Lagret del II |
Lagret fortsättning på bikt I
-”R’lyeh? Vad är det för något?” Frågade jag. Kött såg på mig som om att min fråga var den mest korkade som gick att ställa.
-” R’lyeh, den sjunkna staden som står omnämnd i Necronomicon!” Sade han, jag såg lika oförstående på honom som innan.” Där den stora och mäktiga Chuthulu ligger död men drömmandes” Jag fortsatte att se ut som ett vandrande frågetecken.
-”Herregud Gregg!” Utropade han.”Du jobbar inom S.E.O.C. lite påläst måste du vara, kom ihåg att alltid vara...”
-”Påläst om de varelser eller föremål som du handskas med, då vetskapen kan öka chansen att ingenting går fel. Ja, jag vet. Du har sagt det minst 200 gånger” Avslutade jag hans mening.
-”Precis!” Sade han triumferande och petade mig med schemat i magen. Han öppnade munnen för att fortsätta men blev avbruten av en man i vit rock som stod i mitten av rummet. Själv rummet var runt och hade två plan, det vi stod på var det första sen hade
det ett andra som löpte på ”balkonger” som satt på väggarna runt hela salen ca 5 meter upp. Det 20-tal personer som vistades på det nedre planet vände alla på huvudet och lyssnade på honom.
-”Lystring män och kvinnor!” Utropade han. Hans namn var Billy Walter” Idag så ska vi göra standard prover på varelse nummer... A 000345. Jag vill att det ska gå snabbt, enkelt och med så lite olyckor som möjligt. Om alla gör de uppgifter som de är tilldelade så ska det gå utan problem, men kom ihåg! Säkerheten går alltid först!”
Jag och Kött såg ner på våra scheman för att se vad vi skulle göra. Jag skulle hjälpa till med proverna, det var ett ganska intressant men farligt jobb då risken att varelsen skulle rymma fanns. Då var det de som tog proverna som råkade illa ut först.
Jag såg på Kött och såg att han såg mycket besviken ut. Jag frågade vad som var fel.
-”Jag måste stå bredvid Walter och föra anteckningar, vad fick du?” Sade han och jag visade honom mitt schema.”Vilken tur somliga har idag då!”
Han hade inte tid att sura över sin uppgift för Billy kallade på honom och han gick iväg.
Just när han hade gått så fick jag en knackning på axeln. Bakom mig så stod Hans.
-”Då så Herric, det är jag som är den överbefälhavare nu” Sade han barskt, han pratade alltid sådär. Använde mycket ord och fraser som förekom inom armén.
-”Jag antar det” Svarade jag. Han blängde på mig.
-”Jag vill inte se något slarv idag Herric” Sade han om mer barskare.”Men jag har bara sett dig göra bra ifrån dig, vill bara påminna dig att inte bli högmodig bara för att det har gått bra hittills! Någon dag så går det snett på S.E.O.C. och då kan det vara ditt huvud som rullar!”
-”Säkerheten först som alltid sir” Sade jag och han nickade gillande.
Medan vi hade pratat så hade Billy beordrat att varelse A 000345 skulle föras in i salen och att säkerhets föreskrift H.O5 skulle förberedas. 12 stycken beväpnade vakter kom in i salen och spred ut sig. De hade full skyddsdräkt på sig och var beväpnade med S.E.O.C. egna special utvecklade vapen som rådde på varelser som hade vilken fysisk form eller ickefysisk form som helst. Varningslampan som betydde att en bur höll på att föras in, samtidigt så öppnades en dörr i botre delen av rummet och alla andra ingångar förseglades.
In genom öppningen åkte en metallbox in hängandes i 4 st vajrar. Den var uppskattningsvis 4 meter i bred och 2 meter hög. Den hade en mörk metallsik färg med inslag av silver. Jag hade förväntat mig en betydligt större box eftersom det Kött beskrivit verkade vara ett vidunder av något slag. Tydligen var det mindre än han uppskattat. Varningslampan fortsatte att blinka och spänningen i rummet blev betydligt intensivare, personalen visste att det var några meter från en väldigt farlig varelse.
Metallboxen kom in i rummet och sattes ner på golvet. Den sista dörren förseglades.
-”Vakter! När varelsen kommer ut så skjuter ni den med bedövningsmedel 7. Varelsen kommer då att somna in inom 10 sekunder. Resten sköter personalen” Sade Billy. Han gick fram och ställde sig framför boxen, han var nu den som stod närmast den. Han beordrade att den skulle öppnas. 2 ur personalen gick fram till den, de tryckte in varsin knapp på varsin sida och långsamt öppnades en lucka på framsidan.
Jag hade perfekt syn på boxen då jag stod 5-6 meter direkt framför den. När boxen var öppen så hände först inte så mycket. Det var väldigt mörkt inne i boxen, mörkret låg kompakt som en hinna där inne. Alla i salen höll andan och väntade.
-”Vänta!” Beordrade Billy han höll upp armen för att visa att han tog ner den när de skulle skjuta. Ut ur boxen kom inte ett vidunder, ut ur boxen kom en man. Det var en kort herre mellan 60-65 år, han hade en grå kavaj med matchande byxor och på huvudet hade han en rundat hatt.
När jag såg honom så insåg jag inte först att någonting var fel för han såg så ofarlig ut, ack om jag visste då hur fel jag hade. Han såg inte ut som en vanlig människa, hans skepnad flimrade som om han vore ett hologram och han när han rörde sig kunde man halvt se igenom honom. Han tog några steg framåt, det var Billy som insåg det först. Men han han inte reagera. Varelsen flög på honom på en sekund, ena sekunden var han 4 meter bort. I andra så var han 5 cm framför Billy.
Det första han gjorde var att dra upp en lång nål ur ena fickan och sticka Billy i halsen. Först när Billys skrik ekade genom rummet så insåg vakterna att något var fel. De började skjuta på honom med bedövningpilar. Det tog tyvärr ca 10 sekunder och 10-15 skott för vakterna att inse att skotten bara gick igenom mannen. Då insåg jag att varelsen inte var fysisk, han var en vålnad. Han fortsatte att sticka stackars Billy med sin nål. Billys skrik var fyllda av smärta och ren ångest.
Vaktchefen Mikael skrek att de skulle byta till chockpistolerna, vakterna kastade undan sina vapen och tog upp små pistoler ur fickan. De avfyrade flera skott mot mannen och denna gången bet de på honom. De första träffade honom i axeln, han skrek till och stirrade på vakterna. Ett till skott träffade honom på axeln och han slungade bakåt ner på marken men var snabbt uppe igen. Han hade tappat Billy som låg skrikandes på marken.
-”Tillbaka in i boxen!” Vrålade vaktchefen. Mannen skrek ursinnigt och började går baklänges tillbaka in i boxen. Han tog tag i Billy och började släpa honom med sig.
När han nästan var inne i metallboxen så slängde han in Billy. Efter det så stirrade han ut över rummet, han granskade det och alla oss i det. Hans blick stannade på mig, han såg rakt in i mina ögon och det jag såg i hans var fruktansvärt. Det var ren och skär sadism och ondska jag såg. Han log emot mig medan dörrarna stängdes mellan oss. Det gick några tysta sekunder medan chocken smällde oss i ansiktet som ett basebollträ. Sedan så hörde man Billys skrik där inifrån. Det var oerhört smärtsamt att höra Billy skrika ut sin smärta sådär, det lät som att han fick erfara den värsta smärtan som kunde tillfogas en människa.
-”Men gör någonting då!” Skrek jag.”Stå inte bara där! Rädda honom! ” Jag började springa mot boxen, men Hans kom och tvingade bort mig.
-”Herric, vi kan inte hjälpa honom utan att riskera att ännu mer skadas!” Skrek han i mitt öra, men jag vägrade höra på. Det var bara jag som försökte rädda honom, jag stretade emot allt vad jag förmådde.
