på samma plats som i måndags.
Jag visade som vanligt inte ens upp mitt busskort och började röra mig genom bussen. Tjejen tittade envist ut genom rutan. När jag var framme vid henne stannade jag och satte mig på den lediga platsen bredvid – jag kunde helt enkelt inte låta bli. Jag såg i ögonvrån att hon vände på huvudet och tittade på mig men jag väntade till samma stund som bussen började rulla innan jag vände blicken mot henne.
”Jag heter Victor. Vad heter du?” frågade jag självsäkert.
Hennes bruna ögon mötte mina och jag kunde läsa någonting i dem som jag skulle beskriva som vaksamhet.
”Stella.” svarade hon efter en stund.
”Stella.” upprepade jag. ”Där ser man.”
Stella vände återigen blicken ut genom rutan.
”Går du på gymnasiet?” frågade jag. Hon vände blicken mot mig igen, nickade.
Varför hade jag inte sett henne förut?
”Vilken linje?”
”Samhäll.” svarade hon kort.
”Du går första året, va?” Hon nickade. ”Jag tänkte väl det. Skulle ha lagt märke till dig innan annars.” Färgen steg i hennes ansikte och hon vände hastigt bort blicken.
Jag stördes av en sms-signal och insåg att det var min mobil. Jag drog upp den ur fickan och klickade upp det inkomna smset.
Från Oliver, 08:12
Jag skippar första lektionen, orkar inte med Gunnar idag
Jag kvävde en suck. Enda anledningen till att jag gick på första lektionen var för att jag förväntade mig att Oliver skulle vara där men nu skulle han inte det och då kunde jag lika gärna hoppa över den lektionen jag också.
De sista femton minuterna satt vi tysta. När bussen stannade vid skolan reste jag på mig och släppte förbi henne så att hon klev ut från bussen först. Hon började gå med raska steg mot skolan.
”Ey, Stella!” ropade jag. ”Vänta!” Hon stannade och vände sig om. Jag kunde se förvirringen i hennes ögon. Jag gick mot henne samtidigt som jag drog fram en ny cigarett och tände den.
När jag nådde fram stod hon otåligt och vägde på ena foten. Hon flackade med blicken.
”Vad ska du göra ikväll?” frågade jag. Hon kollade storögt på mig och jag kunde se förvirringen i hennes ögon. ”Lust att följa med på fest?” Jag log snett, något som brukade få de flesta tjejer på fall.
Hon skrattade nervöst. ”Nej, jag kan inte…” svarade hon. ”Jag har, ehm, andra planer.”
”Jaha, vad synd.” sa jag och menade det verkligen. ”En annan gång då.” Jag började backa ifrån henne. ”Vi ses.” tillade jag innan jag vände mig om och styrde stegen mot Toms hamburgergrill, stället där jag och Oliver alltid hängde på rasterna.
Jag kände på mig att Stella skulle bli en perfekt engångsgrej.
När jag kom innanför dörren till lägenheten senare den dagen möttes jag av samma syn som dagen ingen. Vilken överraskning – eller inte.
Idag var det dock rätt lägligt. Med henne däckandes på soffan kunde jag utan problem sno en spritflaska från hennes gömma. Visserligen skulle hon lägga märke till det senare, men vad gjorde det? Då hade jag ju redan druckit upp det.
Jag gick ut i köket och letade igenom skåpen. Till min förvåning hittade jag en oöppnad vodkaflaska i ett av dem och beslutade mig för att ta med den. Oliver hade fixat några öl till oss också så det skulle räcka.
Jag gick in i mitt rum med spritflaskan och kollade på klockan. Bussen jag skulle med gick om en och en halv timme så jag bestämde mig för att duscha.
Då jag kom ut ur duschen hade min mamma vaknat. Hon satt i soffan och stirrade rakt in i väggen med fett hår och rödsprängda ögon. Jag brydde mig inte om henne, gick bara in i mitt rum igen och stängde igen dörren. Jag drog på T.I.:s senaste album på högsta volym medan jag drog fram nya fräscha kläder att ha på mig.
Två timmar senare befann jag mig hemma hos Oliver. Jag, Johan, Albin och givetvis Oliver hade redan druckit ett obestämt antal öl var och jag hade nästan druckit upp en tredjedel av vodkan. Jag tittade på det jag hade kvar och bestämde mig för att inte dricka mer innan vi hade kommit hem till Amanda.
