Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Att bli förälskad i fel person del 17 ~Mannen~

Jag vet att det är segt nu med alla namn, men jag hoppas att det inte är lika rörigt. Det är därför alla syskonen inte är inblandnade ännu xD Men för att lättare kunna göra det lite ljusare med vissa saker - så den inte tappar sin charm - så kan ni ju skriva vad det är som gör dte rörigt. Frågor och så?
Men tack alla för att ni läser, med er kritik ska jag försöka bättra mig. Jag vet att jag kan bli lite rörig xD Era kommentarer är guldvärd! Tack alla! ^.^
--
Ingen såg någonting, ingen sade någonting. Inte ett enda ljud hördes. Jag samlade benen under mig så jag satt hukandes, lyssnade spänt. Väntade. Skuggorna, röken var tjock och tung att andas in. Inte ens de skarpa lamporna gav ljus över den tjocka röken. Allt var en enda skugga, en enda mörk fläck. Jag vred huvudet mot det svaga ljudet av tysta steg. Stegen som cirkulerade runt mig. Där! Jag svepte med handen och röken försvann. En brunvit hund morrade åt mig, hukade sig ner och stirrade på mig. Väntade. Alla stirrade på mig och hunden. Ett test språng mot mig, vek av en meter innan och cirkulerade på nytt. Väntade.
”Zaria.” Hon hoppade mot mig, jag drog ner benen och lade mig ner. Hennes tassar drog i mitt hår. Hon halkade till och sprang på nytt mot mig. Jag gjorde en kullebytta och ställde mig upp. Snurrade runt henne. Hon stannade upp. Morrade och visade tänderna. ”Du ger mig inget val”, varnade jag. Hon gav ifrån sig ett litet fnys, kan man säga. Hukade sig ner på nytt och reste ragg. Tapio tog ett steg närmare. Genom dörren kom mannen och vakter. Stirrade på hunden.

”Är det Zaria?!” frågade han förskräckt. Jag himlade med ögonen.
”Du ser, du vet inte allt.” Han skakade på huvudet och vakterna tvekade.
”Men jag trodde hon var en Demon. Fjärde klassens demon.” Han var chockad.
”Du ska inte leka med sådant du inte förstår dig på. Jo visst är Zaria en demon, men som du ser …” sade jag och pekade på den ilskan hunden. ” … så är hon även en varulv. Det betyder att du har experimenterat på …”
”En blandras. En mycket farlig kombination!” Mannen spärrade upp ögonen innan hans blick hamnade på Clayton …? ”Du är vän med dessa Odjur! Denna Djävul” Han kom fram till mannen, vilket fick vakterna att vakna.
”Säg mig, vem är egentligen odjuret här. Du vill först att vi ska ingå i dina experiment, sedan tar du andra från deras hem. Gör deras liv mer eller mindre till ett helvete. Så säg mig vem är djävulen, egentligen?” Mannen stirrade på Clayton utan att svara. ”Du ser.” Clayton gick tillbaka till sina syskon. Vilket gjorde mig på vakt när jag tittade på dem, men längre än så kom jag inte innan Zaria gjorden en tjurrusning. Jag hoppade ur vägen och hamnade i en hög på golvet. Hon gav sig inte utan fortsatte att attackera mig. Jag fick rulla runt, hoppa över henne och upp på britsen. Till sist hade jag inget val än att slänga mig över henne och knuffa undan henne, under ett bord. Hon trasslade in sig. Morrade och försvann ur siktet.
”Jo du”, började jag och pekade på mannen. ”Vill du veta just varför hon beskyddades från er? Men jag ska berätta en liten hemlighet. Jag behövde inte beskydda henne från dig, utan jag beskyddade dig från henne. Lyssna nog nu, detta kommer gå fort.”

