Blodtörst. Kapitel 1 {Del 1} |
Kapitel ett: En ny kung.
Ett högt ring hörs från kyrkklockan i Troffest. Klockan är halv sju. Catire vaknar och sätter sig upp i sängen. Hon sätter på sig skorna som står prydligt intill hennes säng och sedan trär hon på sin svartvita arbetsklänning som ligger vid änden av hennes säng. Hon synar rummet innan hon reser sig upp. Det var på pricken tre år sen hon flyttat dit. Det såg likadant ut som vanligt. Inga förändringar. Längst bort i rummet en byrå med spegel i hörnet och en stol med en känd tavla över vid andra hörnet. I väggen i mitten var ett slags handfat fäst.
Catire kollade ut genom fönstret ovanför sängen. Klockan var tio minuter i sju. Hon hade tio minuter på sig att ta sig ner till tronsalen för att göra i ordning för prinsens kröning. Kungen hade dött en månad tidigare i ett krig mellan två ätter, det handlade om svek, lögner och behovet av makt. Men nu skulle den sjuttonåriga prinsen ta över tronen, och försöka hantera kriget.
Catire kom dit ner två minuter i sju. De tio slavar som skulle fixa i ordning i tronsalen hade tre timmar på sig innan prinsen skulle krönas. Bord skulle upp, band skulle hålla ”bondefolket” det vill säga mindre värdiga, borta. Guldskålar och guldbägare skulle ut på alla bord och allting skulle vara perfekt. En präst skulle kläs och det skulle prinsen också. Nu var det så att Catire fick äran att klä prinsen.
Tronrummet var avlångt och de vita marmorväggarna och det vita marmorgolvet lyste upp allting. En lång vacker kvinna med svart hår, kolsvarta ögon och med en korp på axeln klev in igenom ett par stora järndörrar. Hon var klädd i rött och hon log vackert då hon gick genom rummet. Hon satte sig på drottningtronen.
- Äntligen hemma. Sa hon tyst för sig själv. Korpen flög ett varv i tronsalen och satte sig sedan på hennes knä. Korpen gnistrade i grönt, lila och mörkblått och ögonen var alldeles kolsvarta på den.
Catire fortsatte göra i ordning inför ceremonin. Hon placerade särskilda namnlappar framför silverfaten och andra namnlappar framför brons och guldfaten. Bara kungen åt från Odyllitfat. Odyllit är svart guld. Inte olja, men guld i svart. Mycket svårare att tillverka och att hitta.
Tiden gick snabbt och när klockan slagit halv tio gick Catire in till ett rum bakom tronen. Rummet var runt, inte mer än två meter i diameter. Taket var säkert tjugo meter upp och längst upp fanns ett fönster. En steg gick längs väggen upp dit. Ljuskällan var en fackla och ljuset från fönstret. En stol och ett bord stod där och en säng var intill. På bordet låg ett svärd. Safirer slingrade sig från sida till sida på svärdet till mitten. Längst ut på svärdets fäste var det ett drakhuvud, och parsertången föreställde drakens fötter. Där på stolen satt också prinsen med huvudet i knät. Han märkte inte när Catire hade stigit in i rummet.
- Sir? Fick hon fram. Han lyfte huvudet.
- Jaja... Svarade han trött. Han drog en hand genom det ljusblonda håret. Catire mötte hans gråa ögon med sina gröna. Han såg besvärad ut, och han var redan klädd i rustningen.
- Du får ursäkta mig flicka lilla. Jag hade så tråkigt så jag klädde mig själv. Sa han och reste sig upp, den svarta manteln gick ner till marken och det gråsilvriga rustningen passade lite för perfekt för honom som var så un..
- Det ser bra ut sir. Sa Catire och log, händerna var bakom ryggen på henne och hennes illröda hår låg mot hennes axlar och föll ned till midjan. De hade fortfarande inte släppt ögonkontakten.
- Vad heter du då? Hur gammal är du och varför jobbar du här när du kunnat fått ett annat jobb? Frågade prinsen. Catire hade ingen aning varför har frågade det.
- Catire Mellins.Jag fyller femton om fyra dagar. På onsdag. Min föräldrar skickade hit mig för exakt tre år sen idag. För att jag skulle tjäna pengar åt dem Sir. Sa Catire tyst, och innan hon sänkte blicken såg hon hur han såg väldigt förvånad ut. Catire stirrade ner i marken och det gick någon minut innan han sa något igen.
- Men då har du inga pengar till att kunna köpa kläder, eller något då? Allting går till dina själviska föräldrar? Frågade han. Han verkade vilja veta mycket, precis som Catire.
- Jag får fem guldmynt varje månad till att spara för att gå i skolan en dag i veckan. Mina föräldrar har aldrig brytt sig särskilt mycket om mig. Det måste bero på att jag är adopterad. De såg mig som en slav från första dagen. Jag har alltid arbetat för dem hemma medans de ätit sig mätta på maten jag lagat Sir. Svarade Catire. Hon verkade ledsen. Han verkade tappa fattningen.
Funderar fortfarande på vad prinsen skall heta. Kom med förslag så lägger jag ihop ett namn.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sookisweetie - 30 maj 12 - 19:02- Betyg:  | SÅ bra del!
du skriver verkligen bra!
:)
jag tkr han kan heta Alexender om du inte har bestämt dig än... :) | | Nightwalker - 29 maj 12 - 13:37 | | Prins Nicolaus låter fint. ^^ |
|
|
|