Ett par minuter senare började vi gå mot Amandas hus. Promenaden som i vanliga fall skulle ha tagit cirka fem minuter tog nu en kvart på grund av alla kisspauser men vi kom fram så småningom. Vi möttes av hög house-musik och en full Amanda (hon var till och med värre än mig) som först kramade om Oliver, Johan och Albin och sedan kollade på mig med en förförande blick innan hon kastade sig om halsen på mig.
”Hej Victor.” sa hon lågt i mitt öra och tryckte hela sin kropp mot min.
Jag flinade och sköt henne ifrån mig. ”Hej Amanda.” sa jag tillbaka. Hon fnittrade, gav mig en kyss på munnen och gick sedan därifrån. I samma ögonblick som vi blev lämnade vände jag mig mot Oliver. ”Se till så att jag inte gör någonting med henne ikväll, okej?” mumlade jag. Oliver skrattade men lovade att hålla koll på mig.
Jag visste dock hur det skulle gå med det löftet om någon halvtimme.
Istället för att stå ute i hallen började vi oförsiktigt trycka oss förbi folket inne i huset för att komma ut i köket, det enda rummet där folk inte dansade eller strulade med någon.
Där ute stod ett par killar som Johan började prata med. Jag hade inte en aning om vilka de var men jag antog att de spelade i samma fotbollslag – de såg nämligen ut som typiska fotbollskillar. Jag svepte med blicken över rummet, scannade av ansikten och försökte hitta något bekant och stannade upp när jag kom till dörrposten. Jag kisade med blicken, kollade extra noggrant på den brunhåriga tjejen som stod lutad mot den. Jag såg henne bara från sidan där hon stod och pratade med Albin men jag var säker – det var Stella.
Utan att släppa henne med blicken tog jag en stor klunk av vodkan innan jag trängde mig fram till henne. Jag kom upp bakifrån så det var Albin som fick syn på mig först. Jag gav honom ett menande ögonkast och han reagerade som väntat.
”Eh… Ursäkta, men jag måste gå.” sa han till Stella och så gick han därifrån.
Respekt kallades det där.
”Hej.” sa jag.
Hon snodde runt och höjde ögonbrynen i förvåning. ”Ehm, hej...” sa hon.
”Inte hade jag kunnat tro att det var samma fest vi skulle till.” Hon log bara ett snabbt leende och vände bort blicken, men jag gav inte upp så lätt. ”Hur är läget då?” Jag lutade mig mot väggen och kom på så sätt närmre henne.
”Öh…” började hon. ”Det är… bra. Hur är det själv?”
”Jodå. Utsikten går inte att klaga på.” sa jag och log mot henne samtidigt som jag tittade henne i ögonen. För andra gången fick jag henne generad – och jag älskade det.
Jag drack lite till av vodkan och räckte fram flaskan till henne. ”Vill du ha?”
Hon skakade osäkert på huvudet. ”Nej, jag tror inte det…”
Jag kollade på cidern hon höll i handen. ”Kom igen, det är gott. Du kan blanda ut det?”
”Jag har inget att blanda med.” sa hon. Jag log, sa åt henne att vänta och så gick jag bort till kylskåpet. Jag fann ett obestämt antal läskflaskor där inne och tog första bästa – jag hade ändå inte tänkt ha i så mycket av den. Jag ställde mig med ryggen mot henne och glaset som jag hade tagit fram framför mig så att hon inte kunde se hur mycket vodka jag hällde i. Knappt en fjärdedel bestod av läsk.
När jag kom tillbaka gav jag henne glaset. Hon log som tack men jag kunde se osäkerheten i hennes ögon. Jag sträckte fram min flaska som för att skåla och tog en rejäl klunk. Jag kollade på henne då hon sakta förde glaset mot munnen för att sedan ta ner det och grimasera.
”Hur mycket vodka hade du i egentligen?” frågade hon.
Jag ryckte på axlarna. ”Knappt en tredjedel.” ljög jag. ”Vadå, blev det för mycket?”
Hon skakade på huvudet och log lite grann. ”Nej då. Det är lugnt.”
Vi stod kvar där och pratade ett tag och när hon hade tömt glaset fyllde jag på det på nytt – men denna gång fick jag henne till att svepa allt på en gång. Jag fyllde på ytterligare två gånger och efter hennes fjärde glas märkte jag att hon började bli ganska så påverkad av alkoholen; hon pratade mer, verkade inte lika blyg och började sluddra på ord.
