Alkemistens Hus 2 |
Sheila stelnade till. Hade hon hört rätt? Talade den här snubben sanning?
Att experimentera med nekromantik var en sak, då införde man endast en liten del liv
in i en död kropp. Kroppen blir då nekromantikerns slav, men det är inte i samma liga som det här.
Hon kastade en snabb blick på Franks vanställda döda kropp.
Ansiktet var bortfrätt, det fanns ingen egentlig hud kvar och han tycktes ha fått ett par extra armar som växt ut från hans uppsprättade bröstkorg.
Han måste ha lyckats till viss grad. De extra armarna måste han ha fått när han försökt återskapa fruns kropp.
Att skapa en kropp som efterliknar någon annan går att göra.
Man kan ge kroppen hjärna, hjärta, lungor och allt som är nödvändigt för att kroppen ska leva.Men det finns en sak man inte kan återskapa med hjälp av vare sig magi, alkemi, eller vetenskap.
Själen.
Och utan själ, så ligger kroppen där, som en trasig, ofullständig docka.
Att sorg och kärlek driver människor till sådana extrema situationer.
"Juste drake. Han är misslyckad som människa bara för att ens försöka leka skapare.
Men det är ju problemet med människorna. De tror att de är allsmäktiga, att allt handlar om dem.Deras själviska handlingar, som denna. De är inte mer värda än kryp."
Han log mot henne. Hans spetsiga tänder blänkte i det dunkla ljuset.
"Du talar som om du inte vore mänsklig. Du talar som om dina handlingar aldrig var själviska.Och dessutom, så är vi alla som kryp. Alla har vi ett liv, och när vi dör,så fortsätter jorden att snurra,den påverkas inte av våra enskilda dödsfall."
Hon rynkade pannan.
Varför stod hon och pratade om sånt här med en komplett främling?
En främling som i teorin hade uppmuntrat till något som var som ett självmord.
Hon tyckte inte om honom. Hon tyckte inte om situationen. Vem skulle göra det egentligen?
"Pffft, drake, du och jag, är inte mänskliga. Du är hälften människa, hälften drake,
men innerst inne, så vet vi båda att draksidan är lättare att leva med, inte sant? Du behöver inte låtsas inför mig, du kan vara uppriktig, oss monster emellan."
Han sänkte kniven och ställde sig nonchalant vägandes på ett ben och rättade till den vita skjortan.
"Jag är precis som vem som helst, jag har bara annorlunda förmågor. Och vad är det med dig som gör
att du betraktas som ett monster, förutom att du rent kallblodigt kan uppmuntra en
hjärtekrossad man till något sånt här?"
Irritation. Ilska. Rädsla?
"Så oartigt av mig. Tillåt mig att presentera mig. Mitt namn, är Kaspar. Kaspar Hauser, låter det bekant, drachulina?
Barnet från Nürnberg, du kanske har läst om mig i historieböckerna? Jag var pojken som dök upp ur tomma intet.
Och vars död fortfarande är omtalad. Ingen vet vem jag var, men du, har nu turen, att se vem jag är!"
Han log mot henne. Hans kalla ögon borrade sig in i hennes kändes det som.
"Hah, är du någon galning eller psykopat eller nåt? Kaspar Hauser, ja, jag har allt hört talas om det namnet.
Men han dog på 1800 talet i tidiga 20 års åldern. Dessutom, så tror jag nog inte att han var ett monster,
såsom du påstår att du är."
Svärdet hade eggen pekad snett mot golvet.
Hon stod avvaktande och betraktade den märklige unge mannen.
Han måste ju vara sinnessjuk, han bara måste vara det.
"Åh, tror du mig inte? Klokt av dig, du är kanske inte så dum som jag först trodde. Det här kanske blir intressant ändå."
Hon hann inte reagera. Hon såg något stort och svart som frammanades vid sidan av den påstådda Kaspar.
Sedan blev hon bortslagen av något, for rätt genom rummet och träffade hårt emot den bortre väggen.
Hon föll ner på knä och kollade snabbt upp, precis i tid för att se den svarta formlösa massan komma farande i full fart
rätt emot henne. Hon höll fortfarande svärdet i ett järngrepp då hon kastade sig åt sidan.
Den svarta massan, skuggformeln for rätt igenom väggen med ett högljutt brak och lämnade en stor del av väggen i bitar.
Svetten började rinna.
Hon vände blicken mot Kaspar och såg till sin förskräckelse att han hade tagit ett språng mot henne,
beredd att hugga till med kniven.
Hon parerade kniven precis i tid, men Kaspar var för stark och tryckte henne bakåt.
Han vred till kniven mot svärdets klinga så det slog gnistor. Något var fel.
