Bedragarens perspektiv |
Ensamhet
Vet du hur obehagligt det kan vara? Att vara helt ensam.
Ingen vill se dig, ingen vill höra, ingen vill känna, ingen
vill röra. Medan du för stöd och kramar blir jag utfryst.
För något jag gjorde när jag inte var mig själv.
Skam
Vet du hur jävla hemskt det är? Du mår så förfärligt dåligt
att du inte vill göra någonting. Jo en sak vill du. Försvinna.
Sjunka genom golvet och aldrig mer visa ditt ansikte ovan
jord. Inte under jord heller om du kan slippa. Du vill bara
gå upp i rök.
Äcklig
Det är vad jag har varit, är och förblir. Alla viskar, alla
pekar och alla ryser av obehag och illvilja. För alla vet
vad jag har gjort. Alla tycker att det är äckligt. Alla
tycker att det är så jävla oacceptablet. Och jag håller med.
En fin trio, tycker du inte? Och allt detta tack vare.
Ett ord. Sju bokstäver. Med djävulens klang.
Otrogen
Förlåt. Den är minst en oändlighet sen.
Jag skyller det på andra noveller med riktiga deadlines.
|
| Kommentarer | | Safir - 17 jun 12 - 19:34 | | Så himla bra, går ton i ton med den första delen, vilket jag Älskar! ^^ | | martobicat - 17 jun 12 - 00:35 | Bra skrivet! Jag kan tycka väldigt synd om bedragare.. de är
egentligen inga dåliga människor.. |
|
|
|