-”Lugnar ni inte ner er Sir så måste jag tyvärr göra det själv” Sade en bestämd röst bakom mig. Jag lyssnade inte på denna heller, jag var fast besluten att rädda Billy. Men 3-4 sekunder efter det så kände jag hur jag fick ett hårt slag av någonting hårt i mitt bakhuvud och jag sjönk in i ett totalt mörker.
Det nästa jag minns är att jag vaknar upp i en sjukhus säng. Jag förstår först inte var jag är eller vad som hänt. Det första jag ser är Kött som står ovanför mig med ett leende på läpparna och Hans som står lite bakom honom. Jag inser snabbt att jag ligger på S.E.O.C. sjukhus avdelning. Då slår det mig och jag minns alltihop.
-”Var är Billy!?” Skrek jag. ”Räddade ni honom!” Kött och Hans såg på varandra. Hans rörde inte en min men Kött såg mycket sorgsen ut.
-”Gregg, de lyckades inte rädda honom” Sade han med sorg i rösten. Jag skakade på huvudet.
-”Nej, nej det kan du inte mena!” Sade jag och såg bestört på honom. Jag såg sedan på Hans och tillbaka på Kött men ingen av dem visade några tecken på att detta var ett skämt.
-”Jo, Gregg det gör jag” Sade han lika sorgset. ”Varelsen tog lång tid på sig men han dödade till sist stackars Billy” Jag var i chock, jag kände hur all färg försvann från mitt ansikte, det var det obehagligaste jag har varit med om i hela mitt liv.
-”Vad var det som hände?” Frågade jag matt efter en liten stund av tystnad.
-”Billy hade tagit fel varelse” Sade Hans.”Han hade tagit en varelse av typ Delta inte av typ Gamma” (Delta betyder en varelse av icke fysisk uppbyggnad och Alfa av fysisk uppbyggnad)
-”En vålnad alltså?” Frågade jag. Hans nickade.
-”Vad exakt för varelse var det som dödade honom?” Frågade jag och såg på Kött. Jag var övertygad om att han visste.
Han tvekade lite innan han svarade och bet sig i läppen.
-”Det var vålnaden av seriemördaren Albert Fish” Sade han allvarligt. ” På något sätt så lyckades det bli ett fel i numren och Albert kom in. Vakterna var inte förberedda alls, det var tur att en dog och inte fler” Vid hans sista ord så blev jag ursinnig.
-”Tur?! Det var inte tur! Han dog ju!” Skrek jag i ansiktet på Kött.
-”Herric, lugna ner er!” Röt Hans. Jag slutade skrika men ilskan kokade i mig fortfarande.
Jag var ursinnig för att ingen ingrep och försökte rädda honom. Jag blängde på dem båda med mord i blicken.
-”Det fanns inget de kunde göra” Sade Kött igen. Men jag var ändå arg, jag hade tyckt bra om Billy, han var vänlig och förtjänade inte att dö som han gjort.
-”Hur dog han?” Frågade jag kallt.
-”Albert hade en tendens att tortera sina offer långsamt, såg du nålen han hade?” Sade kött och jag nickade till svar. ”Övervakningskameran visade att det var endas den han han
vände, det tog 3 timmar och 56 minuter innan Billy miste livet” Jag suckade sorgset och frågade när begravningen skulle gå av stapeln.
-”Det blir ingen, Albert åt upp varenda centimeter av Billy” Sade han.”Till och med benen, det finns inget kvar av den stackarn”
Denna information gjorde mig illamående. Innan Kött hann fortsätta så hördes det steg utanför och en uniformsklädd man kom in i rummet.
-”Greggory Herric?” Sade han, jag svarade att det var jag. ” De har kallat dig, de vill att du pratar med dem omedelbart” Denna information gjorde mig ännu mer illamående.
|
| Kommentarer | | Micheliin - 8 aug 12 - 14:04 | wah nee :O
spännande!! |
|
|
|