Jag tog ett steg närmre henne, placerade vågat en hand på hennes höft. Hon kollade på den lite snabbt och vände sedan upp blicken mot mig. Hon kollade på mig med en dimmig blick. Jag flyttade mig närmre och viskade lågt i hennes öra: ”Kom.”
Jag tog hennes hand i min och drog med henne in i vardagsrummet där jag letade efter en tom yta. När jag väl hade hittat en drog jag henne närmre mig och började röra mig i takt till musiken. Stella var inte sen att hänga på och det dröjde inte länge innan dansandet blev allt mer intensivt. Jag rörde mig närmre och närmre och hon verkade inte ha något emot det. När hon knäppte händerna bakom min nacke böjde jag ner mitt huvud och kollade henne djupt i ögonen. Hon svängde på höfterna i takt till musiken samtidigt som hon kom allt närmre mig, men om det var min förtjänst eller om hon gjorde det självmant visste jag inte. I samma ögonblick som hennes lår snuddade vid mina möttes våra läppar. Jag lät min högra hand vila på hennes höft som innan samtidigt som jag placerade den andra vid svanken på henne och när hon långsamt särade på sina läppar insåg jag att jag hade vunnit.
Jag skulle få henne ikväll.
- You knew all the words to say
Stella
Av någon anledning kändes det helt okej att stå och strula med denne Victor inför sextio andra personer. Kanske berodde det på alkoholen eller kanske berodde det på att ett tiotal andra par gjorde precis samma sak, men hur eller hur ville jag inte slita mig ifrån honom.
Hans händer blev allt mer ivriga men när jag kände hur de rörde sig neråt drog jag mig trots allt ifrån honom en bit.
Jag tittade in i hans isblå ögon, förundrad över hur ett par ögon kunde vara så kalla men samtidigt så djupa och uttrycksfulla. Jag ville stå och titta in i dem hela livet, de förtrollade mig.
När han la en hand på min axel och kollade frågande på mig vaknade jag ur min trans.
Han log snett. ”Kom.”
Victor sträckte ut sin hand och jag tog den. Han gick före mig, trängde sig förbi ett och annat par och drog med mig uppför trappan. Allting snurrade och jag bad honom sakta ner på farten en aning men det gjorde han inte.
När vi kom upp på övervåningen öppnade han första dörren till höger och drog sedan in mig där. Det var mörkt i rummet vilket var skönt för mitt huvud men när han tände blixtrade det till innanför ögonen på mig och jag vacklade till. Jag böjde mig ner lite halvt för att återfå balansen och tvinga tillbaka illamåendet som vällde upp inom mig.
Då jag rätade på mig drog Victor mig intill sig. Jag befann mig i hans famn samtidigt som jag blev överröst med hungriga kyssar. Återigen letade sig hans händer neråt och den här gången lät jag honom hållas. Han förflyttade sina kyssar till min hals och jag sjönk ner på sängen med honom över mig, men i det läget var jag mest glad över att få lägga mig ner för att jag kände mig så yr.
”Jag är väldigt glad över att vi skulle på samma fest…” mumlade Victor mot min hals.
”Jag också…” hörde jag mig själv säga. ”Det är Elins förtjänst…” la jag till men ångrade mig i nästa sekund. Hur dumt lät inte det?
”Elin?” frågade Victor med samma mumlande röst som innan.
”Det var hon som tog med mig... Hade inte hon känt Johan så-”
”Johan Andersson?” frågade Victor och kollade upp.
Jag nickade. Han log, fortsatte kyssa min hals, sedan min haka och kind. När han nådde mina läppar kysste mig snabbt och sa: ”Det är min polare.” och sänkte sedan ansiktet mot mitt.
I samma ögonblick som hans tunga fann min kopplade jag genast ihop allt.
Denne Victor som jag hade sett på bussen, som hade suttit bredvid mig på bussen och frågat mig massa saker och dessutom undrat om jag ville följa med honom på fest och som jag nu låg i samma säng som var ingen mindre än Victor Landh, killen som inte direkt var känd för att vara en svärmorsdröm om man säger så.
Victor Landh.
Hur kunde jag inte ha känt igen honom? Vem som helst hade förstått att det var han bara genom att titta på honom, alla visste vem Victor var och kände igen honom.
