Bäckahästen [oneshot] |
~ Provade på något nytt. Hoppas ni gillar det! Berättelsen heter Bäckahästen för att jag inte vet vad jag ska kalla den. Ge gärna kritik, ris som ros! ~
Prolog.
Fyra kvinnor och tre män dansade nakna på stranden helt omedvetna om att de blev iaktagna av två onskefulla ögon tillhörande en hungrig själ som lurade i havets mystiska dunkel.
Mitt i natten var det, ungefär klockan två, och ändå syntes solen på himlen i en vacker blandning av olika färger som orange och rosa. Människorna svettades av värmen men fortsatte med sina rörelser. Det var helt vindstilla i havet och nästan lite svårt att ligga obemärkt i vattnet, men eftersom jag, som betraktade dem, var ett magiskt väsen klarade jag av det ändå.
Alla människor skrattade berusat men en av de fyra kvinnorna var lite tystare och utanför. Hon var den utan sällskap. Den svaga.
Hungrigt spanade jag in kvinnan och simmade närmare. Efter några minuters väntan gick hon, ensam, ut på bryggan för att titta ut över havet. Hon tog en klunk av en alkoholhaltig dryck och man kunde se det på hela henne när hon ensamt såg ut över havet – hon saknade någon.
När jag var tillräckligt nära land tog jag form som ett tidigare offer; en kvinna i 20årsåldern, och simmade fram till bryggan.
”Hej!” utbrast jag försiktigt när kvinnan tittade åt ett annat håll och inte la märke till mig. Hon hoppade till medan hon stirrade förvånat på mig som plötsligt dykt upp.
”Hej?” sa hon frågande och gav mig en förundrad blick.
”Jag heter Madeleine Bengtsson” sa jag och räckte fram min hand. Namnet var självklart inte mitt utan ett namn jag tagit från ett tidigare offer vars kropp jag också format mig till.
Kvinnans blåa ögon gick snabbt från osäkra till välkomnande tack vare alkoholen som fick henne att sluta tänka efter alltför mycket.
”Johanna Karlsson” sa hon och drog sitt blonda hår bakom öronen när blåsten fick håret att leka med vinden framför hennes ansikte. Vi skakade hand och log mot varandra men när hon försökte släppa min hand hårdnade mitt grepp om hennes och så ryckte jag till i den. Hon föll då oförstående framlänges ner i vattnet och gav ifrån sig ett förvånat skri på grund av en kombination av för mycket alkohol och min lilla överraskning.
För snabbt för att vara människa fångade jag henne och i ren panik rev kvinnan mig medan hon försökte komma loss.
”Nej, ta det lugnt” viskade jag medan jag tryckte ner kvinnans huvud under vattnet och hindrade hennes lungor från att få luft. Allt gick för snabbt för henne och hon hann inte yttra ett ljud förrän hela hennes kropp var långt ifrån bryggan och djupt ner i havets vackra mörker.
Själv kunde jag stanna under vattnet hur länge som helst för jag hade nämligen gälar och samtidigt fungerande lungor.
Det såg underbart ut när kvinnan panikartat fläktade med armarna under vattnet medan hennes vänner var helt upptagna av varandra och förmodligen trodde att hon tagit sig ett frivilligt dopp.
Armrörelserna blev långsammare och kvinnans ögon förlorade snabbt sin livsgnista medan hela hennes kropp skrek efter syre. Hon försökte dra i mitt hår det sista hon gjorde men när hon vände blicken mot mig fick hon stora ögon medan de fylldes av skräck. Hennes mun öppnades och instinktivt försökte hon dra in luft i sina lungor som istället fylldes av det ondskefulla men ack så vackra vattnet som vilade runt oss.
Jag hade tagit tillbaka formen som mig själv när jag njöt så fruktansvärt mycket av hennes sista levnadsstund.
Det är så vackert när någon drunknar. Bubblorna som lämnar offrets kropp att dö av syrebrist och av vattnets lömska vågor som letar sig in och dränker människan är det vackraste jag någonsin sett i hela mitt liv.
När hennes själ var förlorad tryckte jag ner kroppen till botten och började hungrigt att äta. Ibland räckte det att dränka någon för att släcka min hungersbrand men ibland var jag också tvungen att äta upp hela människokroppen, vilket jag var tvungen till nu då jag inte ätit någon på ett helt år.
Människokött var inte så gott egentligen, mer en nödvändighet ibland. Annars stank människor alldeles för mycket för att kunna ätas. Det var deras drunkningar och försök till att överleva som höll mig mest vid liv.
Jag var en bäckahäst. Ett ont väsen. En hemsk varelse. Ingenting annat.
Lämna gärna en kommentar!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Liroficado - 17 jun 12 - 21:55 | FejkatLeende:
Taack! :D Ska försöka fortsätta på den, men är lite seg just nu.
Jag har inte gjort det än men ska träffa min bibliotekarie imorgon och så ska vi forma texten tillsammans. Efter denna vecka kommer boken vara inskickad, det lovar jag! :D
HAHA, jag vet, visste inte vad jag skulle skriva för namn så det fick bli så xD
Will do! ;3 | FejkatLeende - 17 jun 12 - 21:42- Betyg:  | Asbra, fortsätt med denna! Tror det kommer bli grymt.
Har du skickat in den andra än? :D
Btw, Jag diggar namnen, ;)
Och du vet vad du ska göra, maaaaila! ;D |
|
|
|