Svärdet började glöda!
Hon tog i för full kraft och lyckades putta bort honom från sig.
Hon vacklade själv bakåt, men hann inte samla sig förens han var efter henne igen.
Hon duckade och kunde känna vinddraget från kniveggen som ven förbi hennes axel.
Hon for runt och höll upp svärdet för att parera ytterligare en gång.
Han hoppade upp i luften med ett brett leende innan han ilade ner med fullkraft mot henne.
I samma ögonblick som kniven mötte svärdet så blev gnistorna värre.
"Hah...hah....du är kanske inte så svag som jag först trodde. Och jag dog inte då, de försökte tysta mig,
han som skapade mig försökte ta död på sitt misslyckade experiment, han försökte utplåna sin skapelse!
Jag gömde mig förstår du, jag lät honom tro att han hade lyckats.
Och sen, så dödade jag honom."
Kaspar log, och leendet förvreds ännu mer i skenet från gnistorna. Sheila bet ihop och såg honom rätt i ögonen.
Hans ögon, reptilögon. Inte som hennes ögon, inte alls som hennes drakögon.
De här var kalla, nästan livlösa, med en giftegg i blicken.
"Och det är precis vad jag ska göra med dig. Och med din lilla sönderbrutna familj. En efter en."
Ögonen, hon kunde inte ta blicken från honom. Fruktan, Ilska, Vrede.
Tanken på att någon ens skulle försöka skada hennes bröder fick hjärtat att stanna.
Den kalla, isande driften att döda spreds genom kroppen.
Hon ville tysta honom.
Hon ville slita bort hans käke så att han aldrig mer skulle kunna tala igen.
Hon ville platta till honom ordentligt.
"Vad är du egentligen.....?" Hon väste ut orden. Tillsammans med dem,
så blåste hon ut en frostpust mitt i ansiktet på honom.
Den fick temperaturen omkring dem att sjunka betydligt och gjorde att det isade sig på fönsterglaset.
De rörde sig inte. De stod fortfarande kvar ansikte mot ansikte, svärd mot kniv.
"Åh, du är en elementdrake. Att jag inte kom ihåg det. Och vill du verkligen ha svar på din fråga? Du kanske
inte klarar av sanningen."
Han pressade henne bakåt igen och hon halkade nästan på grund av blodpölarna.
Gnistorna blev nu blixtar. Han använde sig av någon slags formel som fick stålet att reagera.
Hoppas bara att svärdet håller...
Hon andades ut ännu mer kyla. Blodet frös och krasade under deras fötter men hon lyckades hålla emot.
Svetten rann nu fastän rummet var kallt. Hon tänkte INTE bli ytterligare ett lik. Ytterligare ett dödsfall. Även om världen skulle
gå vidare, utan att påverkas.
"Du är modig du som inte teleporterat än. Och det är endast de modiga som förtjänar sanningen.
Jag är Kaspar Hauser, barnet från Nürnberg. Jag blev skapad av en alkemist i en smutsig källare. Det krävdes fyra människooffer
för att skapa mig. Jag är resultatet av en lyckad mänsklig transmutation. Jag är det som inte borde finnas.
Du kan hugga av mig huvudet, du kan bränna upp min kropp, du kan genomborra mig med ditt svärd, jag kommer att fortleva.
För jag kan inte dö, jag har redan varit död, jag har övervunnit döden!
Och jag skall njuta av att äta av ditt kött, drake.
Jag är Kaspar Hauser.
Jag är en Homunculus."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Safir - 28 jun 12 - 19:18 | Och även här sätter jag kritik och tips i en separat kommentar: "...henne beredd att hugga henne med kniven." Ett komma mellan Hon och Beredd skulle förbättra.
Många "hon" även i denna del, ändra gärna några.
"Pffft" används två gånger, nästan på raken. Det är inget fel med det, det är bara jag som regerade på det. Är lite känslig för oavsiktlig upprepning, vilket betyder att det inte behöver ändras.
Även om jag gillar hur luftig texten är blir det lite störande när varje mening byter rad. Är det avsiktligt? (plus att några meningar bryts av mitt i och byter rad. DET är störande.)
Annars Älskar jag den. Historien är enkel och spännande, och lagom avslöjande. ^^ | | Safir - 28 jun 12 - 19:11 | | Bra, som första! Och ja, jag eggas av att han är en homoculus, du bara måste skriva del tre nu! | AllThatIWanted - 28 jun 12 - 00:33- Betyg:  | | Å så spännande!! Sikken cliffhanger ock "Jag är en homunculus".. Funderar på om jag ska googla på det eller inte ^^ nä, jag väntar tills nästa del kommer ut :D Meddela mig, tack! =) |
|
|
|
