Minnen som aldrig suddas ut |
Prolog:
Sagor är något som man som liten lärde sig att älska. Som man som liten hörde om och om igen. Som man aldrig tröttnade på. För alla sagor slutade ju alltid lyckligt. I slutet fick alltid prinsen sin prinsessa. Men alla sagor handlar inte om prinsessor. Den här sagan handlar om mitt liv, mitt Michelle Nilssons.
Del 1: 2004
- Endel kommer säkert att bli nöjda, jätteglada eller överlyckliga andra blir sura arga och ledsna. Men vi har försökt att få klasserna att bli så bra som möjligt. Och kom ihåg att ni fått gå tillsammans med antingen den ni helst ville eller den ni skrev som tvåa.
Jag lyssnade egentligen inte så noga på vad Viveka sa. Jag visste ju att jag skulle få gå med Nadja, så hade det alltid varit. Michelle och Najda, Nadja och Michelle. Nadja satt bredvid mej och kluddade på ett papper. Det stod samma sak på hela papperet.
Nadja+Victor
Nadja hade varit kär i Victor ända sen Femman. Jag är kär i Victors bästa kompis, Gabriel. Vi bestämde på sommarlovet innan sexan att vi skulle bli tillsammans med dom. Nadja med Victor och jag med Gabriel. Men vi visste båda att det inte skulle bli så. Victor och Gabriel tillhörde dom populära, och det gjorde inte jag och Nadja.
Det var en oskriven regel: En populär blir inte tillsammans med en ”dödlig”.
Jag och Nadja tillhörde inte precis töntarna men inte heller dom populära. Om man skulle bli populär var man tvungen ”att ha dom rätta kontakterna” och det var precis vad vi inte hade.
- Nu kommer ni få reda på vilken klass ni hamnat i sa Viveka och tog långsamt bort papperet som hon täckt klasserna med på OH apparaten. Jag blickade igenom A, men kunde varken se mitt eller Nadjas namn där. Sedan tittade jag på 7Bs och såg nästan genast Nadjas namn. Jag fortsatte för att hitta mitt med till min förvåning fanns jag inte under 7Bs namnlista.
- Öm… ni måste ha glömt mej sa jag till Viveka som just gick förbi bordet där jag och Nadja satt.
- Nej, klart att vi inte gjort. Du står ju där, under 7C.
- Va? Stammade jag. Det måste ha.. jag valde ju Nadja!
- Ja som första ja. Men alla kan inte få sin första. Och du valde ju Sara som andra.
Jag kunde inte tro att det var sant! Jag hade varligt helsäker på att jag och Nadja skulle ha kommit i samma klass, så jag valde Sara bara för att man var tvungen att välja minst två. Sara var ju en tönt! Henne var jag bara med om Nadja var borta!
Nadja som hört vad Viveka sagt började gråta och omfamnade samtidigt mej.
- Va fan.. snyftade hon vi måste ju gå i samma klass!
- Jag vet! Hulkade jag. Vi har ju gått tillsammans sedan Dagis!
Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då.
- Vi går till rektorn och kräver att vi ska få gå i samma klass!
- Ja instämde jag medans Najda drog iväg med mej.
När jag och Nadja dragit hela våran historia tittade Harald trött på oss.
- Tjejer, vad var det första vi sa när vi berättade att ni och granbergsskolan skulle slås ihop inför 7an och att det skulle bli nya klasser? Just det. Fortsatte han innan nån av oss han svara.
Vi kommer inte att ändra på klasserna! Ni fick faktiskt en av dom vi valde!
- Men… började Nadja innan hon avbröts av Harald.
- Då så tjejer. Nu får ni ta och palla er ut på rast.
- Jävla cp gubbe! Väste jag när vi kom ut på skolgården.
- Mamma kommer att bli jättearg och säga åt gubbjäveln att vi ska fan gå i samma klass! Jag förstod att Nadja var arg, det är bara då hon svär.
- Mm.. mumlade jag.
- Hej Nadja och Michelle! Det var Jonna. Jonna är en av dom populäraste i våran klass. Hon har varit tillsammans med både Victor och Gabriel.
- Hej.. sa Nadja osäkert
- Såg att ni inte kom i samma klass fortsatte Jonna.
- Tråkigt sa Gabriel som kommit fram till mej och Nadja.
- Men du kan ju va med oss då! Sa Jonna. Det syntes att Nadja inte riktigt trodde på vad Jonna sa. Jonna med det långa blonda håret. Jonna med dom välspacklade klarblå ögonen. Jonna som få vilken kille hon vill. Jonna som alla tjejer var avundsjuka på.
- Stackars dig sa Jonna och vände sej mot mej.
- Vadårå? Svarade jag dumt.
- Du kom ju i samma klass som alla töntar! Sa Gabriel och strök bort luggen som ideligen föll ned framför hans ögon.
- Gjorde jag? Jag hade varit så ledsen att jag inte kom i samma klass som Nadja att jag inte tänkt på vilka andra jag hamnat med.
- A kolla här! Sa Nadja och höll fram ett papper.
Där stod alla klasserna. Jag hade verkligen hamnat med ALLA töntar!
- Du föresten Nadja.. hänger du med och röker?
Najda tittade villrådigt på mej. En lång tystnad uppstod.
- Aaa… okej. Sa hon tillslut.
Jag kunde inte tro att min bästa kompis, som alltid tjatade om hur farligt det var med tobak lät sej luras.
- Bra! Sa Jonna och tillade vänd mot mej: Du ska inte med antar jag?
- Nej! Sa jag surt och gick mot vårt klassrum.
Vad fan håller du på med?
//Michelle
Jag skickade den hopvikta lappen till Sara som i sin tur skickade den vidare till Nadja. Hon höjde på ögonbrynen när hon läste vad som stod men kluddade ner några rader innan den återigen kom till mej.
Eftersom vi inte ska gå i samma klass kanske jag vill skaffa nya kompisar. Jag vet att det var dåligt av mej med det där med cigarretterna men det ska inte hända igen. *Promise*
//Nadja
Jag log, och vände jag på lappen och skrev:
Okay.. följer du med och badar efter skolan?
// You now who.
- Kan Michelle komma fram till tavlan och räkna ut det här är du snäll. Jag hoppade till. Jag hade helt glömt bort att följa med på mattelektionen.
- Öm.. visst. svarade jag och gick fram till svarta tavlan där Karl, våran mattelärare räckte mej en tavelkrita.
På tavlan stod det ett helt omöjligt tal som jag inte alls förstod. Men eftersom att jag inte ville att Karl skulle se att jag inte hängt med så skrev jag dit ett svar på måfå.
- Kan du förklara för mej hur du fått det här till 86?
- Jo.. öm… man aderar17 med 29 och multiplicerar det sedan med 15 och sedan lägger man till 2… Jag hoppades att Karl inte hängde med och helt enkelt gav mej rätt för det. Men icke sa Nicke.
- Snälla Michelle, det är procent inte multiplikation och föresten blir svaret 11,4.
- Äh, jag lärde mej att räkna såhär av.. öm en kompis till mamma som är mattelärare i öö.. gymnasiet!
- Det tror jag säkert! Grymtade karl och redogjorde sen hur man skulle ha löst uppgiften. Sedan fick vi rast.
- Michelle om du tror att jag tänker släppa iväg dig sådär så har du väldigt fel! Sa min mamma och granskade mina kläder, en kortkort kjol som jag fått låna av Nadja och en tight, vit T-shirt med lätt ringning.
- Vadårå? Stönade jag.
- Herrgud! Du ska gå på en skolavslutning, inte en stripp klubb!
- Jävla käring! Skrek jag och sprang upp på mitt rum.
- Michelle! sådär säger du inte till.. . du..förlåt!
- Jag hatar dig! Gastade jag och sprang ner för trappan och smällde igen dörren. Jag hade så bortom att jag glömde skorna. Som tur var skulle mamma inte komma på min skolavslutning. Jag låste upp min gamla cykel och trampade iväg mot skolan.
- Hej! Ropade Nadja och gav mej en kram. Öm.. varför har du inga skor?
- Äh, jag bråkade med mamma, du vet hur hon kan vara!
Nadja nickade förstående. Jag kollade på Nadjas ögonbryn, de hade minskat en hel del.
- Vänta, jag kommer strax. Sa Nadja plötsligt och gick med snabba steg bort mot flaggstången. Najda gick rakt emot Jonna!
- Hej gumman! Hörde jag Jonna säga.
- Heeej! Sa Nadja tillgjort och gav Jonna en stor kram.
- Guud vilken snygg kjol! Utropade Nadja.
- Den är ny, pappa köpte dom i Thailand åt mej. Snygga byxor förresten.
- Tack! Det är nog bästa att jag går tillbaka till Michelle så inte hon blir sur.
- Okej , du kommer väll på festen hos mej ikväll?
- Självklart! Vi ses! Sen kom Nadja tillbaka till mej som ingenting hade hänt.
- Ska vi gå och ställa oss på flaket? På våran skola brukar vi alltid stå på ett hyrt lastbilsflak vid entrén och sjunga. Jag gav Nadja en sur blick och fäste:
- Gå tillbaka till Jonna, med det förstås då blir ju jag sur!
- Det var ju ett skämt! Sa Najda kallt till mej.
- Det var ju ett jävligt kul skämt! Skrek jag och gick bort till Sara och Sandra som stod nedanför flaket. Vid det laget hade hela skolan vänt sej om för att höra Nadja skrika:
- Jävla tönt! Och sedan rusa bort till Jonna, Fanny, Patricia, Gabriel, Emil och Victor som skrattande dunkade henne i ryggen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | love_you_too - 15 jan 07 - 05:48- Betyg:  | jäätttte bra!! ska läsa de andra delarna nu...
Gillar att de är så långa | | Likeyou - 9 aug 06 - 19:14 | | Ja det kan man säga, mycket av det här har hänt mig | | LA - 8 aug 06 - 23:10 | | jätte bra ! är den sann, handlar den om dig ? | | Lovely__ - 1 jul 06 - 03:11- Betyg: | | Fortsättnign tack ! :) Handlar det om ditt liv eller? | | spite_fire - 29 jun 06 - 07:33- Betyg: | | fortsättning! :) | | Hundlort_ - 29 jun 06 - 06:41 | | bra, =) | | yuriko - 29 jun 06 - 04:38 | | jättebra ^_^ kommer det en fortsättning? *hoppas* |
|
|
|
