Människohamn (Alternativt slut) |
Detta är ett svenska projekt som jaag skulle göra för inte så länge sedan. Det är ett alternativt slut på en liten del ur en bok som kallas Menniskohamn.
Det här finns inte. Det här händer inte.
Tankarna rusade igenom Anders huvud när han såg dom. Varför är dom här? Han ställde sig upp och började sakta gå mot dom. Dom hade inte åldrats ett dugg på 18 långa år. Hur var det möjligt?
Dom kollade konstigt på varandra och tecknade smått med händerna. Elin skakade på huvudet. Vad höll dom på med?
”Hej. Vad är det som händer?” sa Anders medans hans blick vandrade från Henrik till Björn. Dom kollade sakta på varandra och sedan på Elin. Hon bara skakade på huvudet igen och såg bekymrad ut. Dom kollade tillbaka på varandra och nickade sedan.
”Kan någon svara mig?” fortsatte han när Elin började gå bort från dom, ut i skuggorna.
”Vi vet vars din dotter är.” sa dom i kör och kollade sedan på varandra igen.
”Va? Vet ni? Vars är hon då? Ta mig till henne!”
När dom kollade tillbaka på Anders igen så blev deras ögon stora som tefat, som om dom såg något som gjorde att dom inte kunde tro sina ögon och helt plötsligt fick Anders en otrolig smärta i bakhuvudet, och allt blev svart.
Vars är jag? Vad gör jag här? Vad vill dom? Vem är dom? Vars är min dotter? Var tankar som kretsade i Anders huvud när han vaknade upp, fast kedjad i en stol. Hans huvud dunkade något ofantligt, som dagen efter en ordentlig fylla.
Dörren rasslade svagt och Anders hörde några mumlande röster utanför. Dörren öppnade sig segt och verkade väldigt tung. In kom en skröplig, gammal man med stora, runda glasögon, skakiga händer och en gammal brun läderväska.
”Snälla, du måste hjälpa mig ut!” skrek Anders. Men mannen bara skakade sakta på huvudet.
”Hjälp mig ut! Jag måste hitta min dotter!” fortsatte Anders att skrika mot mannen med väskan. ”Ni kan inte göra såhär!”
”Ledsen hörrudu,” sade mannen skröpligt medans han gick ner på knä framför Anders och öppnade väskan. ”Jag har mina order, det finns inget jag kan göra.” fortsatte han medans han tog upp en spruta fylld med en klar, flytande vätska.
”Det här kommer inte att göra ont, det kommer bara att göra så att du somnar.” berättade han medans han förde in nålen i armen på Anders. Han klappade honom sedan på armen där han hade fört in nålen.
”Jag kommer tillbaka om ett tag för att titta till dig.”
Smack. Smack. Smack. Anders vaknade skata upp allt eftersom slagen mot hands kind blev hårdare.
”åh, vad bra, du är vaken.”
”Vad händer?” sluddrade Anders.
”Det är ingenting som du behöver oroa dig för.” svarade mannen som hade slagit honom.
”Vars är den gamla mannen som var här tidigare?”
”jasså han, han har redan varit här inne. För ett bra tag sedan. Du var så utslagen så att inte ens en atombomb skulle kunna väcka dig.” svarade mannen med ett skratt.
Mannens läppar fortsatte röra sig men Anders hörde honom inte. Han var allt för upptagen med att kolla in sin omgivning och tänka ut hur han skulle fly.
Det fanns inga fönster i rummet som var helt gjort i betong. Dörren såg ut att vara gjort i någon sorts armerat järn, och verkade omöjlig att öppna inifrån. Det hängde en naken glödlampa i taket och allt var täckt i ett tjockt lager av damm.
Allting verkade hopplöst, så Anders fokuserade på mannen i rummet istället. Mannen var klädd i en svart Armani kostym, med svit skjorta under och med en blod röd slips. Hans byxor var också svarta, och hans skor var den typen som man förväntar sig att gamla miljonärer ska ha. Även dom var svarta. Hans ansikte var ganska dolt i mörkret, men Anders kunde urskilja vissa detaljer. Hans ögon var gröna, näsan var sned, som om någon hade slagit honom och brytigt själva näsbenet och han hade inte låtit det läka rätt. Hans hår var svart och bakåtslickat med vad som såg ut att vara, 3 kilo med hårgelé. Hans läppar var tunna små streck, med ett konstant flin. Hans läppar hade slutat röra sig och flinet försvann.
”Hörde du vad jag sa?”
”Va?”
Mannen satte tummen och pekfingret över näsryggen och suckade.
”Vad är det men folk i det här landet som inte kan lyssna när man försöker säga något?!” skrek mannen och slog Anders med knytnäven rakt över näsan så att stolen föll.
Anders vred på huvudet och spottade ut blod på golvet.
”Vars är min dotter?” Vad har ni gjort med henne?!”
Mannen i Armani tog tag i Anders tröja och drog honom mot sig.
”Du måste sluta lägga näsan i blöt. Vem vet? Nosar du på fel saker kanske någonting kommer att hända din söta lilla prinsessa.” log han sliskigt, släppte Anders och gick mot dörren.
”Du kan inte göra såhär!”
”Jo du, det kan jag. Och lita på mig. Din dotter har det bara bra” sa Armani killen med ett elakt flin, stängde dörren med en smäll och allt blev svart
|
| Kommentarer | | Swejk - 3 jun 12 - 18:54 | | Det är från en svenska uppgift jag hade, man skulle skriva ett alternativt slut :3 | | Mp3 - 3 jun 12 - 11:22 | En annorlunda version av John Ajvide Lindqvists bok. Men i och med att jag tycker den boken är något av ett omänskligt mästerverk, har jag lite svårt att läsa denna här, fanfiction eller vad man nu ska kalla den.
Men ändock, har du i denna korta text gjort något eget av hans karaktärer och det är bra gjort. |
|
|
|
