Minnesförlust [hp-ff] 2 |
Ursäktar att det tagit så lång tid. Jag har inte haft någon lust att skriva. Men den har kommit tillbaka nu. Här är delen som var innan läs den. :)
http://www.dikta.se/dikter.php?verk=4 49742
På något sett började det klarna upp för mig, hur visste jag inte, men jag kände inte igen mig, över huvud taget. Med orden "vem är jag" satte jag mig upp och öppnade ögonen, en välkomnande stuga bredde ut sig framför mina ögon och en tjej med mörkt brunt hår och ett sorts ljus omkring sig log finurligt mot mig. Hon lutade sig framåt och ställde sig upp för att sedan gå fram till mig. "Du är Melissa, du blev tyvärr nerklubbad påväg in i byn förut, för dina pengar så klart, som du tyvärr - för tjuvarna - inte hade i dina fickor. Du har fått en minnesförlust." Sade hon och satte sig försiktigt på sängen jag log i.
”Och du är?" Frågade jag efter en stunds granskande av henne. "Åh, jag är Louise." Svarade hon, och lade till, "är du hungrig?" Varav hon reste sig upp och gick fram till en sorts kamin där jag nu insåg att det stod en tallrik med mat som såg förträfflig ut. "Jag passade på att äta medans du var avsvimmad." Sade hon medans hon med en hand plockade upp ett glas med dryck och med den andra tallriken, som hon gav mig. "Men hur kom jag hit?" Frågade jag när jag granskat maten och började peta i den. "Jag vet inte.." Svarade Louise. "Har jag inte några väskor? Vi kan kolla igenom dem" Sa jag och log mot henne innan jag började äta av maten.
Efter en stund hade jag ätit några portioner mat, tydligen var jag hungrig, och tydligen åt jag inte särskilt mycket. Louise rotade igenom mina väskor och fick fram ett oöppnat brev.
- Ska du ha det? Frågade hon, och räckte fram det till mig.
- Om det hälper mig att komma ihåg så gärna. Svarade jag och tog lugnt emot det.
Jag drog försiktigt upp det och innuti stod det skrivet; Från Lily Evans. Jag hade ingen aning om vem detta var men ändå ringde en klocka i mitt huvud. Det var ett mycket långt brev och jag reste mig upp från sängen och gick iväg till ett annat rum för att läsa det i lugn och ro.
Kära vän.
Hej. Vart har du tagit vägen? Bellatrix Lestrange kom till och med fram till mig och frågade vart du var. Alla på Hogwarts är oroliga och man kan inte gå runt ett hörne utan att höra ditt namn. Sirius kommer springande ibland och tror sig ha hört dig prata. Du försvann så plötsligt. Jessicka. Victoria och jag är jätte oroliga. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag saknar dig något otroligt. Snälla hör av dig så jag vet att du inte dött. Hogwarts är så tomt utan dig. Kram Lily.
Jag satt tyst en stund innan jag satte eld på brevete genom att hålla det över ett stearinljus och lägga det på ett fat intill. Jag reste mig upp från den vita fåtöljen och gick tillbaka in i köket där också min säng stod. Louise höll på och städade lite här och där och tittade igenom mina väskor då och då.
- Louise? Frågade jag tyst och med en darrande röst. Hon vände sig om från disken och kollade mig i ögonen. Hennes ögon lyste i rött.
- Ja kära du? Frågade hon och log med sina rosa läppar. Hon hade hörntänder också.
- Bor jag här. Helt ärligt? Frågade jag och kollade ängsligt på henne.
- Nej det gör du inte Melissa. Det här är mitt hus. Du hittade antagligen det när du letade efter ett hem. Du har flytt. Men jag har inte känt dig tillräckligt länge för att veta från vad. Svarade hon. Aningen besviken på sig själv.
- Det är okej. Sa jag. Det stod något om Hogwarts i brevet jag fick. Är det en plats du känner till? Frågade jag sen. Hon var tyst någon minut. Sedan lutade hon sig ner och drog upp någon sorts pinne ur sitt ena byxben. Hon flinade brett och såg på mig. Jag undrade vad det kunde vara och hon sträckte fästet mot mig. Jag tog tag i det och kände något slags rus. Magiskt.
- Vad Hogwarts är? Sa hon glatt. Det är världens främsta skola för häxor och trollkarlar. Själv går jag i Frankrike på Beauxbatons. Jag är också häxa. Det där är din stav. Avslutade hon och pekade på min hand. Jag var förvånad. Jag hade fått en minnesförlust och kom inte ihåg något inte ens att jag var en häxa.
- Pröva en besvärjelse. Sa Louise och log mot mig. Kom vi går ut. Sa hon och gick förbi mig och öppnade ytterdörren.
Då vi kommit ut på ängen utanför den lilla stugan gick hon fem meter bort ifrån mig och ställde sig med armarna uppkavlade. Jag gjorde som hon och kavlade upp mina armar också. Då jag kavlat upp min vänster tröjarm började det klia på underarmen. Jag tittade på den och märkte att jag hade två myggbett på den.
- Okej, Lam Slå, Lamslå. Säg efter mig Melissa. Sa Louise och jag försökte göra samma rörelser med handen och säga precis samma som henne. Efter några sekunder lyckades jag lamslå henne och hon flög två meter bakåt och ramlade omkull på marken.
- Bra! Ropade hon och sken upp. Jag var stolt över mig själv att jag lärt mig magi så snabbt. Fast jag visste ju det redan. Någonstans i bakhuvudet.
- Vi fortsätter. Sa Louise, och reste sig upp och kom närmare och tog mig till en annan plats för att utöva magi och lära mig.
Några timmar senare satt jag utmattad i fåtöljen i Louises hus. Jag kom på mig själv med att vara illamående och sprang in i badrummet och spydde i toaletten. Jag satte på handfatet och sköljde mig om munnen och sköljde bort smaken i munnen. Jag kollade mig i spegeln. Jag hade långt kolsvart hår och jag kände att jag inte över huvud taget tyckte om det. Jag tyckte inte ens att jag passade i det. Med ett sving med trollstaven så hade jag förvandlat mitt hår till guldblondt, och jag passade mycket bättre i det. Jag gick ut ifrån toaletten och ut i vardagsrummet där Louise satt och klappade den svarta katten. Hon sneglade upp på mig.
- Du passar i blondt hår Melissa. Sa hon och log för sig själv.
- Vad ska vi göra då? Ska jag försöka få mitt minne tillbaka? Frågade jag.
- Vi flyger till Skottland i morgon bitti.
- Hur då?
- Jag är en animagus, en fladdermus, och förut så läste jag igenom några av dina papper, i ett brev så står det från någon Sirius att han lovar att inte berätta för någon att du är en animagus. Så jag antar att du är en animagus också Issa. Sa Louise. Pröva att transformera dig. Avslutade hon. Jag tog upp staven från fickan och satte den mot huvudet och mumlade. Jag kände hur min kropp försvann i intet och hur jag förvandlades till en kolsvart korp.
Vi skulle till skottland i morgon.
|
| Kommentarer | | JennnyJ - 31 maj 12 - 23:05 | | Bra, skulle jätte gärna ha lite längre delar men annars: muy bien! har saknat att kunna läsa harry potter fanfictions såhär, så tack för att du fortfarande skriver och tack för att du får mig att komma in här och läsa dem, jag kommer alltid på mig själv med att sakna tiden då man levde för harry potter. Ska bli spännande att se vad de ska göra i skottland! xx du är jätte duktig, glöm aldrig det! | | sookisweetie - 30 maj 12 - 23:43 | Bra men lite förvirrande. Har läst de andra delarna också.
jag hoppas att du fortsätter på denna! :)
mejla gärna mig när nästa del är ute! :) |
|
|
|
