Att bli förälskad i fel person del 29~En Länk~ |
Ledsen för tiden, här kommer ny del ^^
--
Demoner lever inom oss, därför kallar vi det utveckling då de jävlas med oss och testar vår mentala och fysiska kontroll över den förmåga de har givit oss. Vilket kan vara extremt irriterande. Det hade hänt med de flesta av oss. Clayton då den riktas mot mig, min då magnetismen träder fram, Zaria då hennes far vill bryta ner henne. Allt är negativt på ett eller annat sett. Men det som är mest komplicerad är mellan Clayton och första klassens. Första klassens är en sådan demon antingen tar den död på dig, bokstavligt talat eller så överlever du. Han överlevde. Det är något som avgörs då du först känner av demonen, vilket är vid olika åldrar. Men jag kan ju konstantera att han har varit med om en del med demonens verk eftersom jag har varit med i bilden några gånger. Så ja han klarar sig. Vilket är ganska ovanligt som att jag överlever, en Pure Blood. En ras som är så nära demonen som det är möjligt. Antingen hittar någon mig och dödar mig, eller så dödar jag dem först. Men jag dödar endast om jag vet att de tänker döda mig eller min icke syster Zaria. Men jag får inga skuldkänslor vilket kan vara skrämmande. Det tar demonen hand om, samarbetar med mig. Vilket vi försöker få de andra också att göra. Först trodde jag ju att jag inte hade några känslor, inget samvete eller ett hjärta. Men det vet jag att jag har, hjärta alltså. Annars, varför skulle jag dras till Clayton mer än vad hans demon lägger sig i. Men tro mig, demonen hade aldrig behövt påverka det hela. Hans ögon är magneter nog.
Clayton petade till mig och jag kom tillbaka till rummet.
”Du tänker förmycket, det vet du eller hur?” Jag skrattade svagt innan jag log mot honom.
”Jag vet, men ändå … jag förstår inte.” Han skakade på huvudet.
”Ingen förstår.” Jag suckade irriterat.
”Jag behöver semester”, muttrade jag och lade mig ner på sängen. Han lade sig bredvid mig.
”Det behöver vi alla.” Nervositeten började sakta växa och myrorna hade parad över min kropp … jag blundade och försökte kontrollera det. Vilket inte gick så bra. ”Ledsen”, sade han och jag skrattade faktiskt.
”Vi måste lära oss att samarbeta med demonerna, det är ett tillfälle jag vet att jag samarbeta med sjätte klassen. Då jag har blivit tvungen att döda någon.” Han nickade.
”Jo jag skulle uppskatta lite samarbete med första, men det går ändå.”
”De måste ju vilja något då de retas med oss, jag menar de kanske inte retas utan de vill någonting. Jag vet inte …”
”Men varför dra dig till mig för. Hålla samman då eller?” Jag skrattade.
”Eller något.”
”Ja jag vet ju var - något - i den meningen betyder.” Jag rodnade faktiskt. ”Ha du är så gullig.” Han snodde en kyss och skrattade elakt. Jag tittade bara på honom.
”Passa dig! Jag vet inte vad jag kan göra, men någon gång måste vara den första.” Han skakade roat på huvudet.
”Jo och jag vet hur jag får dig på andra tankar, utan att tveka.” Jag log utmanande.
”Men snälla!” Vi vände oss båda mot dörren. Zaida. Okej, en till negativ sak med min demon. Humör. Humöret slog om likt en strömbrytare.
”Okej Sirap du ger mig inget val!” sade jag och reste mig. Clayton försökte hindra mig vilket inte gick så bra. ”Nu ska du berätta en sak för mig.” Jag gick så pass nära att hon backade in i väggen. ”Vad vill du? Varför är du så sur mot mig? Fientlig? Och sedan är du näst intill trevlig?”
”Jag behöver inte …” Hon pep till då jag slog näven i väggen. Hon suckade. ”Först tyckte jag du var bortskämd, en barnunge som kom på ursäkter, som gnällde. Men när jag såg dig då du torterade munken, eller vad du nu gjorde, märkte jag att vartenda ord du sagt har varit sant. Allt du varit med om, smärtsamma slag, ärr som du aldrig kommer glömma. Inte synliga. Men jag ser ärren i din själ, du gömmer dig bakom ett skal. Jag är en andra klassens demon, jag ser din själ kan man säga. Jag kan se ord i olika färger, symboler och en massa svarta revor – ärr. Jag är arg på dig eftersom du låser in dig själv, kväver dig själv. Clay här ger dig - vad ska jag säga så du inte missförstår - ro. Men du stänger dörren! Men då jag trodde att du lät honom hålla dörren öppen, så stängde du den igen. Jag är egentligen inte sur på dig, frustrerad, men inte sur. Demonen gör det bara svårt för mig.” Jag tittade bara chockat på henne, min ilska sjönk likt en sten. Varför inte berätta det från början och slippa … ”Era själar är väldigt lika och när demonerna visar sig smälter de samman, men vad som …”
”Vänta! Stopp! Sade du smälter samman?” avbröt jag henne. Hon nickade och lämnaden väggen. Jag stirrade förvånat i tomma intet. ”Sammanlänkning?” Hon nickade igen. ”Jag har två saker att säga; Ett; Jag vet vad demonerna vill och två. Vi samlar ihop de andra.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 14 jul 12 - 17:37- Betyg:  | Riktigt bra skriven faktiskt :), nu förstår jag äntligen
vad som händer. Dem andra delarna var jätte bra skrivna,
men jag tycker att budskapen har varit lite undangömda,
nästan så att man har fått tagit reda på det själv. Och det
har faktiskt inte varit det lättaste, men ju mer man läser
desto mer förstår man. Hade jättesvårt i början av den här
novellen att förstå vad det hela handlade om. Men nu är det
mycket mycket enklare. Den här var jättebra skriven och
riktigt trevlig att läsa :), fortsätt så. Du för högsta betyg
, och hör gärna av dig när en till del kommer ut :) | | Rica-san - 14 jul 12 - 13:12- Betyg: | | Bra! Snabbt med nästa del tack, måste ju ha fortsättningen! Mejla nästa. | | FejkatLeende - 13 jul 12 - 23:53 | Lika bra som vanligt! Tummarna upp!
Maila nästa! | | Eme_96 - 13 jul 12 - 23:30- Betyg: | | Galet bra!:D Förstod allt i denna del, är typ stolt eller något (a) Nä, nu lät det som att jag tycker att du skriver dåligt vilket du inte gör. Du skriver bara komplicerat men det gillar jag, får igång hjärnan! :p Braa! :D mejlaa! |
|
|
|
