Fyra personer, fyra hjärtan. |
På övervåningen sitter hon, flickan med ett namn hon inte vill ha, en kropp hon inte vill veta av och en röst som inte är hennes, egentligen. I ett fotoalbum framför henne finns foton där hon ler brett och visar en tandrad som nu gulnat av tobak. Bredvid henne står den första och sista pojken hon kommer älska. Han som hittade en finare flicka på skolans traditionella bal. Hon känner sig tillintetgjord, utbytt och så bortglömd man kan bli sitt sista år på högstadiet.
På bottenplan ligger han som kallas pappa, fast egentligen heter något annat. Han som för sexton år sedan hade begären hos en kvinna, men hjärtat hos en annan. Nu finns inget av det kvar, bara en kvinna som han lärde sig älska på låtsas och en dotter vars tårar inte gör så ont som de borde. "En riktig man står för vad han gjort", den bortgångne faderns ord ringer fortfarande i öronen. En riktig man. Han mister sin manlighet om och om igen i gamla minnen.
I källaren ligger kvinnan, tillika mamman till en vacker men hopplös dotter. En kvinna vars kärlek blev tvångsbunden till en växande mage i en alldeles för ung ålder. Katoliker gör inte abort, men de får inte barn som tonåringar heller. Någon mormor och morfar har aldrig funnits i bilden just därför. Hennes finger pryds av guldringen som knöt ihop henne med den man hon älskade, men som inte förmådde att ge henne hela sitt hjärta utan bara en liten, liten skärva.
Utanför står en kvinna och tittar in genom köksfönstret. I köket är det tomt, men hon kan ändå se tillhörigheten och tryggheten som råder där innanför vid varje måltid. Kvinnan håller sig om magen och känner saknaden där inne. Ingen man lyckades förse henne med ett barn, bara blåmärken och stygn i ansiktet. Hon drömmer sig bort om det liv hon kunnat ha med mannen som i detta hus kallas pappa. Den man som fick hennes hjärta, men kastade bort det för sexton år sedan.
Ingen av dem somnar inatt. Framåt småtimmarna förlorar de sig i tankar som känns begagnade och drömmar som bara förblir just drömmar. Rygg mot rygg gråter mamman och pappan tyst, av helt lika och olika orsaker. I skilda rum, i olika hus ligger flickan och kvinnan med blicken fäst i taket. Båda två bestämmer sig för att aldrig igen låta någon man komma dem nära. Aldrig igen ska de älska eller låta sig älskas. Fyra hjärtan blir kalla inatt och det kan ingen någonsin förändra.
.
|
| Kommentarer | | Rochester - 12 jul 12 - 04:14 | | Fantastisk text, men jobbig att läsa. Kanske hade jag föredragit om texten slutat bara "Fyra hjärtan blir kalla inatt." - det andra känns lite lamt. |
|
|
|
