What makes you different - prolog |
- Hallå där, nu är jag back on track again - tror jag, i alla fall. Har hållit på och klurat på den här storyn i nästan ett år nu men skrivlusten har kommit och gått så bestämde mig för att inte publicera något förrän jag var helt säker på att jag kommer avsluta den men de senaste dagarna har jag varit inne i världens skrivflow så skulle tippa på att den snart är färdig!
Prologen säger kanske inte så mycket om själva lovestoryn som kommer sen, det är mer en presentation av en av huvudpersonerna typ... Men ja... Det här känns så weird haha, var ändå trots allt nästan två år sedan jag publicerade något här senast, vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag hoppas att jag inte har tappat allför många läsare och att ni gillar den här storyn! :)
PROLOG
Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just do not belong,
And no one understands you
Jag sparkade hårt till stenen som låg framför mig, riktade sedan blicken uppåt.
Vi hade egentligen börjat för tio minuter sen, men jag skyndade mig inte mer för det. Min närvaro var ändå redan sämst, jag skulle skriva ett prov under omprovstiden idag som jag inte ens hade tränat på och läraren skulle vara allt annat än glad över det men orkade jag bry mig? Nej.
Do you ever wanna run away?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears your screaming
Den enda som väntade på mig utanför skolan var Oliver, såklart. Han var den enda riktiga vän jag hade, alla andra var bara vad jag kallade för ytliga bekanta som jag hängde med för ryktets skull. Ingen var lika intressant eller rolig som Oliver.
I vissa lägen skulle det väl inte sitta helt fel med lite fler (riktiga) kompisar, men samtidigt var det skönt att bara ha en person som man behövde anförtro sig åt – jag hade ingen större lust att sitta och dra upp hela min livshistoria inför vem som helst, liksom.
No, you do not know what it is like
When nothing feels alright
You do not know what it is like to be like me
Egentligen borde jag väl inte klaga alltför mycket då det fanns de som hade det värre – jag menar, en alkoholiserad morsa och en farsa som brukade ta ut sin ilska på mig genom slag och nedtryckande kommentarer innan han stack från stan var väl inte så farligt? Farsan hade ju som sagt dragit så honom slapp jag, och jag hade ju i alla fall mat på bordet (så länge jag gick och köpte den) och en lägenhet att vara i. Frihet till att göra vad jag ville hade jag också, så varför klaga egentligen?
Welcome to my life
När Oliver fick syn på mig rätade han på sig, mötte mig med en dunk i ryggen.
”Omprov idag?” frågade han. Jag nickade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | dendualdrigblir - 10 aug 12 - 22:37- Betyg:  | | verkar jättebra ! | | Tinaah - 9 aug 12 - 23:31- Betyg: | | awesome! | | Notchii - 9 aug 12 - 18:18- Betyg: | | Den här verkar sjukt bra :D Så mejla nästa del gärna :P | | Fribergska - 9 aug 12 - 13:28- Betyg: | | Välkommen tillbaka. Ska bli kul att se vad det här landar, det brukar ju bli bra! | | Bluesky94 - 9 aug 12 - 01:25 | | Åh minns dina gamla noveller som var så grymt bra. Kan inte göra annat än att längta efter fortsättningen på denna! Mejlar du när den kommer? :) |
|
|
|
