Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En flickas liv del 23

Kapitel 23

Söndagen kom och under veckan var de starka band mellan mig och Patrick. Vi snackade om allt, Rickard var i skolan några gånger men jag vägrade snacka med honom. Jag ville inte ha något med honom och göra innan söndag. Jag kände att det blivit för mycket.
När jag vaknade på söndag morgonen kändes allting helt lönlöst. Allting kändes helt totalt fel.
Jag gjorde mig iordning snyggt, och jag var väldigt välklädd.
En svart kvartalsarmad skjorta och ett par kolsvarta jeans, och väldigt lite smink och pentagramet som jag fått av Patrick en vecka tidigare prydde min hals och öron hängerna hade jag också på mig.
När jag ringde på deras dörr på eftermiddagen, hörde man hur mycket liv det var här inne. Mycket glada skratt, och pratglada röster.
Det var Patrick som öppnade dörren, och bad mig komma in.
Hans mamma kom utspringande i hallen, och gav mig en kram efter att jag tagit av mig ytterkläderna.

"Hejsan raring" sa hon och log
Patrick tog min hand, och höll den hårt i sin. Jag log mot honom, han log tillbaka.
"Hejsan" sa jag och log
"Kul att du kunde komma, kom in kära nån" sa hon och skrattade.
"Vänta lite, vi kommer snart" sa Patrick " Jag ska bara visa henne en sak."
"Okej, men vi ska snart äta." sa hon
Vi gick upp för trappan och in i Patricks rum.
"Patrizia..."
"Ja?"
Han kysste mina läppar, och jag besvarade kyssen.
"Du kommer sitta jämte mig vid matbordet. Oroa dig inte, det kommer att gå bra."
"Visst," sa jag och log
Vi gick sedan ner till fin rummet där alla satt samlade vid matbordet.
"Mina vänner." sa hans mamma Juliette.
Rickard som satt med ryggen mot oss vände sig om tillsammans med sin flickvän.De satt där tätt ihopslingrade vid bordet vilket fick mitt självförtroeende att sjunka ännu mer. Hans flickvän tittade på oss med intresserade blickar, och Rickard tittade på oss med en blick full av oro. Rickard tog upp sitt glas med läsk och tog några klunkar. Kanske för att stilla nerverna.
"Får jag presentera Patricks flickvän Patrizia." sa Juliette efter en stund då alla tittade på oss.
Rickard hostasde till, och det märktes att han satt läsken i halsen.
"Hej," sa jag och log
Alla hejade, och de tittade på oss båda med beundrande och intresserade blickar.
Patrick lade armen om mig, och jag kysste hans mun. Han tittade på mig som om han hade förväntat sig att jag skulle göra det. Rickard tittade på oss med stora ögon, och jag tittade på honom med en liten lätt överlägsen blick som ändå inte var alltför antydade på varför jag gjorde som jag gjorde. Vi satte oss mitt emot Vendela och Rickard som höll varandra i handen och pussades då och då.
"Just det, jag kanske ska presentera alla runt omkring för dig." sa Juliette och skrattade. "Bredvid Patrick har vi Vendela, och bredvid min man Max här sitter Göran Venedals pappa, och bredvid Göran sitter Louise." sa hon
Jag log mot dem, och Vendela var som Juliette hade sagt. Gudomligt söt, det solblekta håret, och hennes ansikte var lika perfekt som på kortet. Hon bar i dag ett bebisrosa boxarlinne, och ett par ljusa jeans.
Göran hade brunt kort hår, och lite bastant. Hans ögon var gröna, och mandelformade. Medan mamman var som en äldre version av Vendela. Det enda som skillde var näsan, för den hade hon fått av sin pappa. Den vackra raka näsan som verken var för stor eller för liten
"Patrick, vad roligt att du har hittat en flicka som fångat ditt hjärta." sa Göran och log
Jag tittade på Patrick och flinade lite, det gick inte att vara allvarlig, eftersom vi båda visste att det inte var sant. Men de hade redan börjat tro de, varför inte spela spelet som vi båda ville spela?
"Jag trodde faktiskt inte jag skulle hitta henne här, men jag hade visst fel. Hon dök upp som en ängel framför mina ögon."
"Jo, det ser jag. Hon är ju väldigt vacker bland de vackraste flickor jag sett faktiskt." sa Vendelas mamma.
"Ja, det tycker jag med." sa Juliette och log
Jag kände hur jag rodnade, och log varmhjärtat på dem.
Patrick tog min hand, och jag kände hur underbart det var att sitta där vid hans sida.
När vi börjat äta frågade de alla en massa frågor till oss.
"Hur lärde ni känna varandra?" frågade Göran
"Vi går i samma klass, och umgås i samam kompis krets." sa jag och log
"Åh, gud vad söta ni är tillsammans." sa hon och log
"Hur länge har vi varit tillsammans nu?"
"Svara du Patrick, jag kommer inte ihåg" sa jag
"Vi har varit tillsammans i snart 3 månader." sa han och log
Rickard tittade på honom med en ilsken min, och Patrick gjorde en grimas mot honom.
"Vad gör du på fritiden?" frågade Vendela.
"Jag pluggar en hel del, är med vänner, träffar min käre Patrick då, och jag skriver en hel del faktiskt. Fast de är inte så mycket just nu eftersom jag inte har så mycket tid. Alla prov har ju börjat och så. Jag är ute och går en hel del med. Piano och sång är också ett stort intressa. Musiken är något jag lever för. Vad gör du själv?" frågade jag
"Jag började ju ett år tidigare, så jag går samhäll kultur. Och har blivit väldigt intresserad av konstens historia faktiskt. Tavlor, Målningar, gamla byggningar och allting inom kulturens värld. Museum är något jag älskar. Jag älskar som sagt konst, och därför blir det att jag målar en del, och försöker resa så mycket som möjligt runt om på lovet och gå på olika museum och så där." sa hon
Det första intrycket jag fick av henne var väluppfostrad, och löjlig rent ut sagt.
"Jasså, konst är som ett språk med hjälp av bilder." sa jag och log
"Jo, jag tycker det med. Men konst är så mycket mera, om du skulle titta på en bild som Picasso har målat och en som Leonardo Da Vinci, så använder de sig av helt två olika sätt att måla. Och Leonardo som var uppfinnare var också väldigt klartänkt, och väldig fantasi."
"Så, Patrizia. Är Patrick snäll mot dig? Är han din drömprins?" frågade Göran med ett skratt.
"Absolut, han är snällare än någon annan. Min drömprins, ja de skulle jag väl kunna kalla det."
"Och hon är min drömprinsessa." sa han och log
Vi åt sedan upp våran mat, och efter de var det dags för fika.
Då frågade de ut mig om mitt liv, vad jag tyckte om högstadiet, vad jag hade sökt för någon linje Ect.
De var väldigt positiva mot mig, och såg mig som godtaglig till den sammanslutna familjen som de trodde skulle hålla i all evighet.
De berömde mig för mitt vältalade språk med mera.
"Du hade tur Patrick, att du fick tag i en sådan flicka som henne. Det är få som hon jag lovar." sa Louise och log
"Jag är glad över att ha hittat henne med, lika underbar som en dröm." sa han och pussade mig flera gånger.
"Hur länge har ni varit tillsammans nu?" frågade jag
"Tre underbara år" sa Vendela och tittade på honom med drömmande ögon.
"Ja, tre underbara år." sa han och tittade ner.
"Fast det värsta var ju att jag inte fått träffa min kära Rickard på ett tag."
"Hur länge stannar du?" frågade jag
"Det har vi inte pratat om, jag har i vilket fall tagit ledigt från skolan, och påsken är ju om två veckor så den veckan har vi påsklov."
"Du får stanna till efter påsk om du vill" sa Juliette.
"Ja, du får stanna hur länge du vill" sa Göran.
"Tack mamma, kan jag stanna till efter påsk?"
"Ja, gärna gör de?" sa Juliette.
Man såg att Rickard på något sätt blev glad men samtidigt ledsen.
"Ursäkta mig," sa jag och reste mig upp.
"Rickard, och Patrizia är också väldigt bra vänner. Vilket jag tycker är väldigt skönt och..." sa Juliette som sedan fortsatte snacka.
Jag gick in på toalette och bara tittade mig i spegeln, det var nu jag insåg att mitt och Rickards förhållande var slut. Efter ett tag öppnade jag dörren och jag ser Rickard stå där.
Jag gick förbi honom då han tog tag i min hand, jag vände mig hastigt om och tittade på honom.
"Är det kul och vara Patricks flickvän? Pussa honom lite då och då?" viskade han surt.
"Det var inte jag som började det här. Är det kul att vara Vendelas kära pojkvän, och att hon stannar hela påsken." viskade jag lika surt tillbaka.
"Sluta, du vet att jag har känslor för er båda." viskade han
"Ja, men det är bara att inse sanningen. Den gick upp för mig nu då hon sa att hon skulle stanna till efter påsk. Det är över, våran historia är slut." viskade jag
"Nej, nej. Säg inte så."
"Det är ju bara sanningen, du lär ju inte kunna lura henne då din mamma är hemma, eller på något annat sett. Hon har känt er för länge."
"Ja, jag vet. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag står inte ut att inte få träffa dig på så lång tid." viskade han
"Nej, hur tror du jag känner nu?"
"Okej, jag vet inte hur det blir. Men jag kommer på något. Jag måste få träffa dig." viskade han
"Hoppas inte för mycket." sa jag och gick sedan in till de andra.
Det var som om ingen märkt att jag varit borta vilket kändes skönt.
Efter ett tag kom Rickard ut från toaletten, jag såg att han hade gråtit. Hans ögon var fortfarande lite röda.
"Patrizia." sa Vendela och log
"Ja?" sa jag och tittade in i hennes ögon
"Kan jag få prata med dig?"
"Visst," sa jag
"Ni kan låna mitt rum" sa Rickard och log
Jag tittade på honom med en menande blick, och log sedan som svar.

Vi gick upp för trappan och in i Rickards rum.
"Vad ville du prata om?" frågade jag och satte mig på golvet.
"Jag tycker du verkar fantastiskt trevlig, och därför är min önskan att få träffa dig mer nu under dessa veckorna som jag är här."
"Ja visst, gärna." sa jag och log
"Vad bra, vad gör du i morgon efter skolan?"
"Jag har inte bestämt något än." sa jag
"Kan inte jag komma till din skola, och så går vi lite på stan och så?"
"Ja gärna" sa jag
"Då säger vi så" sa hon glatt.
Jag log mot henne, och följde henne ut ur rummet.

Efter ungefär en timme gick jag hem, och tackade så mycket för allt.
"Vi ses i morgon," sa Vendela och log glatt
Jag stängde dörren efter mig, och kände att alla frågor kom upp i mitt huvud samtidigt.
Vad hade fått henne att fråga det efter 2 timmar tillsammans med mig? Ville hon se vem jag var? Eller var hon bara intresserad över vem jag var, som hon sa tyckte att jag var trevlig?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
MinnaMy - 9 sep 06 - 05:42- Betyg:
haha roligt Caroline! :P

men SHIT hur ska det gå nu då?
catten - 19 aug 06 - 08:59
jösses vilken dramatik
Grynet88 - 16 aug 06 - 00:31- Betyg:
Nu har jag kommit så här långt och jag vill bara läsa mer och mer. Väldigt bra skrivet ser fram emot att läsa resten :)
carrou_mrs_cool - 28 jul 06 - 07:08- Betyg:
förtsätt at skriva, sluta aldrig!!!
//Caroline
Liiindaa - 16 jul 06 - 12:33- Betyg:
FORTSÄTT SKRIV! Snälla?
(skulle ha gett dig 10 stjärnor om det gick)
Tuvalover - 10 jul 06 - 00:22
...
spite_fire - 1 jul 06 - 06:09- Betyg:
bra :)
mer!
ida1 - 1 jul 06 - 03:17- Betyg:
Skit BRA !! fortsätt !! du skriver asa BRA !!! jätte b ra heheh
babar83 - 30 jun 06 - 06:08
Om du inte redan har det, så borde du tänka på att bli författare. DU skriver helt underbart!
Triangel - 30 jun 06 - 04:47- Betyg:
MORE Mer Haha !!!
nona - 30 jun 06 - 04:41- Betyg:
mer mer mer!
gpr in på dikta bara för att läsa dina noveller och _Isa_ s
noveller, ni skriver så bra!
Delli - 30 jun 06 - 02:07- Betyg:
ja vill läsa mer mer mer!!! :D
sandi_8 - 30 jun 06 - 00:26- Betyg:
mermer ;D
STruTSEn_91 - 29 jun 06 - 23:43- Betyg:
mer mer mer mer mer!!! skynda dig
donttryme - 29 jun 06 - 23:11- Betyg:
Mermermermer! Får inte nog att det här, hur bra som helst!
Ellizz - 29 jun 06 - 22:58- Betyg:
jättebra!
_Isa_ - 29 jun 06 - 22:08- Betyg:
mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer !!!!!!!!!!!
vattendroppe - 29 jun 06 - 22:00- Betyg:
såå bra!!! fortsättnig snabbt! xD
kristaliserad - 29 jun 06 - 21:56
bra bättre bäst!
Man vill bara läsa mer :D

Skriven av
Mysticalgirl
29 jun 06 - 21:22
(Har blivit läst 350 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord