På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Att bli förälskad i fel person del 22 ~Utveckling~

En lite kortare del. Trevlig läsning!

--

Jag kunde inte låta bli att skratta.
”Men vad menar du med att förmågorna inte sammarbeta?” Han satte sig upp.
”Demonen dra till sig tjejerna fast jag inte vill det, som en levande magnet. Eller nej mer som bin till honung.” Jag skrattade åt honom, han rynkade pannan åt mig och jag tystnade. Försökte förbli tyst, vilket var ganska svårt. ”Var snäll annars demonstrera jag.” Hotet fungerade inte. ”När man säger att förmågorna utvecklas så är det den inre kampen mot Demonen, som tydligen har en dålig humor eller något.” Jag kunde inte hålla mig längre utan brast i skratt. ”Okej du bad om det.” Han satte sig vänd mot mig, jag vet inte vad han skulle göra och det vill jag nog inte veta heller. ”Sitt still jag bits inte.” Jag stannade upp.
”Är du säker, för senast jag kollade är din bror varulv.” Han skrattade sarkastiskt och satte ena handen på mitt ben. Jag rynkade pannan vilket han svarade med att le retsamt. Han strök med tummen. ”Okej, jag vill inte vara elak eller så, men du är konstig vet du det?” Han skrattade. Jag förstod inte att han hotade med detta, det enda som hände var att det blev varmt där han lät handen vila. ”Seriöst …” Jag drog snabbt bort benet. Det var inte den varma känslan utan känslan mot bar hud som fick mig att reagera. Sjukt!
”Märkte inte att jag kunde göra så förens vi hade dans på idrotten, inget jag gör om. Om du fråga mig.” Bara sådär kändes det som om han strök tummen direkt mot huden, vilket inte ska kunna gå. Byxorna hade jag på mig. Men jag var fascinerad! Skrämd men fascinerad. Jag pekade på honom.
”Det där var bara läskigt!” Han skrattade.
”På grund av det fick jag aldrig beblanda mig med människor, både för förmågorna och för att deras självförsvar – mentalt – är ganska svag. Det betyder inte att man inte försökte, men jag gav upp när det inte fungerade som jag ville. Men demoner med demoner är okej eftersom demoner har starkare självförsvar, mentalt, fysiskt och så har vi förmågor. Men du var annorlunda än de andra.” Jag ryckte till. ”Först så höll du dig på avstånd, du hade starkare självförsvar. Nu vet jag ju att du är demon, fast det visste jag ju inte då.” Han log. Det var då det gick upp för mig.
”Det var därför du bad om ursäkt!” Jag reste mig och skrattade lite. ”Nu fattar jag.”
”Jag kunde inte låta bli, då jag drog med dig till toan som från början var tänkta med att fråga ut dig. Fast så blev det inte.” Han skrattade och jag tittade bort. ”Men så enkelt är det inte. Jag är första klassens och dessutom så är du sjätte klassens. Som munken sade får vi inte beblanda oss med varandra. En eftertraktad utomstående.” Jag fnös.
”Hatad mera.”
”Nej, se men inte röra.” Jag vände mig mot honom och rynkade panna. ”Tro mig, fem år för att få prata med dig. Egentligen var jag tvungen att vänta två år till, men jag kunde inte hålla mig på avstånd. Nej vänta …” Jag reste mig upp.
”Nej, de flesta är inte intresserad av mig som person.” Han reste sig också och hindrade mig från att gå ut.
”Vänta lite, det är inte så jag menade. Visst jag vill komma närmare dig, för att lära känna dig. Även om du har demonen med dig, så är du annorlunda.”
”Jaså? Varför är jag så olika alla andra?” En skärpa hade smugit sig fram i min röst.
”Lugn.” Han höjde händerna. ”Självförsvaret. Du är inte som en, vad ska man säga, typisk sjätte klassens. Antingen är de som rikemans barn, eller så lever de i skuggorna. Du har en annorlunda personlighet. Det är svårt att förklara.”
”Du behöver inte”, sade jag och gick förbi, skulle just öppna dörren då han satte handen mot den.
Jag vände mig om.
”Jag vill”, sade han och kom närmare, hindrade mig från att gå. Trodde först att han skulle låsa fast mig, med hjälp av demonen. Fast det gjorde han inte. ”Tänk så här, att vilja vara med någon som du aldrig får. Att köpa något, men som är för dyrt. En klänning, som inte passar. Studentfest, men får inte gå. Att inte få röra, men så gärna vill.” Han drog fingrarna mot min kind. Han behöver ingen demon. ”Att få prata med någon, men inte finner de rätta orden.” Ha! Finner inga ord, han har fan låst fast mig med dessa ord. ”Och nu när jag vet att du har en demon, får jag ändå inte.” Han tog bort handen och backade, funderade. ”Fast vid vidare eftertankar, struntar jag nog i reglerna.” Jag hann inte riktigt reagera innan han drog mig mot sig, kramade om mig. ”jag kan helt enkelt inte hålla mig ifrån dig, hur jag än försöker, så går det inte. Även om jag vet att reglerna inte tillåter mig, så …” Han släppte mig. ”Jag väntade fem år för att få hålla dig i mina armar, men nu så får jag inte det.” Jag höjde handen.
”Du vet om att du prata för mycket”, sade jag. Han ryckte svagt till. Jag kunde inte hindra myrorna från att springa över min kropp, eller leendet då han log innan han kysste mig. En tanke som länge har retat mig.

Inte riktigt det jag menade, men kan ju inte neka att jag inte ville. För det gjorde jag ju. Två sekunder hade gått innan magnetismen slog mot mig. Jag drog mig loss och grimaserade. Satte handen mot tinningen.
”Jag hatar regler”, muttrade jag då huvudvärken tvingade mig att blunda. Jag rynkade pannan. ”Men varför nu, varför inte tidigare?” Clayton ryckte på axlarna.
”Ja du, det är en bra fråga.” Magnetismen blev tyngre och tvingade mig att sätta mig på golvet. Clayton följde orolig med. ”Var är det?” Jag kunde endas skaka på huvudet, vilket ledde till att allt snurrade, smetades ihop och gjorde mig illamående. Värmen blev krävande och det tjöt i öronen. Någon såg till att reglerna följdes i alla fall. Tapio kom in.
”Vad är det som händer?” Tät där på kom flera in och skapade mera kaos i mitt huvud.
”Hon blir blek”, sade någon. Raija tror jag.
”Vänta lite, Cynthia? Hon sade väl att hon fick huvudvärk, vid sfären som munken snackade om?” Karim diskuterade saken med Tapio, tror jag.
”Jag känner det också. Men varför drabbas hon värre än mig?”
”Jag har en vild gissning”, började Clayton. Svarta fläckar skymde synen för mig. ”Jag tror hon dra till sig magnetismen.”
”Men varför?”
”Två punkter. Ett, hon använder det både mentalt och fysiskt. Två, hon ska ju skydda dig.” Sen tjöt det till och allt blev svart.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Rica-san - 29 jun 12 - 00:24- Betyg: