Lagret - Del III - Han som vandrar utan ben |
Lagret
Bikt I
Del III
”De? Vad ville De mig?” Tänkte jag förskräckt. Tanken på att behöva samtala med dem gjorde mig skräckslagen, även Kött såg rädd ut när De nämndes i ett samtal. Alla på S.E.O.C. visste vilka De var. Vi hade inget namn på Dem, vi kallar dem bara för De. Det som jag vet om dem är att de är de som styr hela S.E.O.C. verksamheten. Det var De som grundade S.E.O.C. för över 1500 år sedan, ingen vet vilka det är eller vad de kommer ifrån. Men alla vet att de är farliga, mycket farliga.
De alstrar en slags aura av rädsla runt sig som alla kan känna, även Hans har vid ett tillfälle erkänt att han också känner sig olustig i deras närhet. Om SS generalen Adolf Himmler känner sig obekväm med Dem så är det någonting som inte stod rätt till. Och det var jag som strax skulle stå inför deras granskande blickar.
-”Nu, som i nu?” Frågade jag han som hade kommit med nyheten dumt. Han nickade och det vred sig i magen på mig.
-”Det är väl bara att lyda när De kallar på mig” Sade jag och satte mig upp i sängen, då lade jag märke till den sprängande huvudvärken som torterade min skalle. Mitt bakhuvud sprängde och bultade där jag hade fått slaget.”Var det verkligen nödvändigt att slå mig medvetslös?”
-”Ja det var det” Svarade Hans med ett sadistiskt leende.”Iväg med dig nu Herric! Låt inte De komma på dig med att komma försent!”
Jag ställde mig upp och hela världen snurrade till men jag orienterade mig snabbt. Jag började gå mot utgången. Kött tog tag i mig när jag gick förbi honom.
-”Ta det lugnt, du har inte gjort någonting fel” Sade han lugnande. ”Du är om någon den som gjorde rätt, du var den som försökte rädda Billy” Detta gjorde mig inte speciellt mycket lugnande. Ångesten härjade än i mitt bröst och jag hade svårt att få rösten att låta naturlig.
-”När De kallar mig så vet man att ens liv snart kommer att få en drastisk ändring” Sade jag olycksbådande.”Och det är sällan till det bättre”
När jag och vakten stod i hissen som ledde oss upp igenom den byråkratiska delen av S.E.O.C. byggnad D så trodde jag att jag skulle svimma. Huvudet värkte, jag var yr och hade ångest. Det var ingen nådig kombination. Jag lutade mig emot väggen just när hissen bestämde sig för att stanna på det översta planet. Jag tittade på vakten.
-”Det är bara att gå rätt in, rakt fram,inte vika av åt något håll så väntar De på dig där inne”Sade vakten. Jag tackade och steg in.
Det första som jag mötte var en lång korridor. Väggarna var vitmålade och det hände en massa tavlor på dem. Här och där så fanns det stora järndörrar på varje sida. Golvet och taket var gjorda av en väldigt glansig och ljus metall. Jag kunde se min egen spegelbild i golvet, så blankt var det. Jag dröjde inte länge där utan började genast gå framåt. Jag kunde se att i slutet av korridoren så grenade ett stort rum ut sig. Jag kunde se konturerna av människor där inne.
Tavlorna på väggarna var aningen besynnerliga, de hade mycket groteska motiv. En hade motivet av en stad, men det var ingen vanlig stad. Den var kaotisk, den var i ruiner, husen brann och på de krossade gatorna så sprang det runt människor med blödande och lemlästade kroppar. De yrade runt och skrek ut sin smärta. Det var också andra människor som jagade dem, de var också blodiga men tycktes inte fara illa av det alls. De såg ut som att de gick runt i sömnen. Men sedan så insåg jag att de var döda, efter det så insåg jag vad de var för några.
Levande döda, Zombier var vad de var. Jag blev väldigt fascinerad av tavlan men den fyllde mig också med obehag. Jag såg ner på vad namnet på den var och hajade till.
”Jorden 2278” hette den. Titeln skrämde mig men jag tänkte att det bara var en tavla, den hade ingenting med hur jorden skulle se ut 2278. Det fanns andra liknande tavlor, det fanns också tavlor på människor målade i Picasso stil. Det var bl.a Stephen King, H.P Lovecraft och Marquis De Sade.
När jag hade kommit ut ur korridoren så grenade den mycket riktigt ut sig i ett enormt rum. Det hade samma färger som korridoren, det första som jag såg var en soffsamling i mitten av rummet. Det var 4 stycken 3 manna soffor som stod runt om ett bord som var säkert 3x5 meter i diameter. De var alla riktade emot mig, det fanns en ensam fåtölj som var tillägnad gester. Den var tom, resten av sofforna var fyllda av män i svarta kostymer. De hade alla solglasögon och var nästan identiska. Förutom längd och brädd, annars var de likadana.
-”Välkommen Greggory Herric” Sade en av dem, han hade en mörk röst. jag kände att någonting var fel, jag märkte inte vad som var fel först, på grund av att jag stod för långt bort.
-”Vi hälsar dig välkommen till vårt möte, vi är väldigt tacksamma för att du kunde infinna dig här på så kort varsel” Sade en annan av dem. Jag kunde fortfarande inte sätta fingret på vad som var fel, jag bara kände mig olustig precis som Hans sade.
-”Det var ingenting sir” Sade jag. ”Varför kallade ni på mig?”
-”Som du vet så har Billy Walter nyligen avlidit” Sade han med den oerhört mörka rösten. Jag nickade.
-”Ursäkta, hur länge var jag borta?” Frågade jag försiktigt, jag förstod att dessa inte är några du avbryter ohyfsat ostraffat.
-”Bara ett par timmar” Svarade en som satt i den vänstra soffan. Jag nickade och tackade för upplysningen.
Mannen med den mörka rösten fortsatte att tala.
-”Vi kallade dig för att informera dig om att du har blivit befordrad” Sade han.
-”Befordrad?” Sade jag förvånat.”Jag?”
-”Ja, just du och i fortsättningen förväntar jag mig att du inte avbryter mig med så korkade frågor” Sade han barskt, jag stod tyst och nickade.”Du ska med omedelbar verkan ta Walters plats som säkerhetsansvarig på avdelning 7-D, du ska inskolas de 4 resterande dagarna av denna veckan och sedan på måndag så ska du börja. Har du några frågor än så länge?”
-”Varför just jag?” Frågade jag snabbt.
-”För att under dessa år du har jobbat här så har vi observerat alla här på S.E.O.C. och vi finner dig lämpligast för jobbet. Du är den som håller hårdast på säkerheten och som har gjort minst misstag av alla nuvarande anställda” Svarade han. Jag förstod ingenting, jag kunde redan 10 sekunder efter frågan ställts se 10 stycken som skulle vara bättre lämpade för jobbet än jag.
-”Vi förstår om du inte var beredd på detta beskedet, men vi är säkra på att du klarar det utmärkt” fortsatte han lugnande, men jag kände mig inte speciellt lugn.”Vi vill att du ska infinna dig här imorgon klockan 10.00 för mer information om dina nya tider, privilegier, lön och mera. Är detta förstått Herric?” Jag nickade.
-”Dåså, välkommen till den högre uppsatta delen av S.E.O.C.”Sade han och skakade min hand.”Vi hoppas att du kommer att trivas och önskar dug lycka till. Du kan gå”
Jag tackade och gick. Det var en kuslig känsla som gick längst ryggraden när jag vände ryggen åt dem, men jag ignorerade den. Jag var fortfarande i chock över att jag hade blivit befordrad till säkerhetsansvarig på avdelning 7-D i S.E.O.C. byggnad D. Det är den farligaste platsen på denna jord.
Jag avslutar min första bekännelse här. Tiden har gått snabbare än jag trodde och jag ser att klockan är långt efter midnatt. Jag kommer att skriva snart igen så fort jag har tid och ork till det. Lågan har blivit svagare för varje timmer som gått och lever inte länge till. Jag hoppas innerligt att någon ser detta meddelandet. För någon måste få reda på sanningen, den sanningen som jag har önskat att berätta i flera decennier.
Vila i frid Billy Walter 1878-2004
07-08-2012 03:47
Greggory Herric
|
| Kommentarer | | Micheliin - 13 aug 12 - 10:49 | | woah längtar till nästa del!! :D messa! |
|
|
|
