Drömmar, finns de? (Krönika/artikel) |
Ibland undrar jag vad framtiden har att erbjuda mig?
Om jag ens vågar drömma eller om jag ska lägga drömmarna åt sidan och bara leva och låta det som ska ske ske.
Men att inte drömma för mig är lika med döden (nästan), jag måste drömma för att överleva. Jag måste få fantisera och ”försvinna” bort ibland för att orka fortsätta andas. Drömma är min drog, kan man nog säga.
Så vad har framtiden att erbjuda? Jag hoppas att jag kommer arbeta inom teater eller filmvärlden, jag hoppas verkligen det. Jag har länge drömt om att söka Dramatiska Institutet, regi linjen där, det har jag drömt om länge ända sedan jag började hålla på med film egentligen.
Jag började filma med vänner när jag var tolv tretton år, minns inte exakt faktiskt. Då började vi göra Melodifestivalen tillsammans och sjöng, dansade och var programledare. Sen gick det över i att skriva filmmanus och filma det. Våra andra vänner fick snällt ställa upp som skådespelare, vilket jag hoppas att de tyckte om.
När vår första spelfilm var färdig deltog vi i en amatörfilmfestival och vann pris för bästa film i vår årsklass. Det gjorde oss peppade att fortsätta. Så året efter gjorde vi ytterligare en film och vann pris för bästa film då också. Då hade vi kommit upp en årsklass så vi fick delta i Sveriges största amatörfilmfestival i Trollhättan. Tyvärr vann vi inget där, men det var riktigt kul att bara få vara där och se all film och bli sedda som filmskapare.
Vi fortsatte så tills jag jag började gymnasiet. Jag började då på filmgymnasiet på Gotland, tyvärr gick jag bara drygt en termin, mådde alldeles för dåligt för att fortsätta. När jag slutade där lovade jag mig själv att aldrig mer hålla på med varken film eller teater, jag insåg att jag hade misslyckats och att jag inte var så bra på det som jag själv trodde. Att helt enkelt var värdelös på det. Även fast jag fick åka iväg till Island och göra film med UNICEF så var jag övertygad om att jag inte kunde göra film längre.
Det gick några år innan jag började skriva manus igen. Men jag började igen! Jag älskade det, men tyvärr hade jag tappat mina filmvänner, men det stoppade mig inte från att köpa en filmkamera och börja filma själv. Jag använde mina syskon som skådespelare då och gjorde några korta konstfilmer som jag lade ut på youtube. Men jag hade fortfarande tvivel på att jag verkligen kunde göra film.
Idag fick jag en kommentar på min blogg från en tjej som skrev,
"Sök till Dramatiska Institutet! Bums!"
Det gjorde mig så glad att mitt hjärta nästan slog ett dubbelslag. Då kom alla mina drömmar om Dramatiska Institutet tillbaka. Jag insåg att det vill jag göra! Jag vill fortsätta drömma och göra mina drömmar till verklighet!
Det kommer krävas mycket av mig och jag vet inte om jag kommer orka, men jag kommer helt klart försöka! Även fast det i perioder kan kännas som att drömmarna är borta, meningslösa eller bara rent bullshit som aldrig kommer att hända.
Men jag hoppas att ingen glömmer bort sina drömmar, för drömmar får åtminstone mig att överleva!
|
| Kommentarer | | Sockerina - 21 jun 12 - 23:02 | tack :)
ja jag har också hört något sånt | | MyBlackBird - 21 jun 12 - 23:00 | | Drömmar är ett intressant ämne ... Jag har hört, man ska leva sina drömmar fullt ut ... eller något sånt. Bra iaf! |
|
|
|
