Att bli förälskad i fel person del 16 ~Hemlighet~ |
Nu kommer äntligen nästa del! Tack alla läsare och för era kommentarer! Guldvärt!
---
Tapio masserade sin nacke en aning förvirrad, men jag klandra inte honom. Han stirrade chockat på sina syskon som stirrade på mig. Zaria stirrade på Tapio som satt upp. De tittade på varandra, länge. Båda en aning fundersamma.
”Men hur är det möjligt?” frågade hon mig. Jag log.
”Varulvar dör inte av att man bryta nacken på dem, gör du en dubbel brytning så klarar de sig. Om du bryter nacken en andra gång inom en kvart. Det är något med deras blod och nerver som gör att de inte bryts förens en viss tid. Fråga inte hur, det vet jag knappt själv. Men gör du en dubble twist då ger det samma effekt som om när du söver dem, dock blir de inte så glada när de vaknar”, sade jag.
”Oh jaha”, sade Zaria. Dock stirrade hela familjen Mazur på mig. Jag log mot Zaria och gick bort till den döda killen på golvet, hukade mig ner och skakade på huvudet innan jag tog upp nyckelknippan jag hade tappat. Låste upp Aimo och gav honom nycklarna. Han låste upp resten av familjen.
”Zaria vännen”, började mannen. Jag himlade med ögonen, satte min på britsen med benen i kors. ”Tänk noga nu, varför vet din syster så mycket om denna värld? Om döden? Säg mig om jag minns fel, men din pappa var aldrig döende då ni byte plats?” Zaria stelnade till, ville inte lyssna men hade inte så mycket till val. Det hade ställt kaos bland hennes tankar. Hon vände sig mot mig.
”Okej, jag ska förklara det som jag så länge har lovat. Vad som hände den natten då jag hamnade på psyket.”
”Jag tränade med Racz, att slåss helt enkelt. Han skulle hjälpa dig och Nalia med en sak. Då skuggorna blev lite för levande. Jag var ensam i sovrummet då huset skakade och du skrek. Racz kallade på mig. Det var den dagen du skulle få reda på om demonerna. Men någon ville hålla det hemligt, denna någon tänkte döda oss alla. Men allt blev inte planerat. De kollade aldrig i mitt rum, de såg aldrig den lilla flicka som ringde psyket, som ringde sjukhuset och polisen. Kallade in allt hon kunde komma på. Denna flicka var jag. Jag kunde alla nummer utantill. Psyket var på tröskeln då Racz fann mig och bad om en sak jag aldrig ville höra. Jag skulle byta plats med dig, de fick inte ta dig. Inte nu. Aldrig någonsin. Så vi gömde dig, trygg och säker. Kniven med blodet höll Racz i och gav till mig, sade åt mig att göra som vi hade tränat, inte praktiskt utan teoretiskt. Jag skulle bryta nacken på honom. Jag tvekade länge, men jag gjorde som han sade. Nalia var redan utslagen. Så jag gjorde det han bad om, jag bröt hans nacke. En gång behövdes för att han skulle sova, en kvart behövs för att han skulle förbli sovandes. En kvart var allt jag behövde. Jag tog kniven, satte mig mellan Nalia och Racz. Satt och vaggade med kniven i min famn. Stirrandes. Galen. Psyket kom in, kastade en blick och städade undan. Övervakade mig. Då de förde bort Nalia och Racz kroppar, slängde jag mig om halsen på Racz. Skrek och grät. Elva minuter hade gått. Ingen tittade så jag bröt nacken på nytt. Han ryckte till, hyschade åt mig och när psyket kämpade med mig tog personalen hand om de döda föräldrarna. Dessa personer var vänner till Racz och Nalia. Hjälpte dem tillbaka på fötterna, hittade Larry och skickade iväg dig.” Zaria hamnade på golvet. Hon ville inte höra detta. Hon ville verkligen inte. Jag satte mig bredvid henne. ”Jag är ledsen, men det är så allt gick till.”
”Men hur kan pappa låta dig göra något sådant?!” Hon var förtvivlad. Ville inte tro på fakta.
”Zaria”, började jag. Hon tittade på mig då tårarna föll. ”Jag är adopterad. Vi är inte syskon.” Hon stirrade chockat på mig, skakade på huvudet. Ville antagligen skrika. ”Dina föräldrar lever.” Jag tittade upp och pekade mot dörren. Som gav vik och in kom Racz och Nalia.
”Det stämmer”, sade Nalia. Zaria reste sig upp och gick snabbt fram mot dem, kramade om Nalia innan hon tvekade och backade.
”Varför lämnade ni mig? Thia?” Racz stirrade på mig. Kom snabbt mot mig. Jag snurrade runt, hoppade över britsen. Log utmanande.
”Cynthia”, varnade han. Jag log retsamt. ”Du fick inte berätta.” Jag himlade med ögonen.
”Nej”, sade Zaria bestämt. ”Varför lärde ni henne att döda?” Tystnade.
”Zaria …” började jag. Hon tittade på mig.
”Cynthia!” varnade Racz på nytt.
”Jag är din beskyddare. Jag adopterades och tränade direkt för att slåss.”
”Cynthia!” skrek Racz på mig. Jag undvek honom genom att ännu en gång hoppa över britsen.
”Hon frågade, så jag svara. Enkelt.” Han kokade.
”Racz”, sade Nalia. ”Lugna ner dig.”
”Hon får inte berätta!”
”Bättra att hon berätta det än någon annan.” Zaria struntade i deras diskussion.
”Men jag förstår inte? Ni behandlade henne som en dotter, som min syster?!” Jag tog mig fram till henne.
”Jag är ledsen, men tänk efter lite nu. Vi är inte ens av samma ras.” Hon tvekade innan hon nickade kort. Hon började förstå nu.
”Men varför måste jag beskyddas?” frågade hon och vände sig mot sina föräldrar. Tystnad.
”Antar att jag får svara på den”, började jag. Racz hotade mig med blicken, vilket jag inte brydde mig om. ”Din ras. Många vill ha dig här … av olika anledningar.”
”Varför var du här?”
”Av samma orsak som de ville ha dig här och … det hjälpte min träning lite. Omedvetet, men det gjorde det.” Hon skakade på huvudet.
”Du spelade. Du spelade omedveten om allt?” Jag nickade kort.
”Inte riktigt. Jag förstod allt då jag hittade Larrys portfölj. Papprena om Adoptionen. Psyket. Syskonen. Ja det mesta var i den. Den natten föll alla bitarna på plats.” Jag tittade mig runt i rummet. Clayton såg en aning fundersam ut. Nalia och Racz hälsade på Aimo och lite så då Zaria skrek. Nalia stoppade Racz från att gå fram till henne. Jag var snabbt framme hos henne, tog hennes arm och fick se hennes ögon. Backade förskräckt. Mannen skrattade. Han hade tydligen tagit sig loss.
”Huvudvärk kära du.” Han försvann.
”Det är för tidigt, hon är inte redo ännu”, sade jag med kaos bland tankarna. Fick svårt att se en klar bild. Zaria hamnade på marken. ”Å gode gud!” Jag satte mig på golvet och drog mig snabbt bakåt.
”Du milda makter!” utbrast Tapio. Han visste.
”Helvete!” sade jag och andades in. Knäppte med fingrarna och drog ner händerna mot golvet. Rummet blev fyllt med skuggor, rök. Ett ritsch hördes innan allt blev knäpptyst.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | sookisweetie - 25 maj 12 - 22:59- Betyg:  | SÅ spännande, men lite svårt att hänga med ibland,
mejla när nästa del är uppe!! :) | Rica-san - 25 maj 12 - 22:10- Betyg:  | | Jag håller med om att det är förvirrande ;) maila nästa | | Eme_96 - 25 maj 12 - 18:04- Betyg: | | jag håller med Notchii lite om att det är ganska förvirrande med alla namn men det är bra ändå! :) melja! :D | | Notchii - 24 maj 12 - 02:48- Betyg: | | Jag blir förvirrad... Det är alldeles för mycket namn osv så blir förvirrad av att läsa xD Men jag tror jag fattar, mejla nästa^^ | | mizzkitty - 23 maj 12 - 15:28- Betyg: | | väldigt bra del, fortsätt så |
|
|
|
