Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Att bli förälskad i fel person del 32 Pentagram

Ledsen för tiden, lös bloggen så vet ni varför. Här kommer ny del. Det börjar dra mot sitt slut ...

--

Zaria och Tapio skrattade då de kom tillbaka till oss.
”Okej, Ni ställer er vid respektive spets.” Så det gjorde alla. Jag backade lite ifrån dem och blundade. Varje kabel spände fast sig mellan pelarna skapade ännu en bur. Laddningen pulserade runt omkring oss. Nu var det en sista sak jag behövde göra. Få en del av laddningen till mig. Jag spände nävarna, blundade hårt och andades krävande. Började sakta att skaka och svettas av ansträngning, försökte med viljan att få demonen att sammarbeta. Plötsligt började det surra och ännu en gång lyftes Zarias halsband en aning. Hon tittade stort på mig. Jag drog ut händerna, kände magnetismen. Jag drog den runt mig, arbetade med den.
”Clayton?” frågade jag och öppnade ögonen. Han nickade och väntade. Jag sänkte ena handen, svepte med andra i en halvcirkel mot Clayton, precis som om jag sköt mot honom. Som jag mer eller mindre gjorde. Det var som om han fångade den, satte ner handen mot sin spets och tittade upp. Likt en spegel skickade han den vidare mot tredje. Tredje mot femte, femte mot andra, andra mot fjärde och tillbaka till Clayton. Hela pentagrammet lös och en ljusblå stråle sköts upp mot himlen. En pelare men energi. Mycket energi. Magnetismen som tidigare var min bur blev slapp och kablarna hamnade på marken, kraftlösa och stendöda som de borde ha varit. En kupol reste sig runt oss och en massa tecken, symboler, siffror och text bildades runt omkring oss. Jag började tänka på skattkammarplaneten. Alla vände sig utåt från pentagrammet och till kupolen.

~Demoner är en energi källa som några enstaka föds med, det kan bli en fördel och kan lika väl bli en nackdel. Sammarbetet mellan den demon och människan som demonen inträder är unik och krävande. Den måste infinnas under människans levnadsår för att demonen ska leva vidare, för att demonen ska kunna bli ett med en människa. Om nu länken mellan demonen och människan inte infinns så kommer demonen att fara vidare tills länken blir återställd.~

Vi alla stirrade på historian som spelades upp för oss.

~Demoner finns i olika nivåer och klasser som finns på deras pentagram. Ett pentagram kräver så mycket att utan en väktare kan den inte förbli hel och demonerna kan inte finna ro. Länken blir skör och problem uppstår. En demon är ämnad för detta energikrävande jobbet. Sjätte. Den som inte finns på ett pentagram, från början. Det första pentagrammet bestod av en ensam stjärna. Skör och tunn. Men för att hålla länken stabil skickade dem en sjätte demon. En Pure Blood. En som är släkt med en demon, en som inte finns bland människorna. En som har rent blod, enkelt översatt.~

Alla vände sig mot mig, men jag var redan flera meningar i förväg så jag bara skakade på huvudet och pekade mot kupolen.

~De Rena blev skottvästen. Men även den som höll stjärnan hel. Cirkeln som binder samman stjärnan är den sjätte klassen. Den klass som inte finns på kartan, enkelt sagt. Existera inte för människan, tills stjärnan blev hotad. Sjätte är sällan den demon som inträder en människas själ, förens nu. De rena vill inte lämna en skugga i människosjälen. En skugga som aldrig försvinner. Förmågor som aldrig försvinner. Då man har klara utvecklingen håller sig demonen kvar tills den inte längre behövs. Den lämnar aldrig själen ensam med sin skugga, demonen kommer alltid att finnas nära. Och när länken är stabil så kommer länken bli nycklen.~

Raija blinkade till.
”Så vad menas med, länken blir nyckeln?” Jag log.
”Nyckeln till förmågorna. Ett sätt att ”prata” med demonerna när de inte är i vår själ. När vi behöver förmågorna. Förstår du?” Hon nickade lite tveksamt.
”Jag tror det.” Clayton ställde sig bredvid sin syster.
”Det som allt tyder på är att demonerna är en ensam själ som vi. Att demonen är någon och inte något.” Jag pekade på honom.
”Antagligen så ja. Att allt ät större än vi trodde. Men fortfarande vad ville psyket?” Alla ryckte på axlarna.
”Om inte …” började Tapio och anslöt till oss. ”Om inte det är just det de vill. Ta reda på hur man sära på länken, hur man tar bort länken. Alltså ”befria” oss från demonen. Ni vet själva hur jobbigt det var i början?” Vi nickade.
”Men varför då experimenten, om de nu endast vill få bort länken?” frågade Zaria
”Länken mellan vad? Demonen och människan eller demonerna och Världen?” svarade Karim.
”Du har en poäng där, mellan människan och demonen endast eller vill de få bort demonernas kontakt med Världen helt?” började jag fundera.
”Vilken kontakt med Världen? Varför är demonerna inom oss?” frågade Zaria. Jag skakade förvirrat på huvudet.
”Ja det är bra frågor … och jag är rädd att behöva säg det hela. Men …” Jag svalde och tittade på pentagrammet. ” … som det ser ut nu måste vi till den plats alla frågor började.” Tapio slog ut med händerna.
”Och vart var det?” Jag suckade men Clayton svarade.
”Psyket.”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Rica-san - 15 aug 12 - 01:18- Betyg:
Jättebra! Vill inte att den ska ta slut .. Mejla på!
FejkatLeende - 13 aug 12 - 01:51
Asbra! Verkligen grymt bra!
Du vet vad du ska göra :)

Skriven av
MyBlackBird
12 aug 12 - 22:44
(Har blivit läst 97 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord