Om jag hade varit lika modig som Elise (one-shot) |
I morgonljuset ser hennes kropp tunnare ut än den är. Jag sätter mig bakom henne, stryker hennes rygg med mina fingrar, lutar mitt huvud mot hennes axel. Hon är tyst, säger inte ett ljud, och jag har svårt att höra om hon faktiskt andas. Med tiden har hon blivit så mycket svagare och jag är rädd. Rädd för att få veta sanningen även om jag redan har förstått. Men jag är för blind för mitt eget bästa. Och det gör ont. Så fruktansvärt ont.
Jag snyftar till. Jag vet att hon hörde men inte ens då säger hon något. Varför skulle hon göra det? Jag har svikit henne.
Efter en stund reser hon sig upp och jag tittar på hennes nakna kropp bakifrån. Hon tittar inte på mig, inte ens ett litet tag. Stämningen är stel mellan oss. Klart att den är. Som man bäddar får man ligga. Jag har bäddat förskräckligt dåligt.
”Gå inte”, viskar jag.
Hon stannar i en rörelse, fortfarande vänd bort mot mig. Tonen på hennes hud är solljusbrun när den egentligen är alldeles kritvit. Jag vet att hon är besviken, ledsen, arg.
”Jag älskar dig”, fortsätter jag och hör på mig själv hur halvhjärtat det låter. Hon svarar inte. ”Elise” Nu står hon med framsidan mot mig, stirrar på mig med ilskna ögon. Men hon är tyst, låter kroppsspråket tala för sig. ”Gå inte.” Jag ser henne skaka på huvudet som om hon inte vet vad hon ska tro. ”Gå inte-”
”I timmar efter timmar berättade du för mig om din jävla känsliga familj, om hur de ser ner på oss, om hur de ber om att vi bara går igenom någon fras i livet. I timmar sa du till mig att vi kanske ska tänka efter lite till. Tänka efter riktigt noga. Vi känner nog inte såhär egentligen, sa du. vi är nog bara förvirrade. I timmar slängde du bort allt vi upplevt tillsammans bara för att du är orolig för vad de andra ska säga. Vad fan har de att säga till om, Sabina? Att vi är skapade ur satans armar och att vi går emot Gud? Låt dem! Låt dem tycka det!”
Elise stirrar fortfarande på mig, nu med tårar i hennes röda ögon.
”Två år åt helvete, Sabina”, viskar hon svagt. ”bara för att du är så äckligt rädd för vad de tycker om oss.” Hon gör sig beredd att gå men jag flyger upp på fötter och stoppar henne.
”Kommer jag att se dig igen?”
”Om du någon inser att två människors kärlek, samma kön eller inte, är mer värt än något annat så finns jag för dig. Men låt mig inte vänta för länge.” Hon placerar sin högra hand på min kind och kysser mig mjukt. ”Låt mig inte vänta för länge.” Sen går hon.
Jag kan fortfarande känna hennes läppar mot mina. Och det är då jag brister ut i gråt.
Om jag hade varit lika modig som Elise, skulle hon fortfarande sova i sängen bredvid mig.
Om jag hade varit lika modig som Elise, hade jag inte varit så jävla rädd.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 31 maj 12 - 19:33- Betyg:  | | den är vacker | | bananburken - 27 maj 12 - 00:52 | | Gillar hur du byggt upp den! | | sookisweetie - 27 maj 12 - 00:50- Betyg: | | SÅ bra skrivet!! love it! |
|
|
|