Alla förutom jag då, uppenbarligen, och nu höll jag på att bli ännu ett offer för Victor Landh, ännu en tjej han kunde lägga på listan över brudar han hade erövrat på bara en kväll.
Victors händer hade förflyttat sig ner till min gylf på jeansen när jag försökte trycka bort honom. Han satte sig upp till hälften och kollade undrande på mitt ansikte där jag låg under honom. När jag mötte hans blick såg jag lusten och opålitligheten i hans ögon.
Jag äcklades och jag skämdes.
Men ändå…
Hans ögon var förtrollande.
Jag ville.
Innan jag skulle göra något dumt puttade jag bort honom och drog upp gylfen på mina byxor. Jag reste på mig så snabbt som jag förmådde med mitt tunga huvud och skyndade bort mot dörren.
”Ey, vart ska du?” ropade Victor från sängen. ”Hallå?”
Jag vände mig om med handen på dörrhandtaget.
”Jag, eh… måste gå.” sa jag. ”Förlåt.”
Jag slet upp dörren och lämnade en snopen Victor Landh där inne.
Jag brydde mig inte om att söka upp Elin, jag ville bara därifrån. Snabbt trängde jag mig igenom folkmassan i vardagsrummet, letade reda på min jacka i hallen och gick ut i den kalla oktoberkylan. Jag kollade på klockan och konstaterade att den sista bussen skulle gå om tio minuter. Jag styrde stegen mot busshållsplatsen och satte mig på bänken och väntade. Jag kunde fortfarande höra musik från huset, även om det var ett svagt ljud, och nu när jag satt här för mig själv på en bänk kunde jag inte låta bli att börja tänka på vad jag hade gjort – och vad som hade kunnat hända.
Jag hade strulat med Victor Landh och om han hade fått sin vilja igenom hade vi säkert haft sex också och det värsta av allt – jag hade inte fattat att det var han. Hade jag inte insett det hade jag säkert gett efter och blivit en av de där tjejerna som jag aldrig hade förstått mig på, en tjej som frivilligt går och har sex med en kille som man inte har hört ett enda bra ord om. Visserligen hade jag ju inte vetat att det var han, men samtidigt – hur många skulle tro mig om jag sa det? Som sagt, Victor Landh kände man igen.
Men det var ändå en del av mig som verkligen var attraherad av honom. Han såg bra ut, ingen tvekan om saken (bara det faktum att han hade varit med x antal tjejer bekräftade det) och de där ögonen... Det var någonting med hans ögon som fick mig att vilja lära känna honom. Hans sätt att se på mig, ingen hade någonsin kollat på mig på det sättet förut. Hans isblå ögon som naglade sig fast vid mina… Det kände som att han såg rätt in i mig, såg allt.
Jag skakade på huvudet. Hur full var jag egentligen?
Innan bussen rullade in skickade jag iväg ett sms till Elin om att jag hade gått hem för att jag inte mådde bra. Så fort jag kom innanför dörren till huset skyndade jag mig in i badrummet för att tvätta bort sminket innan jag kröp ner under täcket och blundade. Jag ville bara sova bort mina tankar och försöka glömma allt som hade hänt.
När jag vaknade nästa morgon var det med en sprängande huvudvärk. Jag kvävde en suck då jag såg att klockan nästan var ett. I samma stund som jag rullade över på sidan för att somna om hörde jag hur det plingade till i min mobil som låg bredvid sängen. Jag tog upp den och klickade upp sms:et.
Från Elin, 12:53
Lust att dra ett bakishäng med lite B&J?
Efter en stunds fundering knappade jag in ett ja. Elin sa att hon skulle komma förbi om en halvtimme med varsin Ben & Jerry’s då hon tydligen hade något att berätta.
Vem hade inte det?
Jag hann precis klä på mig och sätta upp håret i en tofs då Elin stapplade in.
”Nämen hej Elin!” sa min mamma och befann sig i hallen. ”Vad kul att se dig. Vad tycker du om vårt hus?” Hon slog ut med armarna och blinkade åt henne.
”Jättefint! Och stort! Stella berättade aldrig att ni bodde i typ värsta herrgården.”
Mamma skrattade. ”Herrgård är väl att ta i, men stort kan jag hålla med dig om.”
Jag tog tag i Elins arm och drog med henne uppför trappan in till mitt rum. Jag sträckte över den ena skeden jag hade hämtat till henne och så satte vi oss på min madrass och började äta.
