Hunted Del 1 |
Hon ser med kalla ögon på skuggorna. Vinden drar i hennes
frusna örsnibbar och hennes knutna händer är likbleka och stela.
Skuggorna vänder runt hörnet i den långsamma takt dem behöver
för att få henne att fortsätta. Hennes slitna bruna lädersandaler
släpar henne längst med stenmuren, frosten i marken knastrar för
varje steg hon tar. Skuggorna är stilla nu, de väntar.
Hon tar tre snabba steg, innan någonting greppar hennes högra
axel och försöker dra henne bakåt. Men hennes reflexer är blixtsnabba,
hon vänder sig om och slår till med sin hand, fortfarande lika
hårt knuten. Den faller bakåt och ger ifrån sig ett vrål av smärta.
Det är mycket troligt att näsan är bruten.
Hon vänder sig och börjar gå i snabbare takt framåt. Snart är hon
ute ur tunneln och går rakt över den stendöda plattformen. Långt
bakom henne hör hon de ord, som fyller hennes ögon med tårar samtidigt
som hon sammanbitet går vidare.
"Mamma!"
Hon fortsätter förbi de stora höghusen, skuggorna har delat på
sig. Några omfamnar allt bakom henne, några täcker sidorna. Hon
väntar fortfarande på de som är rakt framför henne.
Tre timmar passerar, hon sitter i ett hörn. Tårna är stela som
isbitar, hon hackar tänder. Hon försöker andas i händerna och
skapa en värme i kroppen, men kylan biter hennes kropp för hårt.
Hon hör avlägset ljudet av hästhovar, tänker sig att det är några
rika adelsmän som lämnat en landsfest. Kanske kommer de se henne,
så de tar med henne och gör henne till deras betjänt. Eller värre,
de kanske är fulla och tänker använda henne, för att sedan
spotta på henne och lämna henne i ett snår naken för att sakta
låta natten kväva hennes sista krafter. Det fick inte ske, hon
försökte tafatt ta sig upp på fötter för att gömma sig, hovarna
kommer närmare.
Hon kastar sig ner i ett dike och trycker ner sin kropp i leran
och gräset. Det är halvt fruset, och iskallt. Men hon ligger
stilla och väntar. Snart kommer de ridande på två stora mäktiga hästar
och småpratar. Under en sekund inser hon att hon hör två kvinnoröster.
Hon drar sig upp och försöker ropa, men ljudet blandas med höga andetag,
det låter mest som ett frustande.
"Snälla, stanna!"
De stannar.
"Vem var det? Hörde du rösten Melony?"
"Tydligt. Det kanske är en bandit, vi borde fortsätta."
"Det lät ju som en kvinna! Tala igen, säg var du är"
Hon kravlade sig upp på knä och fiftade.
"Bakom, bakom er, hjälp mig."
Kvinnorna vänder sig om och ser förbryllat på henne. De skrittar
fram mot henne, kvinnan som verkade heta Melony sa skeptiskt:
"Vem är du?"
"Snälla hjälp mig komma bort här ifrån, jag.. fryser ihjäl!"
Den andra kvinnan hoppade av hästen och gick fram mot henne, då
hon drog fram en kniv och högg den i kvinnan.
"Försvinn!" Väste hon till Melony, som förvärat skrek, och sedan
galloperade iväg.
Nu hade hon en häst, hon hade haft hästar som ung och satt vant upp på stoet,
vände håll mot söder, där skuggorna än väntade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MyBlackBird - 7 jul 12 - 21:57- Betyg:  | | Väldigt intressant skrivet, mycket bra! Mejla om mer kommer upp! |
|
|
|
