Lagret Del I |
Lagret Bikt I
06-08-2012 22:40
Jag fruktar icke längre helvetet ty jag har sett det som finns inuti S.E.O.C. lagret. Det som driver mig är skriva detta är hoppet om att genom att bekännelse ska giva tillbaka en gnutta av mitt förstånd. Ty det jag har sett, hört och varit med om har drivit mig till vansinnets kant.
Jag sitter här och skriver mina mörka memoarer i ljuset till ett stearinljus som håller på att ta slut. Jag sitter i mörkret i min kalla stuga, jag hittade den mest avlägsna plats jag kunde hitta så att De inte hittar mig. Om De hittar mig så kommer jag drabbas av ett öde värre än döden så jag tänker inte förtälja mitt äkta namn. Av säkerhetssjäl så kommer jag inte att förtälja de äkta namnen på de jag skriver om. Inte de som är mina vänner och närmaste åtminstone.
Mitt namn är Greggory Herric och jag jobbar som säkerhets ansvarig på avdelning D-7 i S.E.O.C. byggnaden D. S.E.O.C. Står för Storage of Extraordinary Objects and Creatures. Detta är en topphemlig organisation som i över 1500 år har beslagtagit alla varelser och objekt som anses utgöra en fara för allmänheten. Det är så det kallas med ett fint språk, men det handlar egentligen om någonting större än detta. Någonting betydligt större.
Det finns sju stycken lager som S.E.O.C. har i sin ägo, de är utspridda på olika platser i världen. Samtliga är placerade i:
1. H.A - Kina H.A = Harmless
2. S - Frankrike S = Safe
3. W - Australien W = Worrying
4. T - England = Terible
5. H.O - Peru = Horrible
6. A - Spanien = Atrocious
7. D - USA = Dangerous
Jag jobbar som sagt i D byggnaden som är den som innehåller de mest farliga objekten. Där är säkerheten det viktigaste som existerar och det innebär betydligt mycket mer än sparken om man skulle ertappas med att slarva med den. Varenda varelse där inne är kapabla att döda dig och många av dem gör det gladeligen om de får chansen. Så om du överlever närkontakt med dem (vilket är mycket osannolikt) så lär du bli eliminerad av säkerhetssjäl.
Det är allmänt känt på insidan att de som har högre rang ofta har gjort av sig med arbetare av olika anledningar. Det är ingenting som vi pratar om högt där inne, inte heller gör vi det hemma vid köksbordet. Men trots detta så vet alla om det. Vi står och viskar om det i små klungor på rasterna, men tyst så att våra ord inte når fel öron. Det gäller att hitta rätt personer att lita på inne på S.E.O.C. för här inne vet du inte vem som kommer att vara den som sticker kniven i ryggen på dig. När man väl har kommit in i organisationen så är man fast på livstid, om inte längre än det.
Här inne är du aldrig trygg, det finns alltid människor som är ute efter din position i organisationen. Alla önskar att stiga högre upp i rang, för här inne har man bara två val: att gå högre i position eller möta undergång. Du är inte trygg hemma häller, De övervakar dig ständigt och ett litet steg åt fel sida så existerar du inte längre. De har makten att få en människa att fullständigt försvinna från jorden utan spår. Desto närmre man är dem desto större är ens chans att överleva och leva lyckligt. Är man ovän med Dem så är man illa ute, men är man vän så är du den mest lyckligt lottade personen som lever.
Jag tänker börja denna berättelsen den förfärliga dagen då jag blev befordrad. Det var en helt vanlig dag i Maj, året var 2002, våren stod i full blom och jag hade redan börjat gå till jobbet i bara en t-shirt. Det var min favorit del på året och jag gick med glada steg till jobbet. Det var en ovanligt varm dag och jag svettades där jag gick. Jag hade inte gått lika snabbt och glatt om jag visste vad som skulle ske denna dagen.
När jag väl var inne så gick jag till incheckningsdisken för att få dagens schema. Det är en sak som jag verkligen uppskattade med det jobbet, jag uppskattar det fortfarande och det är att detta är ett jobb som är allt annat än enformigt. En dag är aldrig den andra lik, alltid olika uppgifter, alltid annat att göra, jag älskar det! Det hade redan bildats en lite kö, till min förtjusning så stod min närmaste arbetskamrat och närmaste vän Eric Harrison längs bak.