Jag andades in och letade flera gånger efter tecken på vart Zaria hade gömt sig. ”En blandning mellan Varulv och Fjärde Klassens Demon är inte att leka med. En fjärde klassens är visserligen en ganska lam ras, renrasig. Men användbar som du vet.” Jag hörde hennes andning komma nära nu. ”Fjärde klass är som vatten. Genomskinlig. Med andra ord kan de förbli genomskinliga. Man säger att de har ett kamouflage förmåga att gömma sig på ett öppet fält. Ja precis, osynliga. Det är deras förmåga, mer eller mindre.” Jag fick prata fort, fortare än var det verka. ”Du vet ju reda styrkan hos en Varulv, den är mer uppenbar. Tänk då en kombination mellan dessa två raser? Tänk vad lätt det är. En varulvs första skiftbyte får inte hända för tidigt eller för sent. Och absolut inte bli på tvingat första gången. Men med denna kombination spela inte det någon roll. De blir inte galna, blinda. Nej, det blir så mycket mer medvetanden. Så mycket farligare.” När jag tystande ställde mig rakt, tittade på mannen och log. Morrningen fick vakterna att skjuta mot golvet, men morrningen fortsatte. ”Jo en sak till angående demonen, Fjärde Klassens Demon. De ha en förmåga för försvar, min favorit om du frågar mig, eko ljud.” Mannen blev helt vit i ansiktet. Zaria dök upp framför honom, visade tänderna. ”Deras personlighet som Varulv är inte den samma som när de är människor, säger dem. Fast det tror jag inte på. Är du annorlunda som varulv än som människa blir du aldrig misstänkt. Ja som Tapio.” Nu försökte mannen springa ut, men sprang rakt in i dörren. Ett klick bekräftade att den låste sig. Han slog efter Zaria som backade, mannen fortsatte att följa efter. Jag såg lysknappen. Bestämde mig för att få det gjort. Jag pekade med två fingra mot knappen – jag var två meter ifrån – snurrade ett halvt varv, svepte med handen och pekade sedan mot mannen. Sladdar bröt sig fri ur väggen, satte sig mot mannens bröstkorg och innan han ens hann skrika. Rycktes han kraftigt till innan han kasade mot väggen ner på golvet. Vakterna siktade mot mig. Zaria hoppade, tog båda vapnen, från sidan, i munnen. Slet ur dem ur händerna på vakterna. Undertiden Zaria vaktade dem, hämtade jag kedjorna som Aimo och de hade. Drog fast vakterna mot britsens ben. Bröt nyckeln och släppte delarna av den på golvet. Jag tittade på Zaria som tittade tillbaka.
”Du Thia, du vet om att …” började Tapio. Jag knäppte med fingrarna för andra gången för att sedan dra ned dem mot marken och rummet blev helt mörkt. En halv minut senare tog jag bort röken. Zaria satt på golvet och log mot vakterna som stirrade förskräckt på henne. Jag hjälpte henne upp. Aimo kom fram.
”De är fast”, sade han. ”Vi bör ta oss ut nu.” Jag nickade. ”Men säg mig, planerade ni detta?” Zaria skrattade.
”Nej alltså. Huvudvärken var så tung, så att bli till varulv var det som skulle ta bort den. Jag har bytt en gång tidigare, så jag hoppades helt enkelt att Thia förstod vad jag gjorde, och att hon inte skulle bryta nacken på mig.” Hon grimaserade vid tanken.
”Jag lovar dig att det kommer jag aldrig att göra.”

Okej. Tapio - brodern till Clayton - var varulv. Söner till Aimo. De hade flera syskon, men de blandar jag inte in riktigt ännu. Zaria är vad jag innan kallade för min syster. Hon är en blandras, varulv och demon. Själv är jag en … demon. Jag adopterades av Zarias föräldrar, Racz och Nalia. Racz tränade upp mig för att beskydda Zaria, han lärde mig att slåss. Så detta menas med att allt är en enda röra. Zaria är inte min syster, Racz och Nalia är inte mina föräldrar.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Notchii - 28 maj 12 - 00:42- Betyg:
Vart mycket lättare att förstå nu :D Mejla nästa^^
Rica-san - 27 maj 12 - 02:06
Nu förstår jag! Mejla nästa!
sookisweetie - 27 maj 12 - 00:42- Betyg:
SÅ bra! nu fattar jag mer...
mejla när nästa del är uppe!
Eme_96 - 26 maj 12 - 01:02- Betyg:
bra, denna del fick mig att förstå ganska mycket av hela grejen! det har varit ganska tjorvigt med allt tidigare.. man har liksom inte förstått något om psyket osv. jag antar att det var meningen men jaa.. mejla! :)

Skriven av
MyBlackBird
25 maj 12 - 23:45
(Har blivit läst 98 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord