vår sång. |
de sjöng om två duvor och du liknade oss med dem
flygandes högt över marken, tittandes ner.
men jag ser inte på oss som du gör
kanske ser jag något mer
något vackert, något magiskt,
något litet mirakel
för jag fann dig, eller du fann mig,
eller vi fann varandra ju
utan ansikte utan namn utan framtidsvision
och vi vet inte vart vi står
eller ens vart vi kommer hamna
det gör väl ingenting
egentligen
för jag är under
blomstring.
så ta min hand
låt oss vandra dessa alkoholindränkta gator
vi behöver inte sväva
fastän vi svävar
i varandras närhet.
jag har alltid vandrat ensam
på dessa gator och torg
nu väljer jag att dela
min hemlighet
och min kvantitet
snälla
var snäll med din hänsynslöshet bli min
stabilitet.
|
|
|
|
