Jag minns tider, förlegat och förgätet
Då jag i barnaår
Klippte papper till siluetter
Tankarna kom att ringa likt klockor
- Kanske är vi marionetter, pappersdockor
Inte mer levande än fri
Synonyma dockan jag höll i
Ständigt kämpande mot ideal - Gå från freak till normal
Groende
- År för år, skola mot arbetstillfälle
Förtroende
- Sår för sår, Volvo, hund och delat ställe
Boende
- Bår för bår, hårt då tidens tand dig lär
Beroende
- Tår för tår, en avsmak har blivit dig kär
Jag sitter ensam, klipper klistrar
Inte papper utan tankar
Melankoliska strofer i sinnet
När jag gungar frenetiskt och ber
- Bli fri det etsade minnet, och jag ser
Jag är inte längre barn, utan man
Men den tänkta tanken kan vara sann
För trots saknad av barnasal - Lider jag i vuxna dagar samma kval
~ "Kan jag som freak bli normal?"
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
mysteria - 28 jan 13 - 20:13 |
fin |
Kamikazefilosofi - 16 jan 13 - 18:08 |
Du upphör aldrig att förvåna! GRYMT upplägg och "flummigheten" är det som utgör känslan i hela den här dikten. Sen lyckas du såklart med mer än ett par häpnadsväckande formuleringar, speciellt "Jag sitter ensam, klipper klistrar | Inte papper utan tankar" gillas (y) |
Louisean - 16 aug 12 - 23:11- Betyg: |
Läste texten säkert tio gånger, och tröttnade inte. Grymt bra skrivet! |
messiii - 16 aug 12 - 19:46 |
Flummig, tilltrasslad, men livet är detsamma, så därför är dikten el perfecto ! |
Emotionscooking - 23 jul 12 - 01:41 |
Man ska inte bli normal för det ä tråkigt.
Fin text. Har läst den många gånger. |
tildha1 - 22 jul 12 - 03:06 |
Riktigt bra! |
SoRandom - 11 jul 12 - 08:43 |
Oh damn, rytmen...rytmen är galen!
Och du är galet bra på att skriva.
Älskar upplägget, även om det kan anses flummigt
men läser man, så ser man att ingenting får ändras,
för det är stört perfekt. Applåder!! |