Att bli förälskad i fel person del 31 ~Plan B~ |
Ej rättad del. Ursäkta tiden men här är iaf nästa del
--
Dörren slog upp och ett antal beväpnade män strömmade in. Zaria skrek till och jag flyttade mig framåt mot henne. Folk kom i vägen. Skrek och lös på mig med lampor. Snabbt så fylldes köket med folk. De knuffades och riktade vapnen mot oss. Sköldar och hjälmar stod dem i köket runt oss, bland oss. Aimo gick fram lite.
”Vilka är ni och varför är ni här?” En av de hjälmklädda männen kom närmare honom.
”Namn?!”
”Aimo.”
”Vi vill inte skada er”, sade han och backade några steg.
”Vilka är ni?”
”Tystnad!” ropade en annan. ”Följ med ut. Nu. Nu!” Vi alla blev ut knuffade genom dörren, snubblandes hamnade vi i en klunga. Men en återhämtning fick vi aldrig, utan blev knuffade mot bilar. Intryckta satt vi där bland de beväpnade männen.
Bilresan var varm, krokig och skumpade något fruktansvärt. Deras förbannade ficklampor lös oss i ögonen. Då jag trodde att mitt inre hade byt plats så tvärnitade dem och vi alla åkte kraftigt framåt. Utryckta och fram dragna fick vi hämta andan i två sekunder innan vi blev iväg knuffade igen. Midnatt med halvmåne som lyste upp stenbumlingarna vi var på väg mot. Jag visste direkt vart vi var någonstans innan byggnaden syntes bättre. Byggnaden utan tak, med pentagram bordet. Pelare dekorerade med kablar och rankor.
Vi kom mellan pelarna och snabbt kom männen efter, sprang in och sökte genom ytan. Vi däremot hamnade vid bordet. En tanke slog mig. Psyket. Jag vet inte varför, men så blev det. Jag granskade varje person hittade en som var den tunnaste. Knöt näven och väntade.
Allt var säkrat och alla kom mot oss igen. Bland alla vapen, hjälmar, ficklampor kom en normalklädd person fram. En man.
”Vilken av er varelser tog min broders liv?” De riktade lamporna mot oss.
”Svara!” Jag gick framåt.
”Det som inte var hans ensak, ska han inte lägga sig i.” De höjde sina nävar för att slå till mig. Just då näven skulle träffat mitt huvud, dukade jag tog tag i handleden och fick hans ben att vika sig. Jag vände mig mot Raija. ”Skriv upp hjärnkontroll.” Jag slog ut hans system och han tuppade av.
”Döda dem inte!” ropade mannen. Men vapnen avfyrades i alla fall. När skotten slutade regna runt om oss, blev alla stumma. Jag höll hårt i mannens axlar, hans ådror stack ut av ansträngning. Hans hudton var en aning grå, hans ögon stora och hans ben började ge vik.
”Jag hatar när folk, inte förstår det jag lär ut. Du förstå, det jag menar är att förstår man inte det uppenbara av ett sammanhang, slå det en dyrt. Fattar ni problemet? Ovetande av ett viktigt vetande. Helt enkelt brilliant, fattar ni?” Tystnade vara länge.
”Hon är galen, detta är vad …” Jag tysta mannen.
”Ajabaja inte prata. Jag följer bara reglerna herrn, men om du tvingar mig att bryta dem. Tror mig, du kommer få ta smällen.” Han svalde. ”Nu om ni ursäkta, skulle ni vara så gulliga och släppa mina vänner. Det skulle underlätta så mycket.” De tvekade. ”Typ nu.” De backade sakta ifrån mitt sällskap. Zaria var helt chockad av det hela. ”Nu mina herrar, ska jag förklara för er vad jag menade. Det ni inte förstår er på ska ni inte experimentera med, det ni har sett ska ni vara försiktiga med. Och det ni vet att vi är kapabla till att göra, ska ni inte framkalla. Så med andra ord, jävlas inte med oss. Vi är människor som sammarbeta med demonerna som lever inom oss blablabla och just nu är både jag och min själsliga vän sjätte klassen riktigt sura, och vår kapacitet tillsammans är inte att leka med. Så jag säger en enda gång, backa!” Otroligt nog så backade dem. Sänkte sina vapen och bildade en cirkel runt oss. ”Ni ser så svårt är det inte. Och nu ska du min vän”, sade jag till mannen jag höll fast. ”Förklara varför ni tog oss hit?” Han blinkade några gånger innan han fann talförmågan. Han nickade mot stenbordet.
”Pentagrammet bär på ett svar, ett svar vi gärna vill ha. Ni är nyckeln till att öppna den.” Jag himlade med ögonen och släppte honom.
”Det menar du inte.”
”Vi hörde er, ni har en lösning.” Jag ställde mig vid mina vänner.
”Visst öppna vi den åt er, men först backa.” De var för ivriga, så de var dumma nog att backa. Zaria ryckte till då alla skrek när kablarna snurrade runt dem, höll fast dem. ”Reta inte upp demonen som kan framkalla magnetism … en stöt och ert hjärta sluta slå”, sade jag och vände mig mot sällskapet. Karim skrattade. Zaida verka en aning imponerad.
”Du är inte så trög du”, sade hon.
”Ha det är f!n krut i dig”, sade Tapio och knuffade till sin bror. Clayton gick fram till mig.
”Jag tror jag talar för oss alla när jag fråga; Vad har du tänkt dig?” Jag log åt dem.
”Vi ska visa dessa personer vilken förmåga demonerna har när de sammarbeta.” Raija dök in lite.
”Vad snackade du om egentligen?”
”Det som gick att förstå, visste jag vad jag snackade om. Men det som var helt vrickat, var bara psyksnack. Ledsen för förvirringen. Men jag menar att de inte ska mixtra med saker de inte känner till. Den som leker med elden bränner sig, helt enkelt.” De skrattade och kollade på personerna runt omkring oss. ”Men Tapio, skulle du kunna vara så snäll att visa dessa män till bilarna?” Han log.
”Gärna, ge mig lite skugga. Zaria vill du hjälpa till?” Hon nickade lite tveksamt. Jag andades in och i min utandning spred sig den tjocka klibbiga dimman, eller som han kallade det för skuggan. Vi hörde när kläderna revs i bitar och det låga mullrandet. Skuggorna avtog lite grann, månen lyste upp de båda varulvarna, skuggorna vandrade runt omkring oss.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | FejkatLeende - 31 jul 12 - 16:57- Betyg:  | Asbra! Som vanligt :)
Maila nästa! | | mizzkitty - 31 jul 12 - 14:30- Betyg: | | Riktigt bra del :), fortsätt så. | | Rica-san - 31 jul 12 - 01:19- Betyg: | | Bra! Mejla nästa (och lite fortare hade ju inte skadat, vill ju så gärna läsa fortsättningen.) | | Eme_96 - 30 jul 12 - 23:43- Betyg: | | Riktigt bra! :) mejla! :D |
|
|
|