Han kallades ”Kött” och hade jobbat här 5 år innan jag kom hit. Det var Kött som hade lärt mig allting om S.E.O.C. och som hade hjälpt mig att överleva de första månaderna. Det är vanligt att nyanställda bryter ihop för det som de som de får se här inne. Många har inte det psyket så de klarar av det, men det har Kött. Han är nog den personen som har det starkaste psyket jag vet, jag har alltid avundats honom för det. Han såg på världen med en bitter hat-kärlek. Han är den bästa vännen jag haft i mitt liv och jag kunde inte hittat en bättre lärare än honom.
Vi hälsade glatt på varandra och jag ställde mig i kön. Det tog inte lång tid innan vi fick våra scheman och började gå emot den salen som vi blev anvisade. Det var Delta 6, Kött suckade och stönade.
-”Grattis kompis, idag ska vi jobba med SS generalen Adolf Himmler” Sade han med plågad röst. Med detta så menade han att vi skulle få jobba med Hans Funch, ett massivt muskelknippe från Tyskland som styrde sin avdelning med järnhand.
-”Det löser sig, vi har klarat av Adolf innan och kan göra det igen” Sade jag lugnande, men Kött skakade på huvudet.
Det är på grund av hans tyska brytning och hans sätt att styra som gav honom namnet SS generalen. Adolf Himmler var bara ett påhitt från Kötts sida. När vi kom in i den stora forskningsalen som de skulle spendera dagen i så stod Hans där där med sin lilla keps på huvudet, sina militärbyxor uppdragna nästan till naveln och sina stållhättsprydda kängor på. Han hade en mörkgrön skjorta på sig och byxorna hölls upp av ett par röda hängslen.
Hans såg på oss, granskade oss uppifrån och ner som om vi vore boskap.
-”Dåså flickor, ni är satta under mitt befäl idag!” Sade han högt och vi nickade. ”Då vet ni vad som gäller, inget slappande men inget slarv! Detta är ingen organisation sär vi slarvar! Kom ihåg att det är farliga saker vi handskas med här, inte ofarliga leksaker!” Vi nickade och ställde oss med lite rakare rygg.
-”Det är bra flickor! Utgå! ” Sade han och vi gav oss iväg snabbt.
-”Det skulle inte förvåna mig om han var en upptinad SS soldat” Viskade Kött i mitt öra när Hans var utom hörhåll.
-”Det skulle inte förvåna mig” Mumlade jag tillbaka i mungipan.
Dagens första uppgift var att hjälpa till med en rad experiment på varelse nummer A 000345. A betecknade hur farlig den var och numret i vilken ordning den hittats. S.E.O.C. byggnad D har just nu 304543 st objekt och varelser i förvar. Som ni förstår så rörde detta sig om en väldigt gammal varelse. De som hade nummer 001000 och nedåt betraktades som legendariska, de äldsta var flera tusen år gamla. De var också några av de farligaste S.E.O.C. hade i förvar, tanken på detta gjorde mig orolig och exalterad på samma gång.
Ingen av oss visste vilka experiment som skulle utföras eller vad som senare skulle hända. Kött såg ner på papperet och storknade när han fick syn på vilket nummer varelsen hade.
Han petade ivrigt på mig.
-”Gregg, Gregg! Ser du numret!” Sade han ivrigt och jag nickade. ”Det är monstret från den sjunka staden!” Detta reagerade jag på.
-”Va?” Sade jag skeptiskt.” Inte Atlantis väl?” Kött skrattade.
-”Nej, min opåläste vän” Sade han.”Inte Atlantis, denna varelsen är från R’lyeh!”
Detta är början på en idé som jag länge tänkt förverkliga, hoppas ni finner den intressant och bra. Kommer skriva vidare om intresse visas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Micheliin - 7 aug 12 - 14:44 | agony: det är du som ska ha tack!!
Jobbar på ett rätt segt ställe så kan vara skönt att ha ngt spännande att läsa!
du kan väl messa om när det kommer :D tack tack!! :D | | Agony - 7 aug 12 - 13:08 | Micheliin:
Tack som attan!
Bara för att du slängde denna kommentaren så kommer jag fortsätta skriva och lägga upp!
Kommer en del till idag på dagen eller inatt! | Micheliin - 7 aug 12 - 11:16- Betyg:  | asbra! Om detta var en roman skulle jag köpa den!
mera, mera!! |
|
|
|