Efter en stunds tystnad öppnade hon munnen.
”Vet du vad jag gjorde igår?” Jag skakade på huvudet. ”Jag strulade med Johan Andersson!” Hon kollade förväntansfullt på mig.
”Jaså.” sa jag utan större entusiasm. Jag hade tankarna på annat.
”Ja, alltså, fattar du? Johan Andersson liksom.”
”Vad kul.”
Elin var tyst. Jag kollade upp på henne, insåg att jag kanske skulle ha blivit lite mer exalterad över hennes nyhet och försökte mig på ett stort leende.
”Hade du det kul igår då?” frågade hon med samma entusiasm som jag nyss hade visat – alltså ingen. Jag nickade. ”Så bra. Är du bakis?” Jag nickade igen och hon skrattade. ”Blir du bakfull på fyra cider eller?”
Jag bet mig i underläppen, övervägde om jag skulle säga något eller inte. Jag visste att sanningen skulle komma ut förr eller senare så det var väl lika bra att säga det nu.
”Njae, men jag blev typ… bjuden på lite mer.”
Hon kollade förvånat på mig. ”Mer? Av vem då? Och vad?”
”Jag fick typ lite vodka…” svarade jag undvikande.
”Av vem?” krävde hon att få veta. Såklart.
”Öh… Någon Victor, typ.”
Elin kollade på mig och jag såg på henne att hon förstod vem Victor jag menade. ”Någon Victor?” frågade hon ändå. Jag nickade. ”Råkade denne Victor vara extremt lång, ha svart hår och heta Landh i efternamn?” Jag kollade skamset upp på henne och nickade ännu en gång.
Hade det varit Bella jag hade pratat med hade hon börjat tjata om hur oansvarigt det var av mig att ta emot alkohol från någon annan, särskilt från Victor Landh. Hon hade berättat om alla konsekvenser det kunde få och att jag måste vara försiktig och blablabla.
Men nu var det inte Bella jag pratade med.
Nu pratade jag med Elin – och hon var Bellas raka motsats.
”Oh. My. God.” sa hon och kollade storögt på mig. ”Shit...”
Jag kollade på henne med en frågande blick.
”Victor fucking Landh. Han är ju typ döhet, lätt snyggast på hela gymnasiet!”
Jag suckade. Hon skulle bara veta vad vi mer hade gjort.
”Herregud, varför sa du inte något?”
”Amen skulle jag ha kommit fram till dig direkt efter att han hade gett mig ett glas eller?” muttrade jag.
Kanske hade det varit bäst ifall jag hade gjort det ändå?
”Nej, men du kunde ha ringt sen. Karin Holm du vet, hon tyckte att hon hade sett dig ihop med någon kille men-” Hon avbröt sig själv. ”Nej…” Hon kollade på mig. ”Nej… Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!” Hon gav ifrån sig ett gällt skrik och slängde sig om halsen på mig. ”Erkänn att du strulade med honom också!” skrek hon.
Jag puttade henne ifrån mig och sa åt henne att vara tyst. ”Min mamma är i huset också om du inte minns det!”
”Shit, säg att du inte gjorde det!” sa hon men det gick inte att undgå förväntansfullheten i hennes röst.
”Jo, det gjorde jag.” mumlade jag och hon skrek till igen.
”Du har strulat med Victor Landh!” konstaterade hon. ”Gjorde ni något mer också?” Jag skakade snabbt på huvudet. Hon var tyst ett tag innan hon sa: ”Det kanske var bra i och för sig. Han har ju inte världens bästa rykte direkt...” Hon kollade försiktigt på mig för att se min reaktion.
Jag nickade. ”Jag vet. Men jag var så jävla full...”
Hon log. ”Ja, men lite strul gör väl ingenting heller! Tänk, att ha strulat med Victor Landh... Shit alltså. Var han bra?”
Jag kollade upp på henne, nickade och i nästa sekund började vi skratta båda två.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Notchii - 14 aug 12 - 18:10- Betyg:  | | Otroligt bra del :D Mejla nästa^^ | | Tinaah - 14 aug 12 - 11:30- Betyg: | | jättejättebra :D | | gillardig7 - 14 aug 12 - 10:41- Betyg: | MERMERMER! D:
Supermegaunderbart fantastiskt bra! | | Jagsaknardiig - 14 aug 12 - 05:07- Betyg: | | riktigt bra! |
|
|
|
