Hanabira Academy - Del 22 |
Del 22
Vincent:
Det var påfrestande att vara nära Juuri. Man behövde vara beredd på attacker. Om hon fick in ett bra slag i magen och man inte hann spänna musklerna så kunde det till och med göra lite…. Ont. Men hon tänkte nog inte då hon slog, nävarna for mer fram och tillbaka. Det var svårt att veta vad man skulle göra. Kunde jag slå tillbaka? Det blev mer att jag höll fast henne eller puttade henne ifrån mig. men ibland hade jag stor lust att smälla till henne….. fast den här kvällen hade ändå varit förvånansvärt bra. Jag hade inte blivit seriöst arg. Bara retsamt arg. Det hade varit mitt eget fel att hon gett sig på mig och konstigt nog var det underhållande. Förutom då hon verkligen blev galen… som med vattnet. Men annars… det var ett nytt sätt att vara aktiv och igång på. Kanske träna på att ta stryk, hehe fast så stark var hon inte. Det var som att jag hade tappat bort mig i tankar ett tag då Juuri höjde blicken och såg på mig.
”Vad håller du på med?!” sa hon då hon märkte att jag inte längre brydde mig om hennes slag.
”Va? Det är ju mer, vad håller DU på med?!” sa jag. Hon rynkade pannan.
”Låssas inte som att det inte gör ont!” sa hon och måttade ett slag emot min mage men hennes överdrivna ansatts gjorde mig beredd så när hon slog var det inte jag som fick ont.
”Aj ditt monster!” sa hon och skakade näven.
”Vem var det som slog!?” försvarade jag mig irriterat. Hon stirrade argt på mig.
”Men vad i!” sa hon och flackade med blicken emellan mitt ansikte och min mage.
”Vadå? Vill du se?” frågade jag retsamt och tog i tröjkanten. Hon såg bara ännu argare ut.
”Klart jag inte vill, du har ändå säkert bara en stålkorsett din tjockis!” sa hon och vände ryggen emot mig. jag höjde ett ögonbryn då hon gick och satt sig bredvid Xi och Rido på sängen. Då kollade jag mig omkring i rummet.
Nu var det så där skumt igen. Rido snackade med Xi och Kevin med Juliette och de verkade ha en seriöst intressant och helhjärtad konversation. Kom de verkligen överens? Eller var det något skumt?
Juuri reste sig upp och såg på Rido.
”Vilken säng är vems?” frågade hon.
”Det här är Kevins säng, som vi sitter i, det är min och det är Vincents!” sa han och pekade. Hon nickade.
”Får jag kolla runt lite?” frågade hon.
”Visst.” sa Rido med ett frågande uttryck.
”Nej!” sa jag i stället då jag hörde att Rido godkände.
Hon snurrade runt och såg på mig.
”Vadå, gömmer du något?” frågade hon kaxigt.
”Ska jag gå in och rota bland dina saker?” frågade jag. Hon höjde på ett ögonbryn.
”Man vet aldrig vad ni killar gömmer!” sa hon. Hon gick fram till min säng och lyfte på kudden.
”Vad hade du tänkt att hitta?” frågade jag kaxigt. Hon gav mig en brydd min.
”Nehe.” sa hon men stack sedan in handen under madrassen. Jag sänkte ögonbrynen. Vad tänkte hon göra? hon rätade sedan på sig och gick med bestämda steg fram till sängen som Xi och Rido satt i och gjorde samma sak.
”Juuri ge dig!” sa jag. Kevin höjde huvudet och såg sedan på mig med en lite brydd min.
”Vad gör du Juuri?” frågade han. Hon gav honom en skum blick och stegade fram till Ridos säng. Alla i rummet hade nu vänt uppmärksamheten emot henne och jag och Kevin höll tillbaka då hon stack in handen under Ridos madrass. Ett brett leende formades på hennes ansikte och jag och Kevin höll poker face. Hon tog ut handen och höll upp två tidningar. Rido där emot visste inte vad poker face var men han visste ju i och för sig inget om tidningarna.
”Rido?” frågade Xi och han såg mer förvirrad ut.
”Vad i?” hann han säga innan han vände blicken och stirrade på mig och Kevin, fram och tillbaka.
”Seriöst killar! Under min madrass!” sa Rido.
”Jag visste att det skulle finnas något sånt här, speciellt i ett rum med killar som er.” sa Juuri och kastade tidningarna till Juliette som gav dem en snabb blick innan hon kastade dem vidare.
”Jag vill inte ha dem!” sa hon.
”Vadå det är inte jag!” sa Kevin men spelade så dåligt att han lika gärna kunde ha sagt: det var jag som betalade för dem. Jag suckade.
”Vadå, bryr du dig?” frågade jag tillslut. Det var väl lika bra att erkänna då. Rido stirrade fortfarande.
”Under MIN madrass killar!” sa han igen.
”Nej jag bryr mig inte men ni verkar ju skämmas lite, det betyder ju att ni vet att det är fel.” sa hon. Jag och Kevin kollade fort på varandra sedan gick jag fram och tog upp tidningarna.
”Vadå?! Kläder är överskattat!” sa jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 12 jul 12 - 19:58- Betyg:  | | Kul :-) fast jag tycker synd om dem juuri är hemsk. ;-) |
|
|
|
