Att bli förälskad i fel person del 25 ~Svar~ |
Orättad del ssom vanligt ... xD
---
Hela byggnaden var som en bur, en magnetisk bur. Munken hamnade på marken av häpnad.
Jag gick fram till munken, låtsades att jag visste precis vad jag gjorde.
”Jag har frågor och du ska svara.” Han svalde och stirrade skräckslaget. Han gick på det. ”Vad finns på Psyket?”
”Hur menar du?” Hela han skakade.
”Du vet precis vad jag menar. Pentagramet finns även där!” Han tittade sig omkring, letade efter en flyktväg som inte fanns.
”Hittar lösningar.”
”Lösningar till vad?” Jag gick närmare honom, tittade ner på honom.
”Att bryta ner demonerna …”
”Va!?” utbrast Aimo. ”Nej! Idioter!” Han vände sig, skakade på huvudet innan han vände sig mot munken på nytt.
”Vi har hittat ett sett att bota …” började munken.
”Så fan heller, experimenten skadar människorna och de som är i närheten!”
”Människor! De är demoner!”
”Demonerna lever i människosjälen och utvecklas!” Munken börja resa sig då jag tog ut ena handen och han stelnade till.
”Hon”, sade han och pekade på mig. ”Hon får inte beblanda sig med de andra.” Jag himlade med ögonen. Munken pekade på Clayton. ”Hans demon vet om det, det är dess natur att stöta bort hennes demon. Kampen mellan demonerna är endas att bli av med varandra. De två får inte bli förälskade, det stör hela naturen. Han är en ovanlig ras, eftersom kampen mellan själarna inom honom är så stor. Antigen överlever han eller så dör han. Vilket ni redan vet så överlever han, annars hade han inte stått där.” Munken var väldig säker, han visste något. Något viktigt. ”Kära barn, du skapar automatiskt en magnetisk sfär, vilket är farligt. Du var aldrig menad att vara bland de andra demonerna, utan du skulle endas tillhöra en. En familj. Zaria, med …”
”Käft!” röt jag och drog upp honom på fötterna.
”Så du har aldrig berättat för henne den dagen, då de adopterade dig?” Jag knuffade omkull honom. Vände mig om, vägrade titta på sällskapet. Munken skrattade elakt, jag lät honom göra det.
”Den dagen då ni stötte på varandra så var du väldigt sjuk Zaria, dina föräldrar började tvivla. Men mitt bland folket stod det en ensam flicka, flickan såg ner på sina döda föräldrar och folk skrek och pekade på henne”, sade munken och pekade på mig. ”Flickan gjorde det, skrek folk. Flickan var ett monster. Det enda som hindrade dem från att ta in flickan var dina föräldrar”, sade munken och pekade nu på Zaria. ”Dina föräldrar såg möjligheten om säkerhet, de adopterade henne. Men mot alla odds lugnade sig flickan och du blev frisk.” Tystnade var tung och mina ben var nära på att vika sig. Tårarna var nära på att falla.
”Du menar att … att Thia är mördade sina föräldrar?” frågade Zaria. Munken skrattade och gick sakta närmare oss. Jag vände mig om.
”Zaria, jag är en mördare.” Hon snurrade snabbt runt.
”Va!”
”Zaria, demonen, den sjätte är den värsta demonen att vara. Mina föräldrar var de första, men inte de sista vars liv blåstes ut. Psyket, jag trodde det var ett helt vanligt psyke. Jag … ville in dit. Där kunde jag inte skada någon.” Zaria skakade på huvudet och tårarna hotade att falla mot hennes vilja.
”Nej du är en bra människa, du skyddar mig.”
”Jag är en av de få personer som kan skydda någon utan att få mentala konsekvenser. Zaria, jag känner inget när jag ta någons liv.” Hon backade. Munken skrattade i bakgrunden. ”Jag säger inte att det inte påverkade mig, för det gjorde det.”
”N-när var den senaste?” En fråga Zaria inte ville ställa.
”Sju år sedan.”
”Men ..”
”Zaria det är inte okej, jag står inte ut med det. Men jag kan kontrollera det. Nu, efter dessa år, skulle jag inte göra det om jag inte blir tvungen.” Zaria nickade.
”Men …” Munken kom nära nu för att sätta handen på min axel.
”Men ingeting! Säg vad du vill, men du kan inte bryta ner mig. Visst jag har mördat folk, men skillnad från dig var det för överlevnad. En viktig faktor.” Han ryckte till och spärrade upp ögonen.
”Men … du ska ju … det är …”
”Mycket möjligt.” Jag log mot munken. ”En sista fråga, är du verkligen här helt släj? Jag menar du är väldigt, nervös och tittar dig omkring hela tiden.”
”Vi är bevakade i denna värld. Vi kommer alltid att vara bevakade.” Jag himlade med ögonen.
”Antar att denna plats tillhör någon annan och inte dig. Skulle gissa på att du och Psyket har ställt till en hel del … Men som jag börja bli van vid, får jag gå rill botten med det hela.” Munken backade. ”Det kommer pirra lite”, sade jag och drog handen mot honom, en av kablarna runt om oss, slet sig fri, snurrade två varv runt mannen innan han tuppade av. Jag tittade på Zaria. ”Han lever, jag gjorde bara så att han svimmade.” Aimo kom fram till mig.
”Kära du, vi tar med oss Munken och sticker här ifrån. Om du kan ta bort buren du skapade.” Jag nickade kort och slappnade av, lät magnetismen rinna av mig likt vatten och kablarna hamnade på marken och fältet tunnades ut innan den försvann helt.
Munken hade vaknat och vägrade svara på frågor, men de övervakade honom. Clayton log mot mig där vi satt i sängen. Han stängde dörren utan att röra sig, eller jo det gjorde han. Han kom närmare mig. Myrorna vaknade till liv. Han drog ett finger utmed käken och log större.
”Ska jag berätta en hemlighet?” frågade jag. Rös av välbehag av hans beröring. Han nickade bara. ”Du berättade om de fem åren, se men inte röra.” Han skrattade innan han nickade igen. Hans ögon vilade mot mina och gjorde mig mer nervös, vilket jag tror han såg. ”Det var lite samma sak för mig, se men inte röra. Alltså jag ville komma närmare … men alltså ja du vet …” Han skrattade. ”Jag borde vara tyst eller hur?”
”Kom”, sade han och kom närmare själv. Hann inte tänka förens han kysste mig. ”Nära nog?” Jag skrattade innan jag tog mig fram till honom och besvarade kyssen. Som han inte ville avsluta. Det ville inte jag heller.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sookisweetie - 10 jul 12 - 18:13- Betyg:  | | SÅ bra. | | Eme_96 - 24 jun 12 - 22:58- Betyg: | | Håller med Eldflugan!:) mejlaa :D | | Eldflugan - 24 jun 12 - 08:19 | | Slutet var bäst,fast det brukar jag ju tycka;) | | FejkatLeende - 24 jun 12 - 03:34- Betyg: | Sjukt bra.
Maila! |
|
|
|
